Längtande Hjärta, Del 7 |
Under tågresan till Gävle lärde jag och Seth känna varandra mer än vi gjort under den veckan vi planerat resan. Jag fick reda på att Seth älskade filmer, att träna, inte var så intresserad i politik men längtade tills han fick rösta. Han fyllde år i oktober, vilket var om tre månader, jag själv fyllde i mars. Hans favoritfärg är vit, min är röd, och han hade alltid velat ha en katt. Vi kom även in på före detta flickvän/pojkvänner. Han var inte oskuld, fick jag veta efter mycket rodnande och stammande. Jag berättade att jag var oskuld, i en väldigt tyst röst. Hans första hade varit en flickvän han haft i nian, hon var dessutom äldre, om än bara med ett år. Vi lämnade snabbt det ämnet när vi fått veta det vi ville veta.
Jag fick även veta att Seths stora dröm var att åka till Frankrike och bli vinodlare. Jag tyckte det lät lite kul, men hans min var så allvarlig när han berättade det att jag tvingade mig att också vara allvarlig. Jag berättade att min dröm var att få ett fullt friskt hjärta så att jag kunde leva någorlunda normalt.
Vi pratade och pratade ända tills klockan var kvart över två och speakern meddelande att vi strax skulle anlända till slutstationen Gävle.
Vi tog våra väskor och följde med strömmen ut ur tåget. Det var nästan lika mycket folk som i Stockholm och lika stressigt. Jag och Seth bestämde att vi skulle låsa in våra väskor på stationen och se oss omkring i en storstad innan vi åkte vidare. Vi hade ju all tid i världen nu.
Vi började med att gå hand i hand längs en gata med flera olika affärer längs sidorna. Jag tittade storögt på alla höga byggnader och allt folk som stressade omkring.
Jag såg en underbar tunika i en affär och Seth envisades med att köpa den åt mig, vilket han fick en stor kyss som tack för. Seth var glad och pratade om allt han kom på. Vi stannade och köpte korv, vilket jag inte hade ätit på länge och jag älskade det.
Nu hade vi gått in och ut ur flera affärer och jag bar på två kassar och Seth på en. Jag kände att drickan vi hade druckit ville ut så jag stoppade Seth.
”Jag måste på toa, var finns det någon sådan?” Frågade jag med en grimas. Seth flinade och såg sig omkring. Snart lyste ha upp.
”Där”, pekade han mot ett hörn och vi gick dit. Jag märkte att Seth verkade titta på något men vid det laget var jag så kissnödig att jag småsprang in på toaletten.
Efteråt tvättade jag snabbt händerna och gick ut till Seth igen. Som inte var där. Stället jag lämnat honom var tomt och jag såg mig panikslaget omkring. Vart var han? Hade någon kidnappat honom mitt på stan? Slagit ner honom? Hade han lämnat mig här? Det sista alternativet sved och jag vägrade tro det.
Jag vände mig om valde slumpmässigt ett håll. Jag såg in i alla affärer och kände hur mitt hjärta slog mot mitt bröst. Jag svängde in på en ny gata och stelnade till när jag såg en grupp killar stå mitt i vägen. Jag kanske bara var paranoid men jag vågade inte gå förbi dem, fantasier om att de skulle slå ner mig, råna mig och våldta mig på marken for genom mitt huvud. Så istället för den vägen valde jag en annan och tittade där istället. Jag hörde skratt bakom mig och sneglade bakåt. Mitt hjärta tog ett stort skutt när jag såg att killarna gick samma väg som jag, följde de efter mig? Jag ökade omedvetet takten och sneglade in i alla affärer. Lampaffärer, klädaffärer, skoaffärer, de tog aldrig slut.
Jag gick hela gatan och killarna var fortfarande efter mig. Jag andades lite flämtande och kände hur mitt hjärta arbetade för fullt. Jag visste att detta inte var bra för det men jag var för nervös för att kunna oroa mig.
När jag sneddade en kurva tvingade jag mig att stanna och vände mig mot hörnet. Jag ryckte till när killarna visade sig och jag förberedde mig på det värsta, men de gick bara förbi mig, men en kille såg på mig med en kall blick som verkade se på mig som om jag var ett kryp. Jag drog ett djupt andetag när de försvann och kände nu hur hårt mitt hjärta slog. Jag halade upp en orange burk ur väskan och svalde två tabletter. Sen satte jag mig ner på marken och bara andades. Djupa andetag. Tänk om mitt hjärta stannade här? Tänk om jag dog? Skulle jag aldrig få se mamma eller pappa igen? Eller Seth?
”Lilja!” Hörde jag plötsligt någon ropa och först trodde jag att jag inbillade mig det men sen kände jag en hand på min axeln så att jag såg uppåt med ett hårt ryck. Det var Seth. Jag blev så lycklig av att se honom att jag slängde mig om halsen på honom med tårarna längs kinderna.
”Lilja, vart tusan försvann du? Du tog så lång tid på dig att jag fick lov att gå in och se efter! På tjejtoan! Jag har letat överallt efter dig!” Han kramade mig hårt men när han pratade drog jag mig undan.
