Tokyo Girls [del 54] |
Kap 54
Punkaren:
Ichigo gav mig en irriterad blick men vände sedan ryggen emot mig. jag drog henne lite närmare mig så att hela hennes kropp låg emot min. egentligen ville jag verkligen inte sova, men det kändes som om jag ville något mer så skulle jag inte få något alls och jag ville åtminstone hålla om henne. Jag la läpparna emot hennes huvud och strök försiktigt med handen på hennes mage. Hon armbågade mig försiktigt.
”Vad?” frågade jag.
”Jag kan inte sova om du gör så!” sa hon.
”Men tänk inte så mycket, sov bara.” sa jag. Hon blev tyst och jag förstod att hon blev irriterad.
Då svankade hon och tryckte rumpan emot mitt skrev.
”Vad gör du?” frågade jag.
”Tänk inte på det, sov bara!” svarade hon. Så det var alltså så hon tänkte köra. Jag snörpte munnen. Hon förstod väl att jag tyckte det som hon precis gjort var skönt.. eller? Jag strök med handen igen och hon tryckt till emot mig igen som en knuff fast….
Jag började skratta tyst. Då vred hon på huvudet och såg surt på mig.
”VAD?” väste hon. Jag gav henne bara en lite skyldig blick. Plötsligt kom det där jobbiga begäret upp i mig igen. Hon såg brytt upp på mig men allt jag ville göra var att kyssa henne. Mitt ansiktsuttryck byttes ut och jag såg lite lidande på henne. Hennes min förändrades också och hon kollade frågande på mig. jag kunde ju inte säga det. Vad skulle jag säga?
Att hon gjorde mig galen, att jag ville att hon tog på mig och att jag har ett begär att få röra henne. Hon skulle nog panikslaget rulla över till Miharus sida. Hon bet sig i läppen och såg ut att tänka. Länge, men sedan vände hon tillbaka huvudet. Men inte långt efter vände hon hela kroppen emot mig och såg på mig i gen. Fundersamt.
”Vad tänker du på?” frågade jag. Hon skannade mig med blicken.
”Vad tänker du på?” viskade hon tillbaka. Jag svarade inte, såg bara på henne. Vi var helt tysta och det var som att tiden gick saktare. Jag ville så gärna röra henne. Flytta min hand ifrån hennes rygg. Min blick gled ner emot öppningen i hennes pyjamas. Alla knappar var inte stängda och skapade en öppning där mina ögon kunde se en bit utav hennes bröst. Varför var det så? Att Ichigos kroppen var så attraherande. Hon andades lugnt men tydligt. Jag granskade öppningen i hennes pyjamas. Den gjorde mig ännu mer frestad. Jag ville bara känna på dem igen. Mjuka och stora, bara få… mina ögon gick upp till hennes ansikte igen och hon såg fortfarande på mig. hon måste ju sätt att jag kollade på henne. Men hon såg bara på mig tillbaka. Jag flyttade sakta handen till hennes midja högre upp och hon drog sig närmare mig samtidigt som hon försiktigt lyfte upp benet emellan mina. Hon såg på mig och förde benet högre och högre upp tills hennes lår låg emot mitt skrev. Det kändes skönt men det hjälpte inte precis den där jobbiga känslan att försvinna. Vad tänkte hon på? Hennes ögon var fortfarande på mitt ansikte. Hon tryckte till lite med benet och jag spände käkarna för att inte visa någon reaktion. Men jag kände hur blodet började samlas i min kropp. Tänk att hon kunde få mig så upphetsad så enkelt. Men det var ju Ichigo, det var nog inte så konstigt. Hon tryckte till med benet emot mig igen. Jag fick verkligen göra allt för att hålla tillbaka. Min kropp började hårdna och Ichigo kände nog det emot sitt lår. Hon sänkte ögonbrynen. Varför kunde jag inte läsa tankar!!?
Tyckte hon att det var skrämmande eller intressant?
Kou:
Det kändes konstigt att snacka med henne så här men samtidigt var det som att det var okej. Jag stängde munnen. Kanske hade jag sagt för mycket.
Jag kollade upp i husvagnstaket. Varför hamnade jag på mitten? Jag ville ha ett hörn att vända mig emot. Och hur skulle jag ligga. Jag ville inte att Kokoro skulle se mitt ansikte men om jag låg med ryggen emot henne så kanske hon skulle råka upptäcka den omänskliga inbyggnaden.
Nej det var nog bättre att ligga med ansiktet emot henne då. Jag drog upp täcket så att jag hade det över huvudet men lämnade ett hål så att jag kunde andas ut. Kokoro fnissade till och jag öppnade ögonen och kollade skarpt på henne. Hon blev fort tyst men efter ett tag log hon svagt.
”Varför ligger du så?” frågade hon. ”Det är som att du försöker stänga ute mig.” sa hon. Det var nog mer att jag försökte stänga in mig själv.
”haha ska jag stoppa om dig?” frågade hon glatt.
”Va?” frågade jag. Vad menade hon.
”Så här!” sa hon och drog täcket ur mitt grepp. Hon sträckte sig över mig och hennes över kropp kom nervöst nära mitt ansikte. Hennes händer började klappa emot min kropp på utsidan utav täcket och jag drog mig obekvämt undan.
”Nej rör mig inte!” sa jag.
”Men jag stoppar bara om dig!” sa hon.
”Men gör inte det då!” sa jag.
”Varför är du så rädd för närhet?” frågade hon. Jag stirrade på henne.
”Det är jag inte!” sa jag. Hon log svagt.
”Är inte du?” sa hon retsamt.
|
|
|
|
