Längtande Hjärta, Del 8 |
Mamma började bli jobbig, hon hade ringt minst tjugo gånger till men inte skickat fler sms. Pappa hade också ringt och lämnat meddelanden som jag inte ville lyssna på för jag visste att jag skulle få skuldkänslor. Även Seths mobil hade ringt nån enstaka gång men inte alls så många som min och jag såg på honom att hans ögon blev mörka när jag påpekade det så jag släppte ämnet och närmade mig det inte något mer.
Vi fikade på tåget medan jag ringde till Em för att höra hur det gick hemma.
”Det är totalt galet här!” Utbrast Em när jag hälsat. ”Din mamma verkar vara nära ett sammanbrott av både oro och ilska och jag tror din far har ringt polisen flera gånger och skrikit. Lärarna på skolan har sagt till alla att ha utkik efter dig och Seth. Du borde nog också hålla koll runt omkring dig så att ingen känner igen er”, varnade hon mig. Jag stönade högt.
”Jag misstänkte att det skulle bli så, men det känns värre än jag trodde..”, viskade jag och lutade huvudet i handen och kände Seths hand på min axel.
”Ångrar du dig?” Frågade Em allvarligt.
”Nej”, sade jag direkt. ”Det gör jag verkligen inte. Men jag är så van vid att göra som jag ska, inte som jag vill”, förklarade jag.
”Jag vet, men du klarar det här, du är starkare än du tror, och det är bara bra för dina föräldrar att de förstår att du har en egen vilja”, sade Em tröstande.
”Ja.. Jag saknar dig Em”, sade jag och skrattade till. Em skrattade också lite snyftande.
”Och jag dig Lill. Vart är ni nu någonstans?” Frågade hon nyfiket.
”Nånstans mellan Borlänge och Hofors. Vi är nog framme om en timme eller så”, svarade jag.
”Vad spännande.. Du måste berätta hur det är där sen okey?” Envisades Em.
”Jag lovar. Vi hörs!” Sade jag.
”Det gör vi absolut. Ta hand om dig och hälsa Seth!” Svarade hon glatt.
”Det ska jag. Älskar dig”, sade jag och så lade vi på.
”Jag skulle hälsa”, sade jag lite frånvarande till Seth.
”Vad sade hon?” Frågade han otåligt.
”Mina föräldrar kanske har ringt polisen”, svarade jag.
”Det var väl väntat”, sade Seth lugnt men trots att han inte lät så nervös så dansade hans fingrar omkring igen.
Jag lutade mig tillbaka och stirrade ut genom fönstret, försökte att inte stirra på fingrarna.
Plötsligt såg jag i ögonvrån hur någon stannade vid våra säten. Jag vände på ansiktet för att se vem det var.
Det var en blond, skitsnygg, uppklädd, storbystad, sminkad brud som halvt såg ut som en slampa. Hon stirrade just nu på Seth med hungrig blick, hon verkade knappt lägga märke till mig.
”Ursäkta, är det ledig här?” Frågade hon med lite hes, sexig röst. Seth såg upp på henne och log lite besvärat.
”Jag antar det”, sade han och ryckte på axlarna. Tjejen log strålande, så att man såg små sprickor i hennes brunkräm, och satte sig ner. Hon lade upp sin arm på armstödet så att hennes och Seths arm rörde vid varandra. Seth flyttade på armen och lade händerna i knät. Jag blängde på tjejen men ignorerades.
”Så, vart är du på väg?” Frågade tjejen, fortfarande med hennes sexiga röst. Jag kunde inte undgå att hon sade ”du” och inte ”ni.”
”Borlänge”, svarade Seth kort och såg inte på henne. Hon lyste upp.
”Det ska jag också!” Utbrast hon överlyckligt, så räckte hon fram sin hand med en het blick i ögonen.
”Jag heter Clary”, sade hon. Seth såg på henne ett ögonblick innan han log lite och tog hennes hand.
”Seth” sade han. Det var ett litet erkännande men Clary blev genast så uppmuntrad att hela hennes hållning förändrades. Nu lutade hon sig närmare Seth med hela överkroppen och läpparna plutade. Jag började blänga på Seth istället. Svartsjukan brände i mig. Han såg på mig och såg generad ut. Han ryckte på axlarna och skakade sedan på huvudet. Vad skulle det betyda? Han kanske skulle presentera mig istället för att småprata? Jag försökte överföra allt det med en svart blick men tvivlade på att han förstod.