”Jag som försvann? När jag kom ut var det ju du som var borta! Jag fick panik och började leta efter dig men så såg jag de här killarna och så fick jag dille och trodde att de följde efter mig så jag blev så nervös att jag.. jag...”, Jag kunde inte säga mer utan visade bara Seth burken jag fortfarande hade i handen. Han förstod och jag såg oron i hans ögon.
”Mår du bra?” Frågade han och jag nickade lite svagt.
”Vart tog du vägen?” Utbrast jag, fortfarande lite uppskakad. Seth grävde i sin ficka och tog upp en ask.
”Jag köpte den här åt dig. Jag såg den i ett skyltfönster och visste att du skulle ha det, så jag passade på när du var på toa eftersom jag trodde du skulle vara där längre, men jag hann visst inte, förlåt att jag gjorde dig så rädd”, sa han och såg ursäktande på mig och räckte mig asken. Jag tog emot den och öppnade den nyfiket. I den var det ett armband, en vacker silverkedja med vattendroppsliknade kulor som hängde ner vid flera ställen. Jag tog upp det och såg fascinerat på det.
”Det är jätte vackert”, andades jag och såg hur Seth log av glädje. Jag lade armarna om hans nacke och kramade honom.
”Tack!” sade jag och skrattade lyckligt.
Vi satt åter på stationen och jag fingrade på mitt nya armband medan jag pratade med Seth.
Plötsligt kom jag på att klockan var rätt sen och att nu hade jag varit försvunnen hemma i flera timmar. Jag fiskade upp min mobil, som jag hade haft på ljudlös hela dagen, och stönade till när jag såg att jag hade 20 missade samtal, alla från mamma eller hem.
Seth såg över min axel precis när det började ringa igen. Jag blundade lite och höll andan medan jag tryckte på upptaget. Jag kände Seths arm om mina axlar och jag lutade mig mot honom och andades in hans lukt. Det skulle ta nästan två timmar till Borlänge, men vi skulle först stanna i Hofors, som var vår nästa hållplats, där vi sen skulle ta ett annat tåg vidare till Borlänge, så vi hade packat med dricka och matsäck.
Jag ryckte till när jag kände att min mobil ringde igen, jag drog upp den och såg att det var Emmy som ringde, men även om det var det så svarade jag inte, för jag och Em hade kommit överens om att ifall hon skulle ringa så skulle hon skicka ett sms först så att jag visste att det var hon. Min mamma var inte dum, hon skulle säkert kunna be att få låna Ems mobil för att ringa mig.
När mobilen ringt i nästan två minuter tystnade den och en minut senare fick jag ett sms från Em.
”Jag är ledsen.. Din mamma gjorde som du sade och tvingade mig att ge henne min mobil.. Hon är läskig just nu. Totalt galen av oro och ilska och din pappa är inte mycket bättre. Han säger varannan minut att han aldrig trodde du skulle göra något sådant. Dessutom tror jag att de fått reda på att Seth är med dig. Det verkar som om de ska prata med hans föräldrar snart. Saknar dig <3”
Jag kände hur Seth stelnade till när han läste det.
”Det kan inte leda till något bra om de pratar med morsan och farsan”, sade han stelt.
”Det kommer gå bra, vi är långt borta snart så de kan inte spåra oss, ingen som känner igen oss”; sade jag och försökte låta säker. Seth verkade ta till sig min halvdanna sanning och log mot mig.
”Ja, vi klarar det”, sade han och kramade mig.
Tåget kom och vi gick på utan att någon ringde mig mer. Vi satt tysta en del av vägen men började långsamt prata. Vad skulle vi göra när vi väl kom fram till Borlänge? Stanna där eller fortsätta? Vi tyckte båda att vi kunde sova där åtminstone en natt, om vi hittade nått ställe att sova på förstås.
Då pep min mobil till, ett meddelande. Jag läste det förvånat.
”Lilja! Hur kan du göra så här mot oss? Anar du hur oroliga och besvikna vi är över dig? Om du inte ringer mig GENAST så kommer din far och jag att ta till andra metoder för att få dig hem! Dessutom vet vi att det var den där pojken Seth Trevor som lurade i dig massa saker och vi har pratat med hans föräldrar, och de säger att han har väldiga humörsvägningar och inte är pålitlig! Så för dit eget bästa kommer du hem nu!”
Det var mamma! När hade hon lärt sig att skriva sms? Det måste ha varit någon av hennes vänner. Hur vågar hon anklaga Seth? Jag stängde argt igen mobilen och svarade på Seth frågande blick med en axelryckning.
”Morsan. Hon har pratat med dina föräldrar”, sade jag kort och märkte hur hans min blev mörkare. Plötsligt slog han sin hand i tågväggen så hårt och högt att jag ryckte till. Han nästan morrade av någon ilska som helt plötsligt dykt upp. När han såg min förskräckta min såg han lite skamsen ut. Humörsvägningar, så det var det mamma menade.
