Fast du inte vet Del 3 |
När applåderna bröt ut gick jag och satte mig på bänken längst fram där alla uppträdande skulle sitta, jag tittade på klockan och insåg att jag inte alls hade pratat så länge fast att det hade känts som en evighet. Resten av de uppträdande var väldigt duktiga och rektorn höll ett ganska långt tal om sammanhållning och att sprida reklam för skolan. Jag försökte att se uppmärksam ut men i själva verket ville jag bara gå och sätta mig med mina kompisar. När det var slut reste sig alla och började gå ut, jag skulle just gå när rektorn fångade upp mig.
”Strålande tal Adam! Verkligen jättebra!”
”Tack rektorn”
”Planerade du mycket innan? Det lät väldigt inövat och bra”
”Inte jättemycket” sa jag lite svävande och försökte gå därifrån men jag blev genast infångad igen.
”Hur går det för dig i skolan? Känner du att du får tillräckligt med utmaningar? Vi vill inte att du ska känna att det blir för lätt, varje talang måste skötas försiktigt och långsamt uppmuntras så att den kan växa sig stor och fin” Rektorn hade lagt armen runt min axlar och pratade obehindrat på om alla olika sorters talanger som fanns och hur mycket han uppskattade sitt yrke. ’Hjälp! Varför måsta han prata om det här med mig? Kan han inte gå och terrorisera någon annan..?’ Även om jag kände mig obekväm så svarade jag artigt och nickade instämmande till det han sa, det gällde ju att hålla sig väl med rektorn. Det var först när studierektorn kom för som han släppte mig.
”Oh vad trevligt att se dig Markus! Jag pratade just med Adam här om hur bra det går för alla!” Rektorn klappade mig förnöjt på axeln, som om det var hans förtjänst att det gick bra för alla. Markus tittade lite ursäktende på mig och började sedan tala om scheman med rektorn. Jag sände honom en tacksam blick och smet därifrån. ’Det är tur att vi har Markus.. Vem skulle annars hålla koll på vår galne rektor?’ Markus hade tydligen jobbat på skolan sedan den startade och om man tittade ordentligt var det han som gjorde allt jobb, rektorn var bara ett ansikte utåt. Dessutom var Markus en riktig snygging i 30-årsåldern och alla tjejer hittade på anledningar till att behöva gå till hans kontor bara för att få prata med honom. Det var egentligen ganska komiskt. Fast jag kunde förstås inte göra det nu när jag var kille. Den stora salen som mötet hölls i var nästan helt tömd nu så jag skyndade mig ut för att leta rätt på Hanna, William och de andra. När jag kom ut stod de i en grupp med folk från alla olika årskurser. Jag trängde mig fram till Dag och skulle just fråga vad de pratade om när någon slängde sig skrikande om halsen på mig. Jag tog vacklande ett stag bakåt för att hålla balansen och försökte samtidigt se vem det var men allt jag såg var ett blont rufsigt huvud.
”Åh vad jag är glad att se dig igen! Jag trodde aldrig att jag skulle få sig igen, min prins!” ’Åh nej! Jag som hoppades att jag aldrig skulle behöva se dig igen!’ Sedan insåg jag var han kramande och att även om min man inte kunde se något genom tröjan var det mycket möjligt att han kunde känna något som inte borde vara där. Panikslaget gjorde jag ett ryck bakåt och försökte dra mig loss, men han höll bara hårdare. ’Vad håller han på med egentligen? Vad ska jag göra?!’ Så utan att tänka tog jag till våld, som jag alltid, hur mycket jag än ogillade mig själv för det, gjorde i pressade situationer. Jag lyfte knät och knäade honom i magen samtidigt som jag knuffade till honom rejält i pannan med handflatan. Det fick honom mer än väl att släppa taget, i själva verket ramlade han bakåt och landade sittende i snön med ett chockat ansiktsuttryck. Jag fnös och rättade till mina kläder. Dag stirrade i några sekunder innan han började skratta, det gjorde Max och Wille också men Wille räckte ändå fram handen och hjälpte honom upp.
”Du borde hålla dig borta från den där, han är lite kinkig.” Sa han och pekade med tummen över axeln på mig. ’Lite kinkig! Du blev ju inte överfallen..’ Jag stirrade tjurigt ner i marken och vägrade titta på honom.
”Bra tal föresten, Adam!” Sa Hannah, William nickade.
