Men jag glömmer aldrig bort vad du gjort [oneshot] |
länge sen sist! en svenska upg! låten är Veronica Maggios - Satan i gatan.
baserad ut ifrån den då.
natti!
__
Jag satt och stirrade på den rent ut sagt jävla pennan, och mogen som jag är blåste jag ut rök emot den och samtidigt gjorde en ful min. Det blev bara fel, fel fel. Jag fick inte fram den rätt inlevelsen. Ingen skulle kunna ta mig på allvar efter att ha läst detta. Jag knycklade ihop pappret och slängde det över balkong räcket innan jag tog fram ett nytt under stolen. Jag tog ett djupt bloss och såg mig själv i fönstret. Min fönstertvilling stirrade argt på mig. Jag räckte ut tungan åt den och tog ännu ett bloss på den brinnande ciggaretten.
Med en djup suck slätade jag sakta ut mitt arga ansikte och tittade en än gång in i fönstret. Det var något som inte stod rätt till. Det färgade blonda håret, var alldeles ny färgat. I förrgår. Ögonbrynen var lagom ansade och ögonfransarna var målade med mascara. Piercingen i näsan bestod av något som skulle likna en diamantpärla, men kostade femton kronor i butiken under Rubb & Stubb. Jag kunde inte låta bli att klia mig på den och i farten tog jag ur den och drog bort osynlig smuts ifrån själva staven. Jag granskade den.
Nä, det var inte den.
Jag satte tillbaka den på sin plats och granskade åter mig igen i fönstret som verkligen behövde tvättas. Men vem har tid till något sådant?
Det var då jag såg det.
Ögonen. De var lika blåa som dina. Lika intensivt blåa, med en guldkant precis innan pupillen.
Jag rös till vid tanken och tog tre snabba bloss innan jag släckte ciggaretten och lät tankarna vandra tillbaka. Till minnen jag trodde jag hade förträngt. Eller snarare ville.
Jag ser dig framför mig som ett bildspel spelas upp inför mina ögon. De isblåa ögonen var vackra. Du höll mig. Jag minns det inte. Men jag har sett bilder på dig. Albin står på golvet med händerna i kors medens jag som treåring leker flygplan i dina armar. Nästa bild är vi hela familjen på bild. Mamma med sitt ljusa långa hår, flätad i en avancerad fläta som ligger lätt emot bröstet och når enda ner till naveln. Albin som fått ditt mörka hår står där, med kalufsen på ända och ler med ett tandlöst leende in i kameran. Tänk om jag också hade kunnat få ha honom i nästan åtta år innan allt började.
Pappa stod där med en vit t-shirt. Han var brunbränd och konturerna utav musklerna, som sedan skulle försvinna sakta men säkert, såg man tydligt genom t-shirten. Jag som treåring bars utav pappa och sprattlar och skrattar till i precis rätt ögonblick att det ska fastna på kortet.
Den 12/6 var datumet. Jag hade redan tittat på min mobil säkert hundra gånger bara för att vara säker. Jag var nära hörnet nu.
Du är släppt nu. Igen.
För sjätte gången, eller vad är det nu pappa?
Det sista orden fick mig att göra en äcklad min och rynka på näsan.
Jag kom fram till stadshotellet och var på väg över gatan när jag såg dig. Du var redan ute. Du var på väg till din vanliga plats. På bänken utanför Toreskorvkiosk mitt emot hotellet. I näven hade du ett sexpack öl. Det var redan öppnat. Bara fem öl kvar.
Du går med blicken vänd,
Kan du ha sett mig än?
Nån borde byta stad för nu kommer allt tillbaks.
Utanför ett stadshotell
En vanlig Skanstulls kväll
Jag minns bara allt det bra
Allt som var du och jag.
Men aldrig, aldrig
Kommer allt tillbaka,
Allt som var du och jag
Kommer allt tillbaks
Men jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Jag iakttar dig ifrån avstånd hoppas att du inte ser mig, vet alltid vad som händer.
Sakta sluter jag ögonen och en tår letar sig ner för min kind. Du sitter där med en stor mage ifrån all alkohol. Ditt skägg är inte välansat och det syns inte längre att de är en vit t-shirt du har på dig.
Jag blir arg på mig själv. Du ska inte få mig att fälla fler tårar. Jag slår näven i betongväggen men ångrar mig nästan genast. Jag ser hur huden lätt brustit och blod sakta börjar sippra ut ifrån två utav knogarna.
