En flickas liv Del 21 |
Kapitel 21
Efter ett tag somande vi, och när jag vaknade låg jag själv där i sängen. Jag gnuggade mig i ögonen, och kände att jag somnat med kläderna på vilket var bra egentligen.
Jag hörde hur någon donade i köket, och jag gick ner till honom, där han stod och förberedde frukosten.
Jag ställde mig bakom honom, och pussade hans bara axel. Hans hår var blött, och han luktade ny duschad.
"Hej, Älskling" sa han och log
"Hej, sötnos." sa jag
"Vad vill du ha till frukost?"
"Gör vad du vill, jag äter ändå." sa jag och log
"Okej, skyll dig själv." sa han och log
Jag satte mig vid köksbordet, och tittade på honom när han donade.
"Behöver du hjälp?"
"Nej, de är lugnt. Du kan gå och duscha om du vill" sa han och log
"Tack, gärna." sa jag och log
"Ta bara en handduk där uppe." sa han innan jag gick upp
"Okej" sa jag
Jag duschade lite fort, då jag precis virat handduken om mig. Knackar det på dörren.
Jag öppnar dörren, och Patrick står där, och tittar på mig.
"Öm, frukosten är klar" sa han och stirrade på mig.
"Patrick?"
"Ja?"
"Du stirrar." sa jag och skrattade
"Oj förlåt, du är bara så vacker." sa han och mötte min blick.
"Du med" sa jag och log
"Jag borde gå ner." sa han
"Kan jag låna en morgonrock, så slipper maten kallna,"
"Visst, här" sa han och gav mig en
Sedan gick han ner, och jag tog av mig handduken och bytte till morgonrocken.
När jag kom ner i köket, stod han och hällde upp juice i varsitt glas. Jag såg att han bakat bröd, och det luktade gott i hela huset.
"Du passar i den" sa han och log
"Tack," sa jag och satte mig mitt emot honom.
Vi åt upp, och jag hjälpte honom sedan att duka av och ställa in det i diskmaskinen.
"Du borde verkligen bli kock." sa jag och log
"Tack, jag ska ju gå Hotell och Resturang." sa han
"Vad underbart" sa jag och log
"Jo," sa han och log
Han tog tag i mig, och drog mitt till sig och gav mig en kram.
"Söt du är" sa han
"Du med," sa jag och pussade honom.
Han rörde min midja, och jag såg på honom vad han ville. Jag ville också, men jag visste att det var fel.
Vi kysstes ännu en gång, och gled ner på golvet.
Vi låg där på golvet och det kändes helt underbart .
Efter ett tag reste han sig upp.
"Jag kan inte " sa han och tittade på mig.
"Jag vet, jag kan inte heller." sa jag
Han hjälpte mig upp och vi gick upp på hans rum igen. Jag gick in i badrummet och tog på mig kläderna och gick in till honom igen.
Vi lade oss ner i sängen och pratade om hur det kunde bli så mellan oss. Att allting bara tog slut. Varför det blev som det blev.
Många tårar kom under dagen, och många kyssar och många gånger då jag bara ville vara hans.
På kvällen gjorde vi oss Tacos, och åt det i vardagsrummet då vi såg på film och myste i soffan.
"Jag är glad över att jag fick denna chansen att träffa dig." sa Patrick.
Jag log mot honom, och kysste hans hand.
Kvällen gick fort, och vi somnade tillsammans i soffan.
På morgonen vaknade vi av att telefonen ringde.
"Hej det är Patrick" sa han sömnigt.
"Hej, det är Rickard," hörde man någon säga på andra sidan.
"Hej Broder," sa han
"Hur gick det i förgår?"
"Bra," sa han
"underbart, vi kommer hem om en timme eller så."
"Va?" utbrast Patrick.
"Ja, vi behövde inte spela idag. Allting slutade i natt." sa han och log
"Okej, var är ni nu:"
"4 mil hemifrån." sa han
"Okej, ska jag sätta på kaffe?"
"Gör det,"
"Okej, hej" sa han
Jag tittade på honom och skyndade mig upp.
"Jag måste gå." sa jag
"Jo," sa han och log
Jag sprang upp och hämtade halsbandet, och slängde ner mina saker i väskan. Vi städade iordning i vardagsrummet fort, och jag tog sedan på mig ytterkläderna.
Han kysste mig en sista gång, och tittade på mig.
"Jag älskar dig" sa han
"Men jag älskar dig bror, men jag kan inte för neka det" sa jag
"Vad kan du inte förneka?"
"Jag älskar dig också" sa jag och öppnade sedan dörren och nästan sprang hem.
När jag kom hem stod Oliver i hallen och var på väg ut.
"Hej," sa han och log
"Hej" sa jag och tittade på honom.
"Jag skulle precis gå ut och leta efter dig."
"Varför det."
"Du har varit borta hela natten, och du svarar inte på din mobil" sa han och log
Det var då jag kom på det, jag hade glömt mobilen hos Patrick och Rickard.
"Shit"
"Vad är det? "
"Jag har glömt mobil jäveln, på Patricks jag menar Rickards nattuksbord."
"Men Rickard är ju på SM" sa han oförståeende.
"Va?" sa jag som skulle spela förvånad.
"Ja, det var Patrick som var hemma. Jag trodde Rickard avbokat träffen med dig."
"Nej, det gjorde han inte." sa jag så surt jag kunde
"Jag skulle nog inte ha sagt något." sa Oliver.
"Jag har haft en helt underbar helg. Så du har inte sagt något okej?" sa jag
"Okej" sa han och tog av sig jackan "Ska vi gå upp?"