”Ja, verkligen! Du hade ju ingen anledning alls till att vara nervös. Det satt som en smäck”
”Tack, fast ärligt talat så hade jag inte förberätt alls, de första sekunderna kändes det som om jag skulle dö, men sedan pratade jag bara på”
”Och du som tjatade så dant på lunchen, helt i onödan” la Max till.
”Heh, ja, jag visste ju inte då att det skulle gå så bra” försvarade jag mig och log lite ursäktande.
”Det var alldeles strålande! Utomordentligt! Aldrig har jag hört ett så intressant och givande tal! Jag visste att min prins var speciell men inte att han hade en sådan tragisk historia, jag är så ledsen!” Killen från gymnasiemässan pladdrade fort och när han gjorde ett andra försök att slänga sig om halsen på mig var jag beredd, jag tog att stag åt sidan så att han missade.
”Okey, tack antar jag men du måste sluta klänga på mig hela tiden, det är frustrerande.” Muttrade jag surt, hade jag varit tjej hade jag antagligen inte stört mig så mycket av att rå kramar av en sådan snygging men jag antar att jag på något vis var lite stött över att han gillade mig som kille.. Som tjej hade jag nog även ståt och dreglat över honom men som det var nu hade jag lärt mig att håll tankar och känslor någorlunda i schack när jag var runt folk.
”Jag måste ursäkta mig! Jag har ju inte presenterat mig än!” Utbrast killen plötsligt. ”Mitt namn är Elias, jag kommer från Kristineholms gymnasium men jag fick ett erbjudande om att börja här så jag tog det” Det var roligt att höra hur han pratade, det lät nästan som om han spann på vissa ord, han liksom myste i tillvaron.
”Angenämt, högst angenämnt!” Utbrast Dag och gjorde en överdriven bugning och skakade Elias hand. ”Mitt namn är Dag och mina vänner här är Max, Wille, Adam, William och Hannah” han nickade mot oss en i taget ”Jag hoppas att vi kan få dig att trivas här på vår enkla skola” Jag såg att han hade svårt att hålla sig för skratt, Dag njöt verkligen av ett tillfälle att skådespela, även om det bara var på skämt och alla förstod att han larvade sig.
”Jag måste dock få lägga till en liten fråga, vad är det för strålande talang som har fört dig hit?” William tittade intresserat på Elias när han frågade.
”Det här” svarade Elias och höll upp en uppsättning mobiler, klockor och nycklar. Förbryllat tittade jag på dem och sedan, när jag insåg att min egen mobil och nyckel var bland dem, blev jag bestört.
”När tog du det där!?” Utbrast jag och tittade mig misstänksamt omkring, som för att upptäcka ett dolt trick.
”Alldeles nyss, och allt det här tog jag när Dag presenterade er” sa han med ett småleende och lämnade tillbaka allas grejer. ’Vad läskigt.. Även om han antagligen är trollkarl så skulle han nog bli världens bästa ficktjuv.. Inte undra på att de vill ha hit honom, de anser säkert att han behöver utnyttja sin talang till något så att han inte frestas att börja stjäla..’
”Vilken klass ska du börja i?” undrade Hannah.
”Eh, samhälle två tror jag det var” sa han och log ett av sina charmerande leenden igen. ”Det var trevligt att prata med er men nu måste jag nog gå, man vill ju inte komma försent till första lektionen” han blinkade en gång, drog handen sedan över min kind och innan jag hann reagera hade han gått.
”Det verkar som om du har fått en manlig beundrare, Adam!” Max petade mig lekfullt i sidan och försökte hålla inne ett skratt.
”Haha, väldigt roligt.” muttrade jag och började sedan kliva iväg mot skåpen.
”Vänta surpuppa!” Utbrast Max. Jag stannade inte utan ropade bara över axeln.
”Jag är inte sur, men om ni inte har märkt det så börjar vi om en minut!” Det fick fart på de andra som genast började gå mot sina olika lektioner, William och Dag som hade matte med mig sprang ifatt mig medan de andra försvann iväg till någon annan lektion. Tillsammans gick vi bort mot skåpen för att sedan pränta in matteformler i skallen under de påföljande två timmarna av dagen. Det gav mig gott om tid att försöka sluta tänka på Elias och hans fingerfärdighet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 3 feb 12 - 21:40- Betyg:  | Men om Elias är så fingerfärdig så kanske det finns möjlighet att träffa en man som faktiskt märker att han är hon...
Lr misstänker han redan? Gillar upplägget. Det kan bli intressant. |
|
|
|
