Misshandlad- skoluppgift |
Detta var ett skolarbete som man skulle skriva på svenskan, så
säg gärna till om jag borde ändra någonstans.. tack om du väljer att läsa! :D
Den 8 januari 2012 klockan 20.34
Jag står i det låsta badrummet. Det bankar mycket och hårt på dörren men jag försöker att ignorera det så gått det går.
- För i helvete, öppna dörren!
Jag går fram till spegeln och ser mitt gråtfärdiga ansikte och sminket utsmetat överallt.
Läppen är sprucken och vänstra kinden svullen, det kommer säkert bli ett blåmärke där imorgon.
Jag sitter i badrummet länge och gör ingenting särskilt, bara sitter och tänker, tänker på hur det här började, när min styvfar började misshandla mig.
Han hade nog aldrig gillat mig men när min mamma dog i en bilolycka så blev det värre och han började dricka mer och slå mig varje gång han ansåg att jag gjorde något fel.
Det började en sommardag när jag var 11 år, nu är jag 16 år, det hade alltså pågått i ungefär 5 år.
Mamma hade dött 1 månad tidigare och just denna dag så skulle min styvfars bror komma på besök. Han skulle äta middag hos oss.
Min styvfar hade alltid varit lite avundsjuk på sin bror så han sa att jag skulle duka med dem fina glasen och dem glasen hade alltid varit mammas favorit. Men när jag bar dem så råkade jag snubbla på tröskeln och ramla med alla glasen så att dem gick sönder.
Min styvfar blev så rasande att han nästan hade röda djävulshorn på huvudet och plötsligt så sparkade han mig till mig hårt i magen där jag låg på golvet, han sparkade mig flera gånger och jag bara låg där och försökte skydda mig med händerna, jag bad honom hela tiden att sluta men han gjorde bara hårdare då.
Jag har suttit i badrummet så länge att jag inte vet hur mycket klockan är, antar att det är ganska sent för jag hör ingenting från utanför, annars brukar alltid min styvfar vara uppe ganska länge och titta på tv.
Så jag reser mig upp och låser upp badrumsdörren så tyst jag kan och går ut.
Jag hade rätt, det är knäpptyst i hela huset och mörkt överallt att jag nästan inte ser någonting men jag tar mig till mitt rum ändå, som ligger precis bredvid badrummet. Min styvfars sovrum är det sovrummet som är längst ner, så tur nog så slipper jag gå förbi det.
När jag kommer in i mitt rum så tar jag snabbt på mig pyjamasen och kryper ner i sängen. Jag har inte särskilt mycket inredning i mitt sovrum utan bara en säng som står längst in och en liten garderob på andra sidan rummet
Gardinen för fönstret är inte nerdragen så jag tittar ut utanför fönstret.
Snön faller ner från himlen och täcker träden och marken med sina vackra snöflingor, det är någonting jag alltid gillat med vintern, den vackra snön.
Jag kan inte somna utan ligger bara och tänker på allt möjligt, jag klarar inte av misshandeln längre och jag måste göra något åt det, kanske döda honom.. Nej det skulle jag aldrig kunna, för då får han inte lida länge nog. Min sista tanke innan jag somnar är ´jag vill att han ska lida lika mycket som jag gjort´.
Den 9 januari 2012 klockan 10.25
Jag vaknar av ljuset som lyser in genom fönstret som jag glömt dra ner gardinen för. Jag öppnar sakta ögonen och tittar på kockan som sitter på väggen.
Någon harklar sig lågt vid dörröppningen, jag vänder blicken dit och där står den jag är rädd för, dem som jag hatar mest i världen, min styvfar.
- Så du kom tillslut ut ur badrummet, sa han
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga så jag sa inget tillbaka
- Jag som trodde du var mer disciplinerad än så, men jag trodde visst fel. Eftersom jag inte kunde straffa dig så mycket för det du gjorde igår så får jag väl ta och göra det idag, eller hur?
- Nej snälla! Jag lovar att aldrig göra om det! Jag fortsätter att rabbla upp ett par meningar till i ett desperat försök att övertyga honom om det. Men egentligen ville jag inte övertyga honom alls, egentligen skulle jag vilja säga något helt annat än det jag sa.
