Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om vänskap

Kärlek män kärlek och sorg

Vi talade om, kärlek, män talar inte om kärlek, så sjunger t o m Niklas Strömstedt men det är inte sant, men det är inte så ofta visserligen men det händer… och de finns alla varianter de som är ”ständigt olyckliga” som har spriten som tröst och ofta kommer med ”det är så synd om mej” ”ingen tycker om mej” och kanske t o m i fyllan berättar om sina ”sorgliga erfarnheter” gärna ihop med en hand på axeln och en skvätt gråt….

Men där satt vi och berättade om våra ”kärlekar” och erfarenheter fast mer i form av, den bittra delen, efterbörden eller sveken… och han berättade om sin fru…
De hade visst 4 barn men, vad spelar barn för roll i sammanhanget mer än kanske ett slags ”formlöst och torkat” kitt om de inte finns substans…

Och han berättade om att när de hade fest så kunde hon gå runt och prata med alla, lägga sin hand på ryggen och smeka han i nacken, t o m kyssa honom och visa alla former av kärlek och lust för att, när alla gått, antingen gå in för att röja upp… Eller bara gå, med eller utan ett gonatt ord…

Men man frågade sej, vad ”vad hade hon ut av det” vad ville hon med sitt liv mer än att förstöra det, som ett slags långsamt självmord eller nåt…
Det sägs att kvinnor oftast tar diskussioner om förhållanden men…

Han berättade om det sorgliga i att inte kunna byta förtroenden med den man bor ihop med och de han träffade för att döva sin sorg, och för att ha nåt liv med känslor ö h t… han berättade om sin tårar, sin ensamhet med den han bodde med. Om varför han bodde kvar, barnen, varav ett hade mycket självmordstankar, och därför vågade han inte lämna. Han trodde krisen skulle bli för stark fast han inte älskade henne längre inte sen länge, han försökte gång på gång att prata men hon sa alltid ”jag älskar dej” sen liksom, i alla fall bildligt så rynkade hon på näsan och sa att ”det är bra”.

Men det var inte bra, det var inte alls bra, det var dåligt, han gömde sej i sitt jobb, i sin övriga familj, i de han träffade, på resor, hemma ikring, han tänkte på de gånger han kom i nån annan och efteråt liggande på rygg tog sin ”efteråt” rök… nästan enda gången han rökte var på morgonen, OCH när han knullat och liksom slappnade av.

Den enda gången cigaretten är riktigt skön, och god, sa han, är efter ett riktigt knull…. Och sen sa han, ”men jag rökte nästan aldrig hemma”.
Men man kunde läsa om sorgen i hans ögon, det var som en bild av något tvetydigt men också tvetydligt.. och motsatsen att med sin oro tvingas vara kvar på ett ställe som han inte ville leva i men kände sej ”tvungen”.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Gissla
26 jan 12 - 18:19
(Har blivit läst 286 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord