tur i oturen Del 3 |
Isaac och jag gick mot slutet av stranden som var raka motsatts riktning mot havet, som var skog. Jag visste att det var ett hav efter som jag fick några drinkar när vi simmade till stranden. Stranden sträckte sig långt åt sidleds i båda riktningarna. Men vi gick in i skogen, det var varmt och fuktigt. Lite som regnskog. Med det var ingen regnskog, det såg man direkt.
Fåglar hörde man, prassel ifrån buskar och grenar som bröts. Alla möjliga sorters ljud. Även från flygplanet hörde man, fast i huvudet.
Vi traskade runt lite tills vi kom till, jag vet inte vad man ska kalla det för, en koj-liknaden plats. Buskar och träd i en halvcirkel. Inte långt från stranden och de var avskilt från resten av skogen, lagom stort och vindskyddat. En perfekt toalett. Tillräckligt stort. En nackdel, ingen dörr. Jag tar det problemet när det kommer, bestämde jag mig för. Årkade inte lägga den energin på det nu.
Jag och Isaac promenerade runt skogen, ganska nära stranden. Han höll fortfarande i min hand. Min mage kurrade.
"Ska vi se om vi kan hitta lite mat?" frågade jag och han nickade ivrigt. Så vi gick lite längre in i skogen för att se om vi kunde hitta lite frukt eller något. Efter ett tag fick vi jackpot. Bananer och mango liknande frukter. Goda var dem, och inte giftiga. Jag samlade på mig några, medans Isaac åt, till de andra killarna.
När vi var måttligt mäta så gick vi tillbaka. Ju närmare stranden vi kom desto högre hördes killarnas skratt. När vi kom ut ur skogen, så såg man att de hade roligt. Isaac kramade om min hand, han var rädd för dem. Dave var äldst av oss, han hade nästa precis fyllt år. 18år. Jag sneglade ner på Isaac och såg att han darrade lite granna.
När vi kom fram till dem släppte jag all frukt på marken mellan dem. Dave tog först, sedan Jonathan och sist Clayton. Clayton visst att han inte kunde gå emot Dave och Jonathan själv. Han kunde, om man kan säga, ta en av dem själv. Men han skulle inte hinna ta den andra också, helt själv. Samtidigt så går det inte, men en och en skulle gå. Fast när skulle Jonathan lämna Daves sida, enligt dem är det den tryggaste platsen, bredvid Dave. Ha! Bullshit!
Clayton såg uttråkad ut jämfört med Dave och Jonathan.
"Tack bruden", hojtade Dave. Och drog mig mot sig, jag ryckte mig loss, vinkade tjejigt mot honom innan jag visade fingret. De låssades bli rädda innan de skrattade igen. "Skämtar", sade han. "Vi har kommit fram till att bygga hus liknande tält så att vi får skydd om natten. Vi kan del om du vill", fortsatte han.
"Du kan ju drömma", svarade jag. "Och det kallas hyddor inte tält liknande hus."
"Jag sade faktiskt hus liknande tält."
"Du sade ändå fel."
Han bröstade upp sig och gick hotfullt mot mig, men det roliga var att han inte kom på något klyftigt svar. Så jag log mot honom innan jag gick runt honom.
Jag sneglade bak mot honom innan jag vände mig mot Clayton.
"Vart ska vi bygga dem?" Han ryckte på axlarna.
"Vid skogs kanten är smartast", svarade han. Jonathan nickade gillande.
"Fan vad smart." Dave och Jonathan skrattade.
"Vi har också kommit fram till att du är barnvakt och underhåller hyddorna, fixa varm mat och ... pynta eller vad du nu vill göra med dina hyddor." Dave pekade på mig, och jag svarade med att sätta armarna i kors.
"Ska vi börja då eller, innan solen går ner?" frågade jag. Alla gick mot skogens kant, och blockade pinnar för att göra hyddorna med. Till den första natten så gjorde vi bara ett skydd, stora löv runt ett träd, så vi kunde sova. Och det tog resten av dagen. Natten var kall men uthärdlig.
