Sarah (hp-ff) kap 8, en jobbig natt |
kap 8 en jobbig natt.
Jag gick bort till uppehållsrummet, sa "fågel fenix" till rustningen med fanor i hufflepuffs färger och gick in.
När jag kom in i uppehållsrummet så satt Cedric i en av fåtöljerna framför brasan men när jag kom in så ställde han sig upp.
”Sarah” sa han. ”var har du varit?”
Jag gick och satte mig i fåtöljen närmast brasan och Cedric satte sig ner i den bredvid.
Långsamt började jag berätta vad som hade hänt från det att jag hade fått brevet i morse till då jag hade gått ut från Dumbledores kontor. När jag var klar så kom Cedric och satte sig på armstödet och la sin arm runt mina axlar.
”Sarah jag är så ledsen” sa han.
Då började jag gråta igen. Jag borrade in ansiktet i hans tröja och grät så tårarna strömmade nerför mina kinder. Cedric bara satt där med sin arm runt mina axlar.
Jag slog upp ögonen. Jag satt ihopkrupen i en fåtölj i uppehållsrummet med en filt om mig. Varför hade jag sovit här? Plötsligt kom allting tillbaka till mig. Mamma och pappa var döda, jag hade sprungit ner till sjön och när jag hade kommit tillbaka till uppehållsrummet så hade jag och Cedric suttit här. Hade jag somnat? Jag satte mig upp och kände att filten gled av mig.
”Jaså”, Hörde jag någon säga. ”Dags att vakna nu?”
Jag vände mig om och fick se att Cedric satt i fåtöljen bredvid mig.
”Vad är klockan?” mumlade jag
”halv sju” svarade Cedric.
Jag ställde mig upp och gick uppför trappan till sovsalen. När jag kom in så smög jag så tyst jag kunde fram till min säng. Jag tog på mig hogwartsklädnaden och stoppade trollstaven innanför klädnaden. Sedan tassade jag ut ur sovsalen och gick nerför trappan.
När jag kommit ner i uppehållsrummet igen så satte jag mig i fåtöljen bredvid Cedric igen.
”Är du säker på att du orkar gå på lektionerna idag?” frågade Cedric.
Jag nickade.
Plötsligt hörde vi fotsteg från trappan som går till pojkarnas sovsal och Ernie McMillan kom in i uppehållsrummet
”Nejmen sitter ni här igen” sa Han. ”Ni har väl suttit här hela natten för att få vara ensamma och pussas eller hur? Jag ska säga er det att när jag kom ner hit igår kväll så satt ni och kramades.”
”Det gjorde vi inte” sa jag.
”Jag såg det ju själv med egna ögon” sa han.
Då gick Cedric fram till honom tog tag i hans tröja och drog med sig Ernie upp till pojkarnas sovsal.
Jag satte mig i fåtöljen närmast brasan igen och såg in i elden. Då började tårarna rinna igen och jag strök irriterat bort dem men de fortsatte rinna och jag kunde inte hindra dem.
När Cedric kom tillbaka så satte han sig i fåtöljen bredvid mig
”Hur mycket ska en människa behöva gråta innan tårarna tar slut?” frågade jag med grötig röst.
”Jag vet inte Sarah” svarade han.” Jag vet inte . Men en dag kommer de att ta slut men fram till den dagen är det bara att vänta.”
Då slog jag händerna för ansiktet och grät så tårarna strömmade igen "åh" tänkte jag "varför händer det här just mig och inte någon annan"
|
|
|
|
