BUP (Kort) |
Ibland längtar jag, jag längtar tillbaka till då. Till trösten och förståelsen. Även fast mamma påstår att jag blev hospitaliserad av det, visst jag blev nog med all säkerhet det, men jag kanske behövde det. Åtminstone just då. Jag längtar tillbaka till tryggheten och värmen och att det alltid fanns folk där.
Jag längtar tillbaka till personalen, till mitt rum, till patienterna, jag längtar till och med tillbaka till den psykotiska flickan som bara skrek.
Fan!
Att längta tillbaka, är det att falla igen? Att tappa greppet om sin verklighet igen?
Jag vill få vara liten igen och ligga och gråta hela kvällen och bara bli omhållen av någon som bara är nära, som inte är någon förälder eller släktning utan någon som bryr sig utan att egentligen ha anledning att göra det.
Jag längtar tillbaka, till det ”svarta” som tog mig med sån kraft att jag inte klarade av att stå emot.
Jag saknar henne, jag saknar henne så mycket att det gör ont. Om folk visste skulle de säkert bara skaka på huvudena åt oss båda, men vi ”hittade” faktiskt varandra. Vi förstod varandra och jag förstår hennes beslut, jag skulle i det läget ha tagit precis samma beslut, bara för att få vara lycklig.
Tänk vad förvridet allt kan bli, att man kan få såna ursäkta, men sjuka perspektiv på saker och ting. Att man kan HATA sig själv för så konstiga saker. Men det starkaste måste nog ändå vara att erkänna för andra att man faktiskt gör det, allstå hatar sig själv.
Jag saknar tårarna, skräcken, hulkandet, det svarta ja jag saknar det. Jag saknar det så mycket att gör ont inuti mig.
Jag måste låta sjuk, men egentligen ärligt, är det inte precis det jag är?
Jag önskar så att jag kunde få gråta igen, bara för att få bort den där klumpen i magen.
|
| Kommentarer | | Korvmoj - 5 feb 12 - 01:51 | | Jag ska till BUP nästa måndag.. |
|
|
|