”Förlåt”, sade Seth och hängde lite med huvudet. Jag log lite mot honom och tog hans hand.
”Det gör inget”, försäkrade jag så att Seth slappnade av.
”Jag är verkligen glad att du följde med mig Lilja, verkligen”, sade han och såg allvarligt in i mina ögon.
Det var jag också, vilket jag ärligt sade till honom medan tåget fortsatte sin resa mot Hofors.
Både jag och Seth ryckte till när någon satte sig bredvid mig med ett stön. Det var en tjej med brunt hår i flätor och med en keps på huvudet. Hon verkade vara kanske ett år yngre än oss och hennes blick var ursäktande.
”Jag är ledsen att jag bara sätter mig ner, men jag var lite ensam så jag ville ha sällskap, är det okey om jag sitter med er?” frågade tjejen med en ljus och glad röst. Jag och Seth såg på varandra, ryckte på axlarna och log mot tjejen.
”Det är helt okey. Jag heter Lilja och det där är Seth”, hälsade jag. Tjejen flinade stort.
”Vad snällt. Jag heter Sarah”, sade hon och lät sin ryggsäck dunsa ner mellan hennes fötter.
”Är ni på väg till Avesta?” frågade hon direkt efteråt. Seth nickade och Sarah lyste upp.
”Vad kul! Jag bor där förstår ni. Eller, jag föddes där men jag går i skola i Gävle så jag är på väg hem just nu eftersom jag tagit ledigt i några dagar för min syster ska ha någon föreställning på sin skola, hon ska spela huvudkaraktären så hon är jätte nervös, även om jag flera gånger sagt att hon är jätte duktig! Hon vill bara inte lyssna”, babblade Sarah på så att varken jag eller Seth visste vad vi skulle kommentera, våran resa eller hennes syster? Vi valde resan.
”Vi ska egentligen bara byta tåg där, så att vi kommer vidare till Borlänge”, sade jag lite försiktigt. Man såg tydligt hur besviken Sarah blev och hon skämdes inte för att gömma det.
”Vad synd, ni som verkade var i min ålder också, hade varit roligt om vi kunde hittat på något någon gång”, sade hon med ett litet snett leende. Seth och jag log mot varandra. Sarah var schyst, pratade lite mycket bara, vilket vi senare fick reda på. Hon pratade om allt som dök upp i hennes huvud verkade som, hela vägen till Avesta. Hur hennes familj var, mer om hennes syster, skolan i Gävle. Jag och Seth sade knappt nånting, vilket inte verkade störa Sarah över huvudtaget.
Hon lovade oss även att hon skulle visa oss till stationen där vi kunde vänta på nästa tåg till Borlänge.
Sarah visade oss runt på stationen även fast vi sade att vi säkert skulle kunna hitta själva, hon hälsade på flera personer vilket visade att hon åkte tåg rätt ofta.
Nästa tåg mot Borlänge skulle gå om en halvtimme så vi bestämde att vi skulle se om det fanns någon man kunde fråga inne på stationen efter övernattningsställen.
När vi skulle säga hejdå och tack till Sarah fick vi varsin kram och kanske till och med en liten tår. Hon vinkade nästan hela vägen till bilen som väntade vid en liten parkering. När hon satt sig i bilen gick vi till ett litet bås där en kvinna satt och läste en bok.
Kvinnan var trött och inte särskilt vänlig, men hon berättade kort att det fanns tre billiga ställen i Borlänge om man ville sova över. Ett var ”Björkans pensionat” i Enviken som var billig, 250kr natten inklusive frukost. Om det inte gick där så skulle vi satsa på ”Birgitta gården” som var dyrare, 450kr dygnet. Vi tackade artigt receptsionisten som faktiskt log mot oss men som sen försjönk i sin bok igen. Jag och Seth gick och satte oss på en bänk och försjönk i tankar.
Mina tankar bestod av vad vi skulle göra i Borlänge. Skulle vi stanna där en längre tid? Fortsätta? Av någon anledning ville jag stanna, se mig omkring för några dagar. Vad var det för mening med att bara resa omkring om man aldrig stannade och faktiskt såg på omgivningen?
”Seth.. Kan vi inte stanna i Borlänge i några dagar? Jag kanske kan ta ett jobb för ett tag och tjäna lite mer pengar innan vi fortsätter?” Frågade jag försiktigt. Seth såg på mig och ryckte på axlarna.
”Det kan jag nog klara”, sade han lite fundersamt men jag såg att hans händer började dansa igen vid bara tanken.
”Vi behöver inte”, sade jag snabbt men Seth skakade på huvudet.
”Nej, nej, vi stannar. Men jag vill helst inte att vi stannar för länge..”, Sade han och såg på mig. Jag bara nickade och höll med honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MalinKatarina - 25 jan 12 - 14:50- Betyg:  | jättebra :D
fortsätt att maila :D | | susanna_89 - 23 jan 12 - 18:44- Betyg: | | skit bra fortsätt maila :) |
|
|
|
