Gungan |
Ett sommarregn strilar, jag ser det ur mitt fönster
Vackra, glänsande kristaller som landar på nåt grönt
Det gröna är gräset, som numera är vått.
Jag tittar ur mitt fönster och ser på min blöta kulle
Den med den gamla eken och vackra, vackra gunga
Min, min, gunga som hänger där sen länge
Den jag satte upp med pappa och skrattade så glatt
Nu ser jag min chans, jag springer ut
Känner regnet strila och känner mig fri
Den enda trista herre som sitter i mitt hjärta
Han påminner om ensamhet och ledsamheten själv.
Men jag springer upp på kullen och smeker vackra eken
Och känner mitt hår bli blött av allt vått regn
Jag skrattar upp mot skyn och sätter mig på gungan
Men då, när allt blir tyst
Bara regnet hörs
Börjar herrn dunka och ensamheten kommer
Den lilla fula varelse som är så jätteond
Han påminner om ensamhet och allt som hör därtill
Jag gungar ilsket framåt, eken knakar till
Jag faller och bli våt, gråter bittra tårar.
Och känner mig bli ensam, kall och ledsen, trist.
Då hör jag en varm röst, hallå, vad gör du där?
Och så kommer en trevlig vän och hjälper mig upp
|
|
|
|