"Ja, gärna." sa jag och log
Vi pratade om allting som hade hänt under de dagarna jag varit hemma hos Rickard och Patrick.
Oliver log, och lyssnade.
"Så där ser du, han älskar dig."
"Jag vet," sa jag och log
"Men lek inte med ödet" sa han
"Nej, det ska jag inte." sa jag
"Cornelia kommer hit i kväll." sa han och log
"Cornelia vem är det?"
"Tjejen jag gillade du vet."
"Ja, heter hon Cornelia."
"Ja, jag ville att hon skulle få träffa dig." sa han
"Varför?"
"gör att jag vet att du kommer gilla henne."
Jag log mot honom, och vi satt och spelade Monopol i vardagsrummet hela dagen.
På kvällen ringde det på dörren, och Oliver gick öppnade och en flicka kom in. Hon hade brunt lockigt hår, och hon var rätt lång kanske runt 1,75. Hennes utseende var speciellt, och de kola bruna ögonen, var helt underbara hennes ansikte var ovalt, och hon var rätt smal.
"Detta är min syster Patrizia," sa han och log när hon kommit in i vardagsrummet.
"Hej," sa hon och log
Hennes röst var silverklar, och hon hade sådan utstrålning. Det var något med henne som jag tyckte om, något jag bara fastnade för.
"Hej," sa jag och log tillbaka.
"Jag kommer snart, jag ska bara gå på toa." sa Oliver och sprang upp för trappen
Cornelia satte sig mitt emot mig och log.
"De var du som var tillsammans med Patrick innan va?" s
"Ja, det var det."
"Han snackar rätt mycket om dig än."
"Har du träffat honom?"
"Ja, många gånger. Men det är många som pratar om dig faktiskt. Men jag har aldrig hört dem säga något negativt."
"Inte?"
"Nej, alla säger att du har ett hjärta av guld."
"Jag vet inte om det stämmer, men det kanske det gör." sa jag
"Det tror jag säkert." sa hon och log
"Vad går du för linje? "
"Media, vad ska du gå?"
"It-Media på John Bauer."
"Jasså, var kul. Jag skulle också gott där om det inte var för mina föräldrar."
"Vad sa dem?"
"Att det inte var något för mig, och jag fick inte gå där eftersom de var för långt."
"Men var elakt, vad ska du gå nu?"
"Jag har fått ett modell jobb i Paris, så jag åker dit efter jag tagit studenten."
"Är du modell?"
"Jag har tagit lite kort i olika tidningar, men inget större." sa hon och tittade på mig.
"Jag kan verkligen tänka mig dig som modell, du har väldigt vackert utseende. Som skapad ur jordens rötter, får trädets rötter där allting börjar. Staden ingen skådat i naturen osynlig men underskön när du väl ser den."
"Tack, ditt utseende är också speciellt. Som gjord i eldarnas stad, som om du är en gåvan från elden. Skapad ur aska, och eld. Titta på dig, den gyllenbruna huden, de mörka ögonen, och de underbara håret." sa hon
Jag log mot henne, och förstod varför Oliver gillade henne hon var verkligen underbar.
"Här sitter ni och pratar" sa Oliver när han kom ner för trappan.
"Ja, din syster är oerhört trevligt." sa hon och tittade på mig
"Din flickvän är också trevligt." sa jag och log
"Tack, visst är man omringad av underbara människor." sa han och blinkade.
"Du är allt för självsäker." sa Cornelia och skrattade.
De gick sedan upp på övervåningen och då ringde det ännu en gång på dörren. Det var Rickard. Hans hår var rufsigt, och han såg på något sätt annorlunda ut.
"Hej Älskling" sa han och log
"Hej" sa jag och pussade honom
"Du glömde din mobil" sa han och log
"Jo, jag kom på det." sa jag och log
"Ska vi ses i morgon?"
"Visst gärna," sa jag och tittade på honom.
Hans blick såg orolig ut, det syntes att det inte var något som stämde.
"Vad är det för fel?" frågade jag
"Nej, inget."
"Jo, jag ser ju att det är något."
"Nej, men det är ingenting." sa han och log
"okej, som du vill" sa jag
"Jag älskar dig," sa han
"Jag älskar dig med."
"Du är min pärla" sa han
Jag log som svar, och tog hans hand
"Jo kommer till din skola i morgon då."
"Gör de."
Sedan pussade han mig och gick iväg.
Vad det än var så var det något som inte stämde. Jag kände att misstankarna spred sig i min kropp. Vad hade hänt?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | catten - 19 aug 06 - 08:48 | | spännande | carrou_mrs_cool - 28 jul 06 - 06:50- Betyg:  | snälla låt de inte va nåt som förstör!!!!!!!!!!!
//Caroline | | Tuvalover - 9 jul 06 - 23:13 | | detta ä en underbar novell.. | | ida1 - 27 jun 06 - 20:18 | | Mer mer !!:D | | spite_fire - 26 jun 06 - 20:30- Betyg: | | mer! | | STruTSEn_91 - 26 jun 06 - 05:03- Betyg: | | MER!!!!! | | Triangel - 26 jun 06 - 04:29- Betyg: | | MER""!!!!!!!!!!!!!!!! | | Ellizz - 26 jun 06 - 04:19- Betyg: | | jättebra! | | sofia_palmen - 26 jun 06 - 03:26- Betyg: | snälla skriv mer nu
ja kan inte vänta på fortsättningen | | nona - 26 jun 06 - 03:08- Betyg: | snälla meeer
helst nu kan inte vänta ! | | TrasigFlikka - 26 jun 06 - 03:07- Betyg: | underbart gumman ! <3
vill ha mer , och det nu! |
|
|
|
