tur i oturen del 4 |
Jag vet felen, med "stog" ska vara "stod" ... Men ännu en gång raderas allt när jag ändrar alla fel. Så snälla kommentera det inte, för jag vet redan. Tack ^^
-----
Alla letade, förutom bröderna skunk och deras idiot kompis, efter Isaac men hittade inte honom. Skogen var stor och vi ville inte tappa bort varandra. Till sist gav vi upp. Vi gick tillbaka till hyddorna. Vi började bygga flera, med vi menar jag bara killarna. Dave sade åt mig och Corny att sköta tjej-sysslorna. Så vi samlade mat och letade efter Isaac i smyg. Enligt Dave slösade vi med energin. Han behandlade oss illa och låtsades att Isaac var död.
Hemsk människa. Inga känslor alls, knappt ett hjärta ens.
Tre dagar till gick och Dave behandlade mig och Corny illa. Körde med Leo, Clayton och Kyle. För nu fanns det tre översittare. Skunkar, Idioter. Mobbare, eller vad man nu vill kalla dem. Mitt favorit smeknamn var Skunkar.
När killarna arbeta, okej det var nog en överdrift, det var typ bara skunkarna och typ Leo som byggde men det gick inte bra. De kunde ju fråga Clayton och Kyle om hjälp, det skulle gå bättre då men man vet ju hur vissa killar kan vara. I alla fall, så badade jag och Corny. Med självklart kläderna på, Dave kan vara elak och "bossen" men han skulle aldrig kunna få mig att bada i underkläderna. Jag må vara tjej, men jag skulle kunna göra stor skada innan han skulle slått ner mig.
Flera dagar gick, några bråk och så, men annars var det ganska lugnt. Så länge alla gjorde som Dave ville så var allt frid och fröjd. Men jag blev trött på honom.
Dave ropade på oss och vi samlades i en klunga.
"Vi ska ta reda på om vi är på en ö eller inte idag." Han pekade på mig och Corny. "Tjejerna går längst bak."
Jag ställde mig vid ett träd med armarna i kors och tittade ilsket på Dave. Han hånskrattade. Hans kompisar höll Corny en bit bakom Dave. Jag stog själv, med två meter ifrån de andra.
"Du får bara göra som jag säger bruden", sade han och skrattade igen. "Ingen annan kommer att hjälpa dig."
"Gå du på upptäcktsfärd om du vill. Men det kommer att ta dagar innan du vet om detta är en ö eller inte", svarade jag.
"Så du ska ta reda på det på egen hand. Okej. Som du vill." Han började gå men vände sig om. " Och bruden, lycka till ..." Han tittade konstigt på mig. Jag flyttade huvudet åt sidorna hela tiden. "Vad sysslar du med?"
"Känner du inte?" Någonting rörd vid min hud, något strävt.
"Känner vad?" Jag vände mig mot trädet. "Vad sysslar du med nu då?" frågade Dave irriterat. Jag tog sats och hög tag i grenen, hävde mig upp och satte mig på den. Innan jag ställde mig upp. Jag tittade ner mot Dave.
"Som jag har försökt att säga, så finns det ett enklare sätt att ta reda på om vi befinner oss på en ö eller inte", svarade jag.
"Okej, visa oss då."
"Jag är på väg." Jag klättrade uppåt och Skunkarna skrattade åt mig. När jag kom tillräckligt högt upp tittade jag mig omkring. Såg vårat tillfälliga läger, och bortom det såg jag källan till den konstiga känslan. Öken. Öknen täckte halva sidan, på andra sidan var det skog och runt omkring oss såg man precis havet åt alla håll. Vi är definitivt på en ö. Jag klättrade ner. Alla tittade förväntningsfullt på mig.
"Vi är på en ö, med både öken och skog. Havet omringar oss. Vi är fast", sade jag. Hoppet i deras ögon blåste jag ut, med den sista meningen.
"Då återgå vi till förrådet och hyddorna då", sade Dave och vi gick sakta tillbaka, Daves kompisar släppte Corny. Man såg att hon vill ge dem en varsin hård örfil.