- Vet du, det är svårt att tro på att det du säger är sant efter alla fel du har gjort. Din värdelösa människa! Ingen vill ha dig, inte ens din mamma, det var därför hon dog och lämnade dig. Det är ditt fel att hon dog! , skrek han
Han går fram till sängen, drar upp mig och slänger ner mig på golvet.
Jag tappar andan av slaget han ger mig i magen och kurar ihop mig till en lite boll, när jag reser huvudet lite från golvet så sparkar han ner det hårt med foten igen.
Jag bara ligger där på golvet, oförmögen att göra någonting åt hans sparkar men om jag skulle säga någonting så skulle det bara bli värre.
- Ta av dig tröjan! Sa han argt
Jag har inget val så jag gör som han säger. Han öppnar sitt bälte och drar ut det från byxorna
Han svingar bältet runt och runt och sedan slår han bältet hårt mot min rygg och jag blir chockad av smärtan som kommer, men jag skriker inte, det där hade hänt så många gånger förut att jag vant mig lite vid smärtan och att inte skrika för inget skulle förändras. En brännande känsla löper längst ryggraden och det känns som om hela ryggen är skadad.
Jag orkar inte hålla mig medvetande så länge till utan sjunker snart in i ett mörker som omger mig.
Klockan 11.47
Jag vaknar upp av att jag ligger på golvet i mitt sovrum, jag rör lite på mig och stönar till av smärtan som kommer i kroppen, jag försöker ignorera den så gått det går och ställer mig upp.
Jag tar mig utan att ramla till badrummet och ser mig själv i spegeln, blodet som rinner längst tinningen är ett bevis på det som nyligen skett, även blåmärkena i ansiktet och på magen.
Jag böjer mig ner och sköljer lätt av ansiktet och smärtan på ryggen gör sig påmind.
Jag sätter på mig morgonrocken och går försiktigt ut i hallen till vardagsrummet där min styvfar sitter i sin favoritfåtölj. Jag vågar inte gå fram, rädd för att han fortfarande ska vara arg, utan står lite gömd.
- Stå inte bara där, gör lite nytta och hämta en till öl till mig , hör jag hans fula trötta röst säga, gud vad jag hatar honom, jag fattar inte att jag inte gjort något tidigare, men nu ska det förändras, jag kan fly hemifrån och aldrig komma tillbaka, aldrig, aldrig, aldrig!
Jag går ut till köket, öppnar kylskåpet, tar fram en öl och när jag vänder mig om så står han där, med den gamla ölflaskan i händerna.
Plötsligt så står jag med handen runt kinden och känner något varmt rinna långsamt ner, han hade slagit mig med ölflaskan.
- Det där förtjänade du! Sa han lätt och så tar han den nya ölflaskan och går därifrån.
Jag går och hämtar en handduk och lägger på såret.
Handduken blir blodig och jag hinner inte slänga den i tvättkorgen innan det knackar på dörren.
Jag går ut till vardagsrummet där min styvfar sitter, han säger åt mig att gå in på rummet och vara knäpptyst medans han går och öppnar dörren.
Jag nickar lätt och smyger tyst in på mitt rum, mitt sovrum är också rummet närmast ytterdörren så jag hör lätt vad dem säger.
- Hej, jag är från socialen, kan jag få ställa några frågor till din dotter , säger en kvinnoröst
- Hon är inte hemma.
Plötsligt inser jag att detta kan vara min räddning och utan att jag ens tänkt det så springer jag ut ur sovrummet till ytterdörren där dem står.
Hennes blick faller först på mitt skadade ansikte men sedan på en sak jag håller i handen.
Jag tittar ner på min hand och har helt glömt bort att jag håller i den blodiga handduken.
|
| Kommentarer | | M_123 - 13 feb 12 - 17:14 | | Superbra!! Skriv mer nu!!! Älskar den <3 | | solnea - 9 feb 12 - 16:44 | | mermermermermermerMEER |
|
|
|
