Sarah (hp-ff) kap 6, en fruktansvärd händelse |
kap 6 en fruktansvärd händelse.
När skoldagen var slut och jag hade kommit upp i sovsalen igen så bytte jag om från skolklädnaden till ett par säckiga jeans och en vit t-shirt, och snart var det dags för att jag skulle fortsätta med att försöka lära Cedric att framkalla en patronus.
Den här gången struntade jag i osynlighetsmanteln.
Jag gick nerför trappan till uppehållsrummet, genom korridorerna och
upp för några trappor. Sedan var jag framme.
”Jaså” sa Cedric, ”du kommer nu.”
Jag log bara och sedan ställde jag mig vid väggen, gick fram och tillbaka längs den tre gånger medans jag tänkte.
"Vi behöver bara ett tomt rum där vi kan öva på patronusbesvärjelsen"
Sedan tittade jag upp och mycket riktigt så hade det dykt upp en dörr i väggen. Jag öppnade den och gick in och Cedric följde efter mig.
det rum vi kom in i nu hade inga bänkar men däremot en massa bokhyllor längs väggarna och kuddar på golvet mitt på golvet stod det en docka i form av en dementor i naturlig storlek. Jag gick fram till en av bokhyllorna och kollade i den, där fanns en massa böcker om t.ex. försvarsförtrollningar. Jag kollade på Cedric
"försök då, du kan träna på den där dockan där" sa jag och nickade mot dockans håll
"kan inte du visa en gång till först" frågade han
"okej" svarade och gick fram till dockan, ställde mig ett par meter från den, sträckte fram trollstaven och skrek
"Expecto Patronum".
En silvervit enhörning sköt ut från spetsen av min trollstav och gav sig på dockan men när den upptäckte att det inte var någon riktig dementor så bleknade den bort.
"wow" viskade Cedric
"Försök du" sa jag och gick och satte mig på kuddarna som låg på golvet
När jag satte mig ner så kom jag ihåg brevet jag hade fått i morse. När jag hade bytt om så hade jag stoppat brevet i jeansfickan så jag drog upp det.
´"vad är det där för brev"? frågade Cedric.
"brevet jag fick i morse "sa jag.
Jag sprättade upp kuvertet och tog upp pappret ur det.
När jag vek upp pappret så kände jag att mitt leende bleknade bort mer och mer.
Kära Sarah
Nu ska jag berätta någonting som kommer att göra dig väldigt, väldigt ledsen.
Igår kväll hittades båda dina föräldrar i ert hus, döda
Man vet ännu inte vad som hänt men det är troligt att det rör sig om någon sorts förgiftning
Sarah, jag är så ledsen för det som har hänt och jag önskar verkligen att jag kunde få Nigel och Anne att komma tillbaka.
Men lyssna på mig nu Sarah, ge inte upp vad du än gör fortsätt kämpa jag vet att du kan det för du är stark och du klarar allting.
Det ligger ett till brev i kuvertet och jag vill att du lämnar det till Dumbledore.
Dumbledore kommer att hjälpa dig så att du kan komma hit och få gå på begravningen,
Många stora kramar från din farbror Martin
Jag ställde mig upp fortfarande med brevet i handen. Jag kände att tårarna steg och jag darrade i hela kroppen.
"Sarah vad är det?" frågade Cedric
"Jag måste gå" lyckades jag sluddra fram och sprang sedan ut ur vid-behov-rummet. Jag rusade genom korridoren, nerför trapporna, ut i entréhallen genom ytterdörren och ut i det smattrande regnet. Jag grät, Men jag visste inte om det var regndroppar eller tårar som rann nerför mina kinder. Jag sprang i utkanten av den förbjudna skogen tills jag kom till sjön då kastade jag mig ner på stranden och grät som jag aldrig gråtit förut.
|
|
|
|