Irritationen växer. Jag märke inte att du hade kommit fram till mig. Dina ögon var blodsprängda.
Det var alltså inte bara alkohol längre.
Du började sluddra men jag stängde genast av och visade handflatan i en gest att jag inte ville prata med dig. Jag ignorerade att dina ögon blev tårfyllda och snabbt vände jag mig och stegade där ifrån. När jag kom bort vid hörnet slog jag allt vad jag hade i betongväggen så att resten utav knogarna sprack.
Du kan gråta mitt på gatan.
Men jag glömmer aldrig bort vad du har gjort.
Du får passa dig som satan.
För jag glömmer aldrig bort var du bor.
Nej, jag glömmer aldrig bort var du gjort
Nej, jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Nej, jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Du räckte mig ciggaretten. Jag tog emot den och satte den i munnen. Du förde elden ifrån den lila tändaren till änden utav den och snabbt tog den fyr.
”Allt är bra nu va?”
I samma låga skor
Och leendet du log
Så här kan det inte va
Så här kan de inte va
Bjuder på cigg igen
Men nu som fienden
Säger att allt är bra
Hur fan kan du spela glad?
Du log samma leende som alltid. Det var charmigt men inte tandlöst som tjugoåtta år tidigare.
Jag kände hur ilskan brände inom mig. Sedan tog jag upp pappret ur fickan som jag hade tänkt lämna till honom.
”Detta var min uppväxt, kanske inte lika mycket din. Jag börjat skriva på den. Så jag någon gång kanske kan förstå den, för jag är inte som du. Jag kan inte bara glömma och gå vidare,” jag räckte honom pappren och stod och stirrade på honom medens han läste. Efter en stund glömde han till och med att röka.
”Du rör henne inte!” mamma ställde sig framför mig i en skyddande ställning. Men det kom endast ett skratt ifrån hans strupe. Det var rått. Sen kom det första slaget. Det träffade mamma rätt över kinden. Hon vinglade till men utav ren viljekraft stod hon kvar.
Han ryckte tag i hennes hår och slängde henne ner på golvet. Han ställde en fot på hennes bröst och lutade sig över henne. Jag uppfattade inte vad han sa, men bara det lågmälda tonläget var hotfullt. Han slog henne en gång till. Ännu en gång och en tredje gång.
Detta var inte likt honom. Han brukade bara slå något slag och sedan sluta. Till och med jag som femåring förstod att han endast försökte slå på sådana ställden som man kunde dölja. Mamma kved plötsligt till och jag såg i hennes ögon hur uppgiven hon var. Detta var slutet. Jag visste det innan han ens hade hämtat kniven och kört den rakt igenom hennes bröstkorg. Hennes andetag blev snabbare, ögonen uppspärrade och en stor blodpöl bildades på golvet. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Att han hade fortsatt hugga henne med kniven hade jag inte förstått förrän jag såg alla såren i hennes redan livlösa kropp. Han sjönk ihop i en hög på golvet och för första gången såg jag tårar i hans ögon. Han tittade på mamma och höll hennes hand. Precis som om han var ledsen för att han hade dödat henne.
Sedan måste han ha kommit på att jag stod en meter därifrån. Hans ögon var inte lika hårda som de brukade vara. De såg nästan vackra ut. Han kröp snabbt fram till och omfamnade mig. Jag hamnade tillslut i hans knä där han grät emot mitt hår.
Jag grät aldrig. Jag tittade bara på mamma som låg där alldeles livlös med blod som fortfarande rann ut ifrån hennes kropp.
Ytterdörren öppnades. Jag vet inte om de var bara några minuter senare eller om det var flera timmar. Du stoppade in huvudet och den svarta kalufsen stod som vanligt på ända. I vanliga hade du varit livrädd för att få skäll eller stryk för det. Men så fort du steg in genom dörren och såg blodpölen, försvann rädslan och ersattes med hat…
När han läst klart tittade han upp men utan att säga något räckte han mig ciggaretpaketet och jag tog ännu en ciggaret.
”Tack för att du påminde mig”. Han såg tacksam ut. Precis som om han faktiskt hade förträngt det.
Du kan gråta mitt på gatan
Men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Du får passa dig som satan
För jag glömmer aldrig bort var du bor
Du kan gråta mitt på gatan
Men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Nej, jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
|
|
|
|