”Seth.. vilket coolt namn”, sade Clary nu och log sött. Seth harklade sig lite.
”Tack..” Jag kunde nästan se att han försökte att inte stirra in i hennes enorma klyfta som hon visade upp med sin urringade tunika när hon lutade sig mot honom.
”Om du ska till Borlänge kanske vi kan ta sällskap då? Det kan bli lite ensamt när man är själv i en stad. Vad säger du?” Frågade Clary nu och log mot Seth. Då blev jag förbannad. Jag kände hur jag bara inte klarade av detta något mer. Jag tog tag med handen under slampans haka och vred hennes ansikte mot mitt.
”Det kan jag nog tro, så hoppas du klarar dig, men som det är nu så är han inte ensam, han är med mig. Förstår din lilla hjärna vad jag säger?” Frågade jag med iskall röst. Clary såg på mig med stora ögon som snabbt smalnade och blev mörka.
”Och vem har bett dig öppna munnen?” Frågade hon giftigt och sköt undan min hand.
”Åh, men jag är inte så korkad att jag måste ha någon säga åt mig när jag ska göra något, jag har en egen vilja förstår du, till skillnad från en dum blondin som dig”, kastade jag tillbaka och fick henne att flämta till av ilska. Jag såg i ögonvrån hur Seth höll sig för skratt och kände för att fräsa åt honom också.
”Låt bli min kille. Gå och försök fånga någon rik snobb istället. Ni passar nog bättre tillsammans”, sade jag till Clary som verkade koka inombords.
Seth harklade sig igen så att vi båda vände oss mot honom. Han skrockade lite av de arga blickarna han fick.
”Jag håller med Lilja, du ska nog gå”, sade han och viftade lite med handen mot henne. Clary drog in luft genom tänderna men så verkade hon lugna ner sig lite och lutade sig mot Seth med sorgsna ögon och plutande läppar.
”Vill du verkligen att jag ska gå? Jag är säker på att jag kan ge dig så mycket mer än hon kan”, viskade hon och jag kunde inte tro mina öron. Seth verkade stelna till lite när hon förolämpade mig, vilket gjorde mig lite nöjd men jag var fortfarande arg på honom.
Seth lutade sig fram mot Clary så att hon överraskat backade lite.
”Jag har aldrig varit säkrare. Gå nu innan jag skickar min arga flickvän på dig”, sade han och skrattade till lite så att Clary blängde på oss, reste sig med en förolämpat ljud och gick stampande därifrån.
Jag lutade mig tillbaka i sätet och bara stirrade på Seth. Han såg oskyldigt på mig men när han såg att jag inte skulle vika mig så lätt suckade han lite.
”Kom igen Lill, jag gjorde väl inget?” Frågade han och jag märkte att han tagit efter pappas och Ems smeknamn på mig.
Jag visste egentligen att det var sant. Det var hon som hade varit påträngande, han hade ju inte kunnat undvika att se de där enorma brösten mitt framför hans ögon?
Jag suckade och slöt ögonen.
”Jag vet, men du hade ju faktiskt kunnat nämna mig istället för att låta henne fortsätta bete sig som en kåt kanin”, sade jag lite anklagande och öppnade ögonen. Seth nickade lite.
”Det är sant, förlåt. Jag visste bara inte hur jag skulle reagera. Lilja, jag är ledsen och nu vet jag hur jag ska göra när det händer igen. Förlåt mig?” Han såg bedjande på mig så att jag inte kunde fortsätta vara arg.
”Så du är så självsäker att du tror att det ska hända igen?” Frågade jag och blängde på honom men det ryckte i min mungipa. Han flinade.
”Om det händer en gång så varför inte en gång till?” Sade han innan han lutade sig framåt och kysste mig mjukt.
”Du är den enda för mig, jag lovar”, sade han så att jag rodnade.
”Plus så är jag rädd för att du skulle döda den stackars sate som du misstänker att jag annars skulle välja”, lade Seth till och skrattade när han mindes min attack mot Clary. Jag log lite och så var saken glömd.
