Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Känslor från djupet del 1

Trädet är nära på magiskt. Det är delat på mitten och två tjockare grenar slingrar sig upp mot himmelen. Längre upp på båda dessa tjocka stammar växer det flera andra grova grenar. Mossan har vuxit hela vägen upp till trädtoppen vilket har utvecklats till ett vackert grönt mönster på trädets bark. Hösten har gett trädets blad en skiftande färg från rött till gult. Dammen strax bredvid det mäktiga trädet reflekterar de färgstarka trädet. Jin har upptäckt Kare högst upp i det sagolika trädet.
- Vad gör du där uppe Kare? Frågar Jin.
- Det har inte du någonting med att göra! Gå här ifrån! Väser Kare tillbaka. Jin får röda kinder och tittar fort ner på marken.
Jin har letat efter Kare ända sen klockan 8:10. Hon hittade Kare klockan 9:00. Jin fick denna uppgift av hennes lärare, Jenna. Jenna visste nämligen att Kare befann sig på skolområdet och därför valde hon en utav eleverna slumpmässigt att hitta Kare.
- Jenna verkar inte vara så glad över att du inte är i klassrummet. Svarade Jin blygsamt efter ett tag.
- Jag tänker inte följa med dig i alla fall! Spring tillbaka och berätta för henne vart jag är. Hon får lov att hämta mig! Säger Kare med en elak röst.
Jin kollar på Kare med stora ögon. Hon har aldrig träffat någon så olydig som Kare förut.
- Kare... Säger Jin tyst.
Hon får inte ut några fler ord. Hon kollar sakta ner mot backen igen och blundar. Därefter springer hon fort därifrån. Hon förstår inte varför han är så envis mot henne. En tår flyger från hennes kind. Hon har aldrig fått en sån utskällning av någon förut. Jin stannar till och tar ett stort andetag. Hon samlar tankarna och sedan fortsätter hon att springa tillbaka in till klassrummet.
- Vart är Kare? Frågar Jenna så fort hon ser att Jin kliver in i klassrummet ensam.
- Han... Han... Han sa att han vägrade följa med mig tillbaka. Svarade Jin med en låg röst.
- Och du lät han vara kvar där? Frågade läraren skarpt.
- Han sa att du skulle hämta honom. Säger Jin försiktigt.
- Visa mig vart han är genast! Skrek Jenna.
Jin följer med Jenna ut ur klassrummet och visar henne vägen till det magiska trädet.
- Tack Jin, du kan gå tillbaka till klassrummet nu! Säger Jenna med blicken inställd mot Kare.
Jin springer tillbaka till klassrummet och sätter sig längst bak i hörnet. Barnen kollar och pekar mot Jin medan dem viskar saker till varandra. Jin tittar ner på bänken och suckar.

Dörren till klassrummet slängs upp och slår till väggen med en kraftig smäll. Barnen i rummet tystnar ner fort och vänder blickarna framåt. Kare går tyst och sakta in i rummet och fröken Jenna går bakom honom. Kare går längst bak i klassrummet i de andra hörnet från Jin. Jin har huvudet vänt ner mot bänken men följer Kares steg med ögonen. Kare sätter sig, Jin ser bara honom i ögonvrån. Efter en stund märker Jin att Kare har vänt blicken mot henne. Jin får en panikchock och nästan rycker med axlarna då hon byter blicken mot bänken igen. Hennes kinder blomstrar en röd färg då hon blundar och suckar in djupt. Kare slänger tillbaka blicken till fönstret bredvid honom. Han lägger handflatan mot hakan och fortsätter att titta ut från klassrummet. Jin kan inte sluta tänka på de pinsamma som nyss har hänt. Hon undrar varför just hon blev vald till att leta upp Kare. Varför var Kare så elak mot henne? Gjorde han det med flit? Var allt hennes fel att han nu fortfarande är sur?

Skolklockan ringer och många utav barnen rusar ut från klassrummet. Skoldagen är över, men Jin har inte bråttom ut därifrån. Hon är en utav de få som inte har några vänner på skolan. Kare är också kvar i klassrummet. Han slänger snabbt på sig sin väska men blir stoppad av fröken Jenna.
- Och vart ska du någonstans Kare? Nä tänkte väl det! Du har kvarsittning att göra! Säger Jenna med nästan ett leende på läpparna.
Kvarsittning är en tid som elever får efter skoltiden om dom inte skött sig under olika klasstimmar. Kare hade trots allt skolkat och därav är han tvungen att stanna kvar ett tag. Det är lärarna som bestämmer hur länge en elev får sitta kvar, men oftast får man sitta kvar under en timme eller två timmar.
Jin börjar plocka på sig det böcker hon vill ha med hem och stoppar dem i hennes väska. Hon ställer sig upp och går fram två bänkar där hon stannar till. Hon vrider huvudet sakta mot Kare och står där som om hon tänker på något.
- Jin, skoldagen är över. Gå nu hem. Du har gjort det bra idag! Säger läraren och ler mot henne.
- Tack fröken. Svarar Jin medan hon fortsätter mot dörren.
Korridoren är tom där hon går. Alla elever i skolan har redan hunnit gått ut. Hon hör hennes klackskor eka mellan väggarna där hon går. En bit framför henne hör hon ett svagt mumlande som ekar mot henne. Det kommer ifrån lärarrummet. Hon är tvungen att passera det. Då hon närmar sig rummet blir mumlandet mer tydligt.
- Ni måste förstå att Kare är mycket sårbar efter olyckan! Berättar en manlig röst.
- Men det är ju därför vi måste visa honom att han är inte nå mer betydelsefull än de andra i skolan! Ropar en gammal kvinnlig röst.
Jin hör inget mer. Hon har nu passerat lärarrummet och är vid trapporna. Medan hon går ner för trapporna så undrar hon vad som har hänt Kare. Vilken olycka har han varit med om? Jin såg inga skador på han och förutom humöret så såg han helt frisk ut.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
gillardig7 - 2 feb 12 - 15:39- Betyg:
MERMERMER! D:
älskar verkligen denna haha <3

Skriven av
lenngren
2 feb 12 - 04:06
(Har blivit läst 78 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord