Hoppade en gång.
För att falla.
Och aldrig falla mer.
Ingen luft mitt i luften.
Stumt skrik.
Att landa gör ont.
Men leva gjorde ondare.
Lyfts upp av de starka armarna
sanden borstas bort.
Att balansera på barren tillsammans med er andra
svårt och hårt.
Mina ben darrar men jag håller balansen.
En dag till.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| enkladikter - 7 feb 12 - 19:56 |
| Tack Naraylemi :) |
| enkladikter - 6 feb 12 - 23:41 |
tack martin
//enkla k. |
| martobicat - 6 feb 12 - 23:34 |
| analyserar. |
| martobicat - 6 feb 12 - 23:02 |
fortsätt så. du är duktig. jag anyliserar bara lite väl mycket.
//din beundrare martin |
Carrre - 6 feb 12 - 22:44- Betyg:  |
| så fin! :) |
| enkladikter - 6 feb 12 - 22:41 |
:) kanske är svåra för att du vill ha ett rakt svar
men skriver inte alltid så.
tar ofta bort mycket text
skalar av de så mycket jag kan
för
att de ska få lite rytm
och gå snabbt att läsa
utan att man ska fastna på
orden. |
| martobicat - 6 feb 12 - 22:28 |
så bortskämd jag är. tack enkla.
så enkla, men ändå så svåra för mig. |
| enkladikter - 6 feb 12 - 22:23 |
Tack gult.
jo marto.
skriver om ja att falla, och ta sitt liv
och hur känslan är innan man balanserar väger för
och imot. man står på en barr som gungar och vinglar men man åter
återfår balansen och så
Och att få hjälp att resa sig igen av starka armar
fanns inte så mycket att tolka egentligen
som inte står ganska rakt i texten.
hoppas du får ut nått av förklaringen.
//enkla |
| GultNagellack - 6 feb 12 - 20:58 |
| lika fint som alltid alltid alltid |
| martobicat - 6 feb 12 - 20:58 |
| kan du inte tolka den här för mig med, enkla ? ;) |
