Evig ironi |
Tragiskt gråtandes i grått älskad endast för att leva en sekund till trots en situation som är en sjuk komedi fri från skratt.
Jag är en person en trött utbytt som kärleken övergett kapitulerat i ensamhet då de apatiskt fann en förförisk bot i en pyjamas med ärmarna runt min rygg?
Hej jag är blyg, hej jag är stämplad som sjukskriven i min arbetslöshet.
Hej jag har inga ord men jag har en liv utan relation desperat letandes en anledning att vara kvar.
Är jag trygg då jag förunnas spatsisitet i evighet där jag är elastiskt anpassligt är bortförd av en marknasförd drog som de vill ha, läkemedelsföretag och entreprenör.
Hör är det ett val, är det jag kvar då jag svalt denna drog som dödar känslor för ett inre ro?
De tror att droger är en bot som dämpar fasorna inuti offrandes ett liv.
Är jag fri, vi med en gördel av trött känslolös isolation boendes i dessa mörka hörn och avdelningar som ingen ser.
Inser någon att de tjänar bra på oss fast i samtidens grav alla som har sin själ pantsatt och senare såld, min själ mitt jag är är inte längre jag för alla dessa realisationer av oss som samhället skyr är priset på välfärd och demokrati?
Satiren som lever upplever ironin att tvingas be om hjälp men svaret är härda ut ,gör som de ber oavsett om du vandrar på gränsen till fattigdom och död verklighet och drömm.
härda ut de är ditt enda val som är kvar.
Värdet på dig är diagnosticerat statistiskt korrekt du är defekt och allt mellan himmel och jord är symptom som är odiskutabelt rätt.
Är du rädd förtälj det till en präst en psykolog som högaktat förlöjligar din rätt till röst som du finner tyst.
Ryser men ingen bryr sig, falskeheten är mänsklighetens romantiserad bild av humanism som älskar egoism.
Här är vad som är kvar efter en relation mellan företag och djävulen på min rygg ett läckande såll som lever åttioår utan innehåll min mening som är inte längre tillräckligt god nog fasar jag för varje minut.
Jaga mig med stadgar och bidragsfusk för hur jag än vrider mig finner mig som en simulerande kverulerand bov fast jag vill inget mer än att bli som ni, som har en chans att bli normal fast jag är labil instabil evigt utanför tills jag ger upp.
|
| Kommentarer | | martobicat - 26 jan 12 - 00:56 | | bra skrivet, verkligen, berör |
|
|
|
