Överbarnen del 2 |
I dörröppningen stod en pojke i min ålder. Det kanske låter gammaldags att säga pojke och inte kille, men jag kände att just på den här pojken så passade det bäst at säga pojke. Jag tror i alla fall att det var en pojke, kanske var det en flicka? Men nej, det var en pojke, det fick jag svar på när han började prata med mig. Åh nej, inga fostersyskon, tänkte jag. Men nu ska jag sluta prata om pojkar och istället berätta vad som kom ur hans mun när han öppnade den:
"Edgard, lycklig spjutman, mitt rike är Övergården, till er tjänst".
Jag tänkte att den här Edgard måste ju vara helt rubbad, ärligt talat. Eller så hade han bara spelat lite för mycket fantasy-dataspel.
"Eh... jag heter Liza, och jag ska bo här ett tag. Är dina föräldrar inne?" frågade jag Edgard.
Jag såg att han ryckte till när jag sa ordet "föräldrar". Han såg misstänksamt på mig och såg ut att tänka över frågan. Jag började bli otålig, men tog mig istället tid att titta klart på honom. Han var verkligen lustig till utseendet. Kanske två, tre år yngre än mig. Han var väldigt spinkig och var klädd i vinröd munkjacka och svarta byxor. När han kliade sig på hakan såg man att det stod något på handen. Jag hann inte läsa vad.
"Kom in" sa han bara, och jag följde efter honom, dragandes på min gröna väska. Hade han hört talas om att hjälpa gästerna med väskan eller?
Huset hade sett ganska normalt ut på utsidan, en stor gul villa liksom. Men inuti verkade det tio gånger större än vad det sett ut som utanpå. Vi gick genom en grå korridor som påminde om en skola. Jag var ganska varm i min jacka. I slutet av korridoren fanns en dörr, som Edgard öppnade.
Jag trodde inte mina ögon när jag kom in i salen. På väggarna fanns höga fönster som påminde om såna som fanns i kyrkor. En bord stod mitt i salen och runt det ett tjugotal barn, ungefär i Edgards ålder. Var det ett barnhem jag kommit till?!
Edgard visade med en gest att jag skulle sätta mig på en ledig stol. Jag tog av mig jackan och hängde den över ryggstödet. Var fanns dom vuxna? Alla pladdrade i mun på varandra. Edgard, som satt sig vid ena änden av bordet, harklade sig plötsligt och reste sig upp. Det blev knäpptyst. Allas ögon på Edgard.
"Vi har en ny medlem" sa han. "Lizina". Han pekade på mig.
"Men..." började jag "Jag heter Liza".
"Inte nu längre" sa Edgard "Du heter Lizina". Han sa det inte hotfullt, inte överlägset, inte full av skratt. Han sa bara sanningen. "Du kanske känner dig förvirrad" sa han sen till mig. "Du är ett överbarn. Du bor här med oss andra överbarn nu. Har du ännu inte förstått att du har magiska krafter?" sa Edgard.
"Alltså..." började jag, men tystnade. Jag förstod. Det här var ingen fosterfamilj. Inget barnhem. Det var ett ställe där det bodde barn med magiska krafter, överbarn.
Edgard skulle visa mig omkring i huset, och då fick jag min chans att fråga en sak jag funderat på:
"När jag kom så sa du något med att du var en lycklig spjutman, vad menas med det?"
Egard rodnade. Det trodde jag inte att han kunde.
"Jo... det är inget speciellt. Mitt namn betyder det, så jag brukar kalla mig för lycklig spjutman för det låter så... så..."
"Så coolt?" fyllde jag i.
"Kanske det" sa Edgard.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Rica-san - 15 feb 12 - 12:47 | | Maila nästa! | Carrre - 3 feb 12 - 16:00- Betyg:  | :) jättebra!! även fast du inte tog mitt namnförslag. :P
hehe ,men maila mej när nästa del kommer!!!<3 (: | | emki - 3 feb 12 - 15:56- Betyg: | | skriv när nästa kommer!!!!!!!!!!bra |
|
|
|
