En bit ur mina tankar. Del 2. |
Nästan i samma sekund som jag vaknade kände jag hur det drog ihop sig i min mage. Jag var så hungrig så jag trodde jag skulle kräkas. Jag hade ofta problem med illamående på morgonen och då brukar man ju fundera över om man är gravid eller inte. Tro mig, det hade jag funderat på, länge och väl. Jag hade till och med åkt till ungdomsmottagningen och gjort graviditetstest otaliga gånger för att försäkra mig om att inget oönskat hade inträffat. Jag har sedan slutet av nian ätit p piller som preventivmedel så det ska inte gå att bli gravid, men man kan aldrig vara för säker…
Jag vände mig om i sängen och lakanet under mig drog ihop sig. Det hade lossnat på sidorna av madrassen, vilket det alltid brukade göra för jag rör mig ganska mycket när jag sover. Jag antar att mina drömmar blir så levande så jag börjar röra mig i verkligheten. Den här morgonen kunde jag inte komma ihåg vad jag drömt, vilket var konstigt. Jag brukar alltid komma ihåg mina drömmar och sysselsätta mig själv genom att tänka igenom vad de kan betyda när jag sitter vid frukostbordet. Okej, inte vid varje frukost då jag ibland inte kan koncentrera mig för att Lukas antingen försöker prata med mig eller sitter och stirrar på mig med sina stora blåa ögon.
En hand drog sig plötsligt långsamt och trevande från ingenstans över mina lår och höfter. Det var väckarklockan. Jag drog bort täcket och försökte smidigt dra bort handen i samma veva. Ett lidande stön hördes underifrån täcket på andra sidan sängen när jag reste mig och drog på mig de sunkiga gamla trosorna jag hade på mig igår kväll. Efter ett par långsamma utdragna sekunder då jag hunnit både dra på mig mina jeans och min t-shirt så tittade ett huvud fram från klumpen av täcke som låg på sängen. Jag försökte undvika att titta på honom för det var något speciellt på morgonen. Lukas ljusblåa ögon var alldeles blanka och lysande medan hans hår var blont och rufsigt. En perfekt kombination av fint och fult.
”Vill du inte ligga kvar en stund?”, frågade han. ”Måste du alltid gå upp så tidigt, klockan är ju bara tio”. Han smällde en kudde över ansiktet för att hindra solen från att blända honom. Jag försökte så smidigt som möjligt få på mig strumporna medan jag stod på ett ben och försökte hålla balansen. ”Jag vill väl inte att hela dagen ska gå till spillo…”, sade jag och försökte låta så neutral som möjligt.
”Till spillo?”, sade han under kudden och lyfte sedan bort den. ”Du är alltid så gammaldags med orden”, sade han och lade till ett litet skratt. Jag som själv pratar som jag gör tycker inte det är något konstigt då jag läst så många böcker i mitt liv med sådant språk att det smittat av sig. Ungefär som en dialekt gör när man flyttar till en ny stad.
”Vill du hellre att jag säger ’Jag vill väl inte att hela dagen ska gå åt helvete’? Låter det bättre för lille Lukas?”, frågade jag och satte armarna i kors. Det blev tyst några sekunder och han tittade på mig med en förvånad och smått sur min. ”Jag är inte liten…”, sade han och låtsades vara sur som ett småbarn brukar vara och gömde sig under täcket. Jag kunde inte låta bli att ge ifrån mig ett kort skratt. Jag gick fram till sängen och lyfte täcket. Samtidigt som jag gjorde det tog Lukas tag i min ena arm och drog in mig. Under täcket var det mörkt och jag kunde inte se hans ansikte. Han kittlade mig och jag som är så känslig när det kommer till att kittlas, skrattade högt och länge. När han äntligen slutat lade jag mig ner på hans bröstkorg för att andas. Han strök handen över min arm och jag hörde hans andetag genom bröstkorgen. Jag slöt ögonen och kände hur min puls sjönk mer och mer. En avkopplande skön känsla for genom kroppen. Han doft av svett och nyvaken kille störde mig inte utan kändes mer behaglig för tillfället. Ett leende spred sig över mina läppar. En lång stund låg vi där och medan han strök sin hand över mitt hår kunde jag inte hejda mig. Jag somnade lätt till ljudet av hans andetag och känslan när hans bröstkorg gungade mig till söms.
|
|
|
|
