Sarah (hp-ff) kap 4, jag säger ifrån |
kap 4 Jag säger ifrån.
Jag gick tillbaka till sovsalen, satte mig på sängen och lyfte upp Tibby i famnen. När jag hade suttit så en stund så började jag plötsligt att nysa jag blev täppt i näsan och ögonen började rinna. Jag kom plötsligt ihåg att samma sak hade hänt när jag suttit och kelat med henne på tåget och hemma. Jag satte Tibby i hennes korg igen och ställde mig sedan upp för att få till sjukhusflygeln för att kolla om jag hade blivit allergisk mot katter eller någonting sådant
När jag kom fram så tittade Madame Pomfrey upp bakom ett skynke som stod runt en säng. Hon kom fram till mig och frågade
”Funderar du på något?”
”Ja” sa jag blygt. ”Jag undrar om du kan kolla om jag är allergisk mot något.”
”Självklart” svarade hon. ”kom med här bara.”
Jag satte mig ner på en av sängarna och hon tog farm något redskap från ett skåp. Jag tittade bort när hon gjorde testet. Efter några minuter satte hon undan redskapet och sa till mig.
”Jag är rädd att du blivit allergisk mot katt. Så om du har en katt så måste du göra dig av med den.”
”Okej” sa jag och ställde mig upp och gick.
Jag kollade på klockan hon var bara 18:00 så jag hade än ett par timmar på mig att vara ute i korridorerna.
Innan jag gick tillbaka till uppehållsrummet så gick jag in på flicktoaletten, satte mig på dasslocket i ett av båsen och plötsligt grät jag. Jag grät på grund av att jag måste göra mig av med Tibby, För att de mobbade mig, för att morfar var död och för att mormor hatade mig. Jag hade aldrig haft lätt för att gråta så det var skönt att få gråta ut. När tårarna tagit slut så ställde jag mig upp, gick ut ur båset och tvättade ansiktet med kallt vatten. Sedan gick jag tillbaka till sovsalen.
När jag kom in i sovsalen så drog jag upp ett par pergament, bläck och en fjäderpenna ur min väska och sedan satte jag mig på sängen. På det första pergamentet skrev jag.
Randig kattunge säljes.
Jag säljer min randiga kattunge Tibby.
Tibby är rödrandig med vit mage, vita tassar och vit haklapp. Om du är intresserad av att köpa henne så kontakta Sarah Vollen årskurs två i Hufflepuff. Leksaker, mat och en korg medföljer. 30 galleoner för allt det.
Sedan tejpade jag fast en bild på henne där hon leker med en liten leksaksmus som vi köpt till henne.
Sedan tog jag upp det andra pergamentet och på det skrev jag.
Kära mamma och pappa
Jag har det bra här på Hogwarts. Jag har skaffat mig en ny vän, han heter Cedric Diggory och är jättetrevlig.
Tyvärr har jag blivit allergisk mot katt och måste göra mig av med Tibby. Jag har satt upp en annons på anslagstavlan om att jag säljer henne.
Visste ni att i år så ska turneringen i magisk trekamp gå av stapeln på Hogwarts spännande va? Har inget mer att säga nu
kram er dotter Sarah
Jag ställde mig upp och gick ut ur uppehållsrummet och fortsatte bort mot uggletornet på vägen dit stoppade jag upp annonsen om att jag skulle sälja Tibby på anslagstavlan. När jag kom till uggletornet så valde jag ut en av skolans ugglor och band fast brevet i benet på den sedan kollade jag på den när den sakta blev mindre och mindre och till slut försvann helt.
När jag kom tillbaka till uppehållsrummet så satte jag mig i en fåtölj framför brasan. Plötsligt kom Cedric och satte sig bredvid mig.
”Jag såg annonsen på anslagstavlan” sa han. ”vad tråkigt att du måste göra dig av med Tibby.”
”Det är okej” sa jag.
”Nej” sa han ”det tror jag in…”
”Nejmen titta vem vi har här” hörde jag plötsligt någon ropa Jag flög upp ur stolen och vände mig om ”Ernie McMillan” tänkte jag ”vem annars”, och jag hade rätt, Ernie i egen hög person stod där med sina kompisar i släptåg.
”Så du heter Vollen i efternamn Sarah” sa han ”Vilket namn, vart får man det ifrån, Vollen.”
”Åhnej” tänkte jag. ”Nu har de fått reda på vad jag heter i efternamn också det är verkligen inte bra.”
Plötsligt så blev jag helt fantastiskt otroligt arg på dem som mobbade mig och jag hoppade upp och ställde mig i en fåtölj och ropade åt de som var där inne.
”Nu får ni sluta mobba mig, jag tycker inte det är roligt att ni mobbar mig, vad skulle ni tycka om det var jag som mobbade er.”
Det blev knäpptyst i hela uppehållsrummet. Då plötsligt började Cedric att applådera, tjejerna i min sovsal hängde på, Justin Finch Fletchley, Hannah Aboot också, ja alla började applådera. Jag såg Ernie smita ut genom dörren. Men det brydde jag mig inte om. Jag hoppade ner från fåtöljen och gick upp till sovsalen, la mig på sängen. Nu skulle allt bli bra det kände jag på mig allt skulle ordna sig.
|
|
|
|
