Sarah (hp-ff) kap 10, Jag orkar inte det här |
kap 10 Jag orkar inte, orkar inte det här.
När lektionen var slut så bad professor McGonnagall mig att stanna kvar. Jag satte mig på en bänk och väntade på att de andra skulle gå.
När den sista hade gått så stängde professorn dörren efter dem och kom fram till mig.
”Rektorn berättade för mig vad som hade hänt!”
Jag nickade
”Är du verkligen säker på att du orkar gå på dina lektioner idag?”
Jag ryckte på axlarna
”Miss” Vollen, jag kan säga åt lärarna du ska ha idag att du inte kommer och varför.”
Jag nickade
”Vill du att jag ska göra det?”
Jag nickade igen
”Då ska jag det. Gå nu.”
Jag slängde min väska över axeln och började gå. Men jag visste inte var jag gick.
Jag stannade och fann till min förvåning att jag stod utanför vid-behov rummet. Jag ställde mig vid väggen, gick fram och tillbaka längs den tre gånger medan jag tänkte
"jag behöver bara ett rum där jag kan få vara ensam"
Jag stannade och tittade upp. Det hade dykt upp en dörr i väggen.
Jag öppnade dörren och gick in. Det rummet jag kom in i var litet och fyrkantigt. Längs väggarna stod bokhyllor så när som på en dörr i ena väggen. Jag gick och kollade vad som var där. Där inne fanns en toalett.
"perfekt" tänkte jag "nu behöver jag inte gå ut härifrån om jag måste på toaletten.” I mitten av rummet stod ett bord och runt bordet stod två soffor och två fåtöljer. Jag gick och hämtade en bok från en av bokhyllorna och sjönk ner i en av fåtöljerna. Jag försökte att läsa men kunde inte koncentrera mig så jag la ifrån mig den.
Det kurrade till i min mage och jag insåg att jag faktiskt var lite hungrig. Jag tittade mot bordet och det hade dykt upp en fruktskål där. Jag tog ett äpple och började äta.
Det smakade ingenting nu heller
"sarah " tänkte jag "du måste äta. Cedric hade rätt mamma och pappa skulle inte velat att du bara gav upp såhär"
Jag åt upp resten av äpplet men efter att jag hade gjort det så började jag helt plötsligt att må väldigt illa. Jag ställde mig upp, rusade in på toaletten och böjde mig över toalettstolen men det kom inget. Jag vände mig om och började skölja ansiktet med kallt vatten, då jag plötsligt började må illa igen och den här gången ännu värre. Jag böjde mig över toalettstolen igen och kräktes. När det inte kom något mer så ställde jag mig upp, spolade och sköljde ansiktet med kallt vatten. Jag fick se att det stod en plåthink under tvättstället så jag tog den med mig när jag gick ut igen.
Jag satte mig i fåtöljen igen och drog upp knäna till hakan. Tårarna trillade sakta nerför mina kinder och jag grät ännu en gång.
|
|
|
|