Under ett par dagar så arbetade vi med hyddorna och efter typ en och en halv hydda så skulle jag ta med mig Isaac och plocka mat, eftersom jag inte hade något att samla det i fick vi gå många vänder och långt varje gång. Dave sade även att jag skulle se om jag kunde hitta något man kan värma. Men hittade inget, och försöken med att få igång en eld gick bara dåligt. Det funkade inte, och Dave och Jonathan sjasade bara iväg mig när jag försökte säga till dem hur man skulle göra. På tal om det, jag sade till dem att den tredje hyddan inte kommer att hålla, och självklart så viftade dem bara bort mig. Senare den dagen så kollapsade just den hyddan.
Efter jag tror att det hade gått en och en halvdag då Dave sade något riktigt elakt till Isaac, som jag inte ens kommer att nämna. Men Isaac sprang iväg.
"Du är för fan inte klok! Var det smart?! Vill du ha ett litet barn springandes här när du ska jaga som du har pratat om så jävla länge. Men du bör sätta fart att jaga, innan du svälter ihjäl oss alla. Jag är trött på dig och ditt jävla ego. Och vill du vet, alla som inte är idioter hatar dig, avskyr dig" skrek jag på honom, så arg blev jag. Och tro mig ingen brukar skrika på honom för oftast så slå han ner alla som inte vill lyda honom. Men till och med han var i chocktillstånd efter mitt utbrott. Jag sprang efter Isaac, han var lite men extremt snabb. Jag kom långt och hörde att någon sprang efter mig, och det var inte Dave för han är en klumpig elefant. Jag gissade att det var Clayton, eftersom han var tystare än Dave och hans idiot till kompis. Jag saktade ner och Clayton kom ifatt. Vi ropade på honom men fick inga svar. Efter en halvtimmes letande så satte vi oss ner och var tyst, då jag hörde en så välbekant vissling. Cornelia. Jag reste mig och visslade tillbaka.
"Corny!" ropade jag. Jag fick svar.
"Nina!"
Jag började jogga och mötes av Cornys blonda hår. Vi vände oss om och kramade om varandra.
"Jag trodde att du inte klarade dig. Vart tog du vägen?" frågade jag och fick glädje tårar.
"Jag vet inte, men jag vaknade av att Leo skakade liv i mig." Hon vände sig om. "Leo! Kom hit!" ropade hon rakt ut i skogen. Ett prassel hördes innan han dök upp.
Mörkblont hår med mörkblåa ögon. Jag kramade om honom också.
"Fan vad glad jag blir av att veta att flera överlevde." Han ryste av minnet. En brakande Dave kom fram. Han dunkade Leo i ryggen som hälsning. Han nickade mot mig.
"Hon har temperament." Han var den enda som skrattade. Jag var frestad att ge honom en rejäl örfil, men ett annat elakt skratt hördes. Fram kom Daves bror Joel. De har samma bruna hår och samma elaka blåa ögon. Bröderna skunk.
"Hur många ... överlevde?" frågade Corny.
" Åtta stycken nu när ni kom", svarade Dave. Jag skulle precis säga emot, men någon han före.
"Då blir det nio med mig då." Kyle kom fram mellan träden. Hans ögon är Topas färgad, så fina. Han hade även gyllenbrunt hår. Han ser bra ut.
"Tyvärr inte, Dave här skrämde precis iväg Isaac", sade jag och Dave fnös, medans hans bror och Jonathan skrattade. Leo stirrade på dem.
"Tur att inte ..." började Leo.
" ... Adrian och Jeremy är här", avslutade Kyle. Dave fnyste igen. Adrian och Jeremy är motsatsen mot Dave och hans kompanjoner, men om man kan säga så, är
mycket farligare att bråka med. Båda två gymmar mycket, även Kyle och Leo gymmar men inte lika mycket som Adrian och Jeremy gör.
|
| Kommentarer | | Zabne - 8 feb 12 - 19:15 | Jätte bra. Hoppas bara Adrian och Jeremy också överlevt.
Vet inte varför haha, men gillar dem. | | Carrre - 8 feb 12 - 16:31 | | bra :) |
|
|
|
