Överbarnen del 1 |
Den natten var förmodligen den... ja vad ska man säga? Den.. konstigaste natten jag varit med om i hela mitt liv. Faster Margot, som jag bott hos, eftersom ingen ville ha mig (inte ens faster Margot), hade helt plötsligt bestämt sig för att lämna mig, kan man säga. Ja, hon orkade alltså inte med mig längre. Och sen det här med skuggorna i skogen och rösterna... ja, faster Margot hade förstått att jag inte var en vanlig snorunge med brunt platt hår och grå ögon. Jag var något högre än så.
Jag var ett överbarn.
Fast det visste inte jag om då. Om faster Margot visste om det när hon bestämde sig för att ta hand om mig? Det vet jag fortfarande inte.
Men iallafall, tillbaka till första natten.
Det var vid åttatiden på kvällen som taxin rullade in på gården. En hög byggnad tonade upp sig framför mig. Jag var inte den som var feg, så det var jag inte nu heller. Margot hade lärt mig att tåla det mesta. Jag höll min gröna väska i handen och gick med nyfikenhet i magen uppför trapporna. Taxin tutade och körde därifrån.
Taxichauffören hade varit ganska trevlig. En femkrona hade jag fått också.
Jag ringde på dörren. Det var något som rörde sig i min mage. Det kunde inte vara rädsla, det förstod jag. Förväntan? Knappast. Den hade Margot vant mig av med. Spänning? Näe, inte det heller. Vad var det för spännande med en ny fosterfamilj? Jag hade ju faktiskt bott hos Margot i fyra år nu, men innan dess hoppade jag runt bland lite olika familjer, kors och tvärs liksom.
Jag ringde på dörren igen.
Då öppnade någon dörren. Någon öppnade dörren!
|
| Kommentarer | | emki - 3 feb 12 - 15:53 | | bra!!!!!!!!!!!! | | Carrre - 2 feb 12 - 18:44 | | :) bra bra bra, skriv!! och maila mej när nästa del är ute^^ | | MyBlackBird - 2 feb 12 - 18:13 | | Bra början |
|
|
|