Borlänge var väl egentligen som vilken stad som helst. Kanske inte så stor men med mycket hyreshus och många bilar. Vi klev av vid busstationen utanför centrum och började sen fråga oss fram till Björkans pensionat.
Det visade sig ligga en bit bort så vi skulle få lov att ta en buss dit men den bussen gick inte än på en timme så vi gick med snabba steg till stan.
Det var mycket folk trots att det var en vardag som gick in i varenda affär de gick förbi. Det fanns HM, Zero Zero, Apoteket, bibliotek, klockaffärer, akademibokhandlaren med mera. Alla de affärer som brukade finnas i städer.
Jag tvingade in Seth en smyckeaffär och tittade på alla vackra armband. Men även om de var vackra så slog de inte armbandet jag nu hade på armen.
Vi gick förbi en korvgubbe som stod i en liten vagn och sålde massa olika sorters korvar. Han vinkade glatt åt oss men blev genast lite sur när vi skakade på huvudena som svar, trots att vi log samtidigt.
Till sist kom vi till ett stort köpcentrum som hette ”Kupolen” som var hur stort som helst. Tre våningar högt och med minst 20 affärer på varje våning. Det första de såg när de klev in var en stor blomaffär. Det var massa blommor både utanför och inne i affären. Blomdoften spred sig till oss och vi tog flera djupa andetag och suckade av fröjd.
Vi traskade omkring där ett tag innan vi insåg att bussen snart skulle gå så vi fick börja springa till närmsta busshållplats.
Vi hann precis i tid, betalade våra biljetter och fortsatte vår resa till pensionatet.
Det tog ungefär en tio minuter sen hoppade vi av vid en hållplats som var i mitten av en liten gles by. Vi såg uppåt en backe som busschauffören sade skulle leda till pensionatet.
Pensionatet var fint, trots att det var lite billigare än vanligt. Stor trädgård och fina utemöbler. Väggarna var blekt gula och det växte vinrankor på dem.
Jag drog ett djupt andetag och kände doften av blommor. Rosor speciellt. Seth stod bredvid mig med min hand i sin och log.
”Gillar du det?” Frågade jag och log mot honom. Han nickade.
”Det är fint”, sade han och började gå mot ingången.
Det var hemtrevligt inne och vid receptionen stod en lite äldre kvinna och skrev något. Hon såg upp när vi kom in.
”Välkomna, kan jag hjälpa er?” Frågade hon professionellt. Vi nickade.
”Vi vill ha ett rum, vi vet inte hur länge än”, sade Seth självsäkert. Jag såg att kvinnan undrade men hon varken frågade eller antydde något.
”Självklart, ett dubbel eller två enkelrum?” Frågade hon och såg upp från sin dator.
”Ett dubbelrum tack”, svarade jag och såg bestämt på kvinnan som nickade. Det skulle vara billigare än att betala för två enkelrum.
”Det finns nog en extra säng under sängen om ni vill ha det”, sade hon bara och skrev i något i datorn.
”Era namn? Det räcker med ett.”
”Jacob Eriksson”, sade Seth efter ett kort ögonblick. Jag sneglade på honom men protesterade inte. Självklart skulle vi få lov att ta andra namn. Det är otroligt vad folk kan söka efter nu för tiden.
”Kontant eller kort?” frågade kvinnan igen.
”Kontant”, svarade jag den här gången och fick en kort blick av kvinnan.
”Så där!”, sade hon kort därefter och lyfte upp en nyckel. ”Det är frukost från åtta till tio och vi gör även väckningar. Vi vill helst inte ha så mycket oljud efter klockan 11, okey?” vi nickade så att hon log och räckte oss nyckeln.
”Här är nyckeln, rummet ligger en trappa upp och första till vänster”, sade hon och pekade mot en trappa. Vi log, nickade, tog nyckeln och drog vårt bagage efter oss mot trappan, mot vårt rum.
Trots att vi var långt från hemma och att varken mamma eller pappa omöjligt kunde veta vart jag var så kunde jag inte låta bli att se mig om, som om jag förväntade mig att se någon av dem bakom nästa hörn, redo att binda mig och köra mig hem. Jag andades lättat ut när vi låste upp och klev in i vårt rum.
Rummet var ljust och rent och sängen var bäddad och som tur var fanns det två kuddar. Vi hade även en, om än liten, balkong. Jag var väldigt förvånad över att det var så billigt när de var så fint.
Seth slängde sig på sängen med en stön av trötthet och höjde sen armarna mot mig.
”Kom, lägg dig ner”, lockade han. Jag rodnade generat men lade mig bredvid honom med ryggen mot hans bröst. Han lade sina armar om min midja och andades i min nacke med en suck av belåtenhet.
”Du luktar så gott”, viskade han och sniffade lite mer. Jag fnittrade och kände hur jag ryste.
Jag vände mig om och log mot honom.
”Tack.” Jag kysste honom lätt på munnen. Och sniffade honom sen på halsen.
”Du luktar inte heller så illa”, skojade jag och kände hur han började skratta.
”Det där kittlas!” Utbrast han och backade lite så att jag inte längre kom åt hans hals. Jag flinade elakt och följde efter samtidigt som jag sniffade överdrivet högt så att jag såg ut som en hund.
Istället för att backa undan som jag förväntade mig så kom Seth mig till mötes så att våra näsor stötte i varandra. När han såg min överraskade min flinade han och kysste min näsa.
”Gör jag inte som du vill?” Frågade han och blinkade. Jag log snett och lade armarna om hans nacke.
”Det är precis vad du gör”, svarade jag viskade och kysste honom igen.
Eftersom vi bestämt att stanna i Borlänge en tid så skulle jag försöka hitta någonstans att söka jobb. Så för att få till ett dataskrivet CV gick jag till det stora köpcentrumet i staden, kupolen, och lånade en av deras datorer.
Jag skrev i nära på två timmar innan jag blev riktigt nöjd. Jag undvek dock att skriva att jag hade svagt hjärta. Vem vet hur de skulle reagera om de fick reda på det. Jag skrev ut det och började sen fundera på vart i hela friden jag skulle kunna få jobb. Jag hade en ettårig utbildning som florist så det var väl nästan enda alternativet.
Plötsligt kom jag på blomaffären jag sett just i den här byggnaden dagen innan. Jag reste mig hastigt och skyndade ner för trapporna tills jag både såg och kände lukten av affären. När jag fick in där såg jag en ung tjej stå i kassan.
Torts nervositeten jag kände i magen gick jag fram med högt huvud.
”Hej”, hälsade kvinnan i kassan.
”Hej. Jag har en liten plötsligt fråga. Men jag skulle vilja söka jobb här, går det bra?” Frågade jag rättframt.
Kvinnan såg förvånat på mig men så log hon.
”Vänta här, jag ska prata med chefen, okey?” Jag nickade och så försvann hon men kom sen tillbaka med en äldre kvinna i hälarna.
”Så du är jobbsökande?” Frågade den äldre kvinnan när de kom fram till mig och den yngre gick tillbaka till kassan. Jag nickade tyst.
”Jag heter Marie”, sade kvinnan och räckte fram en hand. Jag tog den och log. Marie var inte så lång och normalbyggd. Hon hade brunt hår som gick ner till öronen och lugg över pannan. Hon hade bruna ögon och en rödmålad mun som såg professionell ut.
”Lilja”, hälsade jag.
”Fint namn. Men är du inte lite ung för att söka jobb?” Frågade Marie och synade mig ingående. Jag lät henne göra det.
”Nej, det är många i min klass som har jobb och har haft det i nått år”, svarade jag säkert. Marie log.
”Det har de säkert. Du kan väl följa med mig?” Frågade Marie och visade in till ett litet rum.
Rummet var fyrkantigt och hade ett litet fikabord i mitten. Väggarna var vita och utslitna med några tavlor hängande. Det fanns en liten kyl och så en hög med papper på en bänk.
”Sätt dig vet jag. Vill du ha något att dricka?” frågade Marie glatt. Jag nickade.
”Vatten vore gott”, sade jag och satte mig ner vid bordet. Marie följde mitt exempel efter att hon satte ner ett glas vatten framför mig.
”Så.. varför vill du ha jobb?” Frågade Marie nyfiket och såg på mig.
”Jo, jag har tagit ett år från gymnasiet och vill testa på något annat ett tag. Men för att kunna överleva behöver jag ju pengar, så därför behöver jag ett jobb”, sade jag och hoppades att jag lät övertygande.
”Har du ett CV?” Frågade Marie nu. Jag nickade ivrigt och grävde i min väska och gav henne papperen jag nyligen skrivit ut. Marie tog emot dem och ögnade igenom det personliga brevet.
När hon var klar lade hon ner dem och log mot mig.
”Vanligtvis brukar jag inte meddela svaret så snabbt men vi kan behöva någon nu och du var först på plats så. När kan du börja?” Frågade hon och räckte fram sin hand. Jag tog den överlyckligt.
”När som helst! Men jag undrar vilka dagar jag får ledigt?” Frågade jag lite tvekande.
”Hur låter torsdag och fredagar? Sen om du behöver mer ledigt kan du bara be om det”, sade Marie.
”Det låter perfekt”, svarade jag.
Vi tog adjö efter att vi diskuterat lön och lite andra saker och bestämde att jag skulle börja klockan nio imorgon för att få mitt schema och få reda på arbetsrutinerna.
Jag rusade in på mitt och Seth rum precis när han stängde dörren ut till balkongen med mobilen i handen.
”Jag fick jobbet!” Skrek jag och slängde mig om halsen på honom.
”Vad roligt! Var?” Frågade Seth med glad röst men hans leende var stelt.
”I den där blomaffären vi gick förbi igår vet du?” Sade jag och log stort. Så såg jag mobilen i hans hand och stelnade till. Seth såg det och ryckte på axlarna.
”Farsan ringde”, var hans förklaring. Jag såg chockat på honom.
”Och du svarade?” Utbrast jag ilsket. Seth ryckte på axlarna.
”Han ville bara skälla på mig för att jag skämt ut dem. Som om de inte gjort det tillräckligt själva”, sade Seth och slängde mobilen på sängen, sen slog han armarna om mig och kysste mig hårt.
”Jag är så glad för din skull Lill!” Sade han entusiastiskt och jag förstod att han inte ville prata om det, vilket gjorde mig väldigt ledsen, eftersom det betydde att han inte litade så mycket på mig än. Vi kunde inte heller göra det här om vi inte litade på varandra. Jag lade händerna mot hans bröst och sköt honom ifrån mig. Han blinkade oförstående mot mig.
”Seth.. Lita på mig”, viskade jag och såg vädjande upp på honom. Han stelnade till och undvek ögonkontakt
”Vad pratar du om Lill?” Frågade han. Jag suckade sorgset.
”Jag ber dig att lita på mig. Om du inte kan det så vet jag inte om vi kan göra det här”, viskade jag och backade ett steg, bort från Seth. Han såg kluven ut och jag visste att jag sårade honom. Jag visste att jag borde vara mer förestående, men jag var självisk. Jag ville ha hela Seth, inte bara ytan.
”Lilja..?” Sade Seth och hans ögon såg vilsna ut. Jag skakade på huvudet.
”Jag vet att jag är självisk och jag vet att du har det jobbigt. Det har jag med! Om du vill att jag ska lita på dig och dela med mig av vad jag känner så måste du göra samma sak”, sade jag och mötte Seths tvekande ögon.
”Kan du göra det?” Frågade jag och väntade på en reaktion från Seth. Han svarade inte på så länge att jag tappade modet och såg ner i golvet och försökte tränga ut tårarna.
”Pappa försökte inte ens få hem mig..”, Viskade Seth plötsligt så att jag lyfte huvudet med ett ryck. Seth stod också och såg ner i marken och hans hand var knuten.
”Han sade bara att jag var en fegis och att jag lika gärna kunde stanna där jag var”, fortsatte Seth att prata. Jag snyftade till och gick fram och kramade honom hårt. Han kramade mig hårt och jag kände hur hela hans kropp var spänd i ett försök att hindra alla känslor som härjade i honom.
Jag sade ingenting, bara höll honom hårt och lät honom gråta ut sina känslor i lugn och ro.
När jag kände hur han lugnat ner sig ledde jag honom till sängen och så lade vi oss ner ansikte mot ansikte. Jag höll hans händer och bara låg där med ögonen slutna.
Jag var så lugn och tillfreds att när jag kände hans hand mot min mage blev jag inte förskräckt, inte ens rädd över hur mitt hjärta skulle klara det. Jag bara öppnade ögonen och mötte hans gröna, lustfyllda.
När han kysste mig visste jag redan vad som skulle hända om jag inte avbröt den, nu. Jag visste det och jag ville att det skulle hända. Jag älskade honom.
När han kände mitt medgivande kysste han mig djupare och drog mig intill sig.
”Lilja..” Viskade han mot mina läppar. ”Gud..”
Hans hand låg mot min mage, varm och mjuk. Min ena hand var i hans hår och den andra på hans arm.
När våra kyssar blev hetare blev även vi djärvare.
När jag kände hans hand mot mitt bröst flämtade jag till och viskade hans namn, som i en bön. Min egen hand låg nu mot hans bröst och kämpade med knapparna i hans skjorta.
”Jag vill ha dig Lilja.. Min kropp värker efter dig..”, Viskade Seth när jag rörde vid hans bara hud med fingrarna.
”Jag är redan din”, viskade jag tillbaka och kysste honom på halsen, fick honom att stöna.
”Jag är rädd..”, viskade han igen. Jag log mot honom och visade all min åtrå i mina ögon.
”Det är inte jag”, försäkrade jag och drog av honom hans nu helt öppnade skjorta. Han log och gjorde samma sak med min tröja.
När han snurrade runt så att han hamnade överst kunde jag känna hans upphetsning. Det gjorde mig bara lycklig. Han ville ha mig. Han ville ha mig lika mycket som jag ville ha honom.
Vi hade båda börjat flämta och morrade irriterat när vi stötte på klädhinder. När allt var borta såg Seth allvarligt på mig och drog en hand genom mitt hår så att jag spann under den.
”Är du säker?” Frågade han milt. Jag nickade och kramade hans höfter.
”Nu mer än nånsin”, viskade jag och tvingade mig att slappa av, släppa in honom, inte bara i mitt liv, utan in i mig. Låta honom få allt.
Precis när han trängde in i mig kände jag en svag smärta i bröstet. En föraning. Men jag var så upphetsad att även om jag märkte det så gjorde jag inget.
Jag skrek ut Seths namn när extasen överkom mig och jag är rätt säker på att jag såg en tår i hans mossgröna ögon när även hans drogs med och stönade unisont med mig.
Han föll ihop ovanpå mig och jag kramade honom med all den kraft jag hade kvar.
Jag släppte honom inte igen den kvällen.
”Lilja..?” Mumlade Seth lite försiktigt. Jag vände mig om och mötte frågande hans blick.
”Är du okey?” Frågade han oroligt. Jag nickade och funderade på om jag skulle säga något om smärtan. Jag kunde väl inte inte göra det efter vad jag hade sagt?
”Jag mår fint. Men jag tror att jag kände något.. Mitt i”, sade jag generat.
”Det hoppas jag, annars har jag inte gjort det rätt”, skojade Seth och blinkade. Jag log lite men blev sen allvarlig.
”Du var underbar, vad jag menade var att det stack till i bröstet på mig när det blev som mest.. Intensivt”, försökte jag förklara. Seth såg genast orolig ut.
”Är det.. Är det illa?” Frågade han nervöst. Jag tvingade mig att säga sanningen.
”Jag tror det.. Det var ett tag sen jag tog min medicin så det kan bero på det, men jag är inte säker”, sade jag försiktigt. Seth lyckades se fundersam och orolig ut på samma gång. Han kramade min hand med sin och smekte min kind med en andra.
”Jag är ledsen..”, viskade han ångerfullt. Jag skakade på huvudet.
”Var inte det för tusan, det var det bästa som hänt mig på.. lång tid”, försäkrade jag honom och lade min hand över hans mot min kind. Jag erkände inte att jag var orolig. Var det farligt för mig att ha sex? Vad hade kunnat hända om det inte bara varit en liten smärta? Skulle det bli värre? Jag var orolig och lite rädd men jag ångrade inte det vi gjort, jag älskade honom och ville ha honom och det hade gått bra, den här gången.
”Jag ville det och inget hade kunnat fått mig att ändra mig”, tillade jag och log mot Seth vars ögon hade blivit varma och nästan gråtmilda.
Efter att jag tagit min medicin kröp vi tätt intill varandra och somnade, lyckliga, och lite oroliga, båda två.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MalinKatarina - 27 jan 12 - 07:57- Betyg:  | åh en jättebra del :D
längtar tills nästa :D |
|
|
|