"Det finns mer", sade jag och de stannade igen. Dave vände sig om, och såg trött ut på mig. Men han väntade. "Öknen flyttar på sig. Den blir större och den är farligt nära vårat läger. De växer inte snabbt, men kommer en sandstorm till så kommer vi bli begravda under den", fortsatte jag.
"Hur vet du det?" frågade Dave tvivlande.
"När luften blir orange aktig och känner man efter så känns det som om någonting är på huden, som inte vill försvinna. Detta något är sand." Han funderade lite.
" Vi stannar där vi är." Dave vände sig om och gick, jag följde efter och försökte övertala honom att det är farligt att stanna. Men som nästan alla gjorde så ignorerade han mig.
Vi kom tillbaka till lägret och fortsatte med hyddorna, medans jag och Corny plockade frukt, igen. Visst vi behöver mat, men killarna var dåliga på att bygga hyddor. Till och med jag visste hur man skulle bygga en hydda. Jag tycker till och med att det är roligt.
Flera dagar gick, mer frukt plockade jag och Corny, vi lyckades faktiskt börja på att fylla ena hyddan med mat.
Och för killarna så gick det inte så bra, visst vi hade tre hyddor, men de andra två hyddorna har de fått bygga om och om igen i snart en hel vecka. På tal om det, det var också tjejernas jobb att hålla reda på hur många dagar som gått. Än så länge så har det gått en vecka och fem dagar.
När vi inte arbetade så spelades händelsen upp hela tiden i huvudet, många kunde inte sov och ibland så hörde man några som faktiskt skrek om natten. Jag har inte sett några av killarna gråta men jag har sett Corny och hon har sett mig. Jag menar vi var ett full satt plan och vi var de enda som överlevde. Plus att Dave gjorde att vi förlorade en till, Isaac. Stackars Isaac. Han måste vara rädd, han var/är ju bara tio år, och är helt själv på en stor ö mitt ute i någonstans till havs.
Efter ännu ett antal dagar så tog jag och Corny en paus från mat plockandet. Jag menar, vi har typ gått ner några kilon eftersom vi inte har något kött att äta. Men vi överlever än så länge på frukter. Killarna är så inne i byggandet att de inte lyssnar på oss, när vi börja prata om maten. Och Dave vägra att skapa ett möte åt oss. Så vi strejkade.
När jag och Corny gick längre in i skogen möte vi killarna. Dave och hans kompanjoner längst fram, medans Leo, Kyle stog längre bak. Visste de har väl inte heller varit så snälla mot oss, men de har varit med Dave så är det nog svårt att inte bli påverkad av dem. Men de är inte lika elak som dem.
"Ni ska plocka mat", sade Dave, inte snällt, till oss. Corny gick fram mot dem och de skrattade. Jag satte armarna i kors.
"Vill du ha mat så får du plocka den själv", svarade jag. Corny vände sig om och stirrade chockat på mig. Lika så Leo, Clayton och Kyle, och de började le uppmuntrande mot mig.
"Vad sade du!"
"Du hörde."
"Jag kan hur lätt som helst knuffa ut dig ur mitt läger", hotade han. Jag skrattade.
"Och jag kan hur lätt som helst sluta plocka mat åt dig. Lika lätt kan jag fixa ett nytt läger", svarade jag i samma ton.
"Som du vill. Men kom inte till oss sedan." Han tittade på dem bakom honom. "Vilka vill joina henne?" Corny gick tillbaka till mig.
"Jag hänger på", sade hon och ställde sig bredvid mig.
"Hur ska ni klara er själv?" Dave och Company skrattade. De prasslade bakom oss.
"Jag hjälper dem." Jag vände mig och möte Jeremy. Dave gapade.
"Du skämtar!" Jeremy skakade på huvudet.
"Jag hänger också på." Bakom Jeremy kom Adrian, och bakom Adrian kom Isaac. Och Adrian såg allt annat än glad ut. Dave blev knäpptyst.
|
| Kommentarer | | Zabne - 9 feb 12 - 16:58 | | YAY! De lever. Tack, tack, tack. :3 | | Carrre - 9 feb 12 - 16:24 | | Isaac!!!<3 :D nu är jag glad^^ |
|
|
|
