... |
Jag vet inte vart jag ska börja?
Mina känslor för dig,
blir starkare för var dag som går.
Jag vet att jag har skrivit det innan
men jag vill att du ska tro,
tro på mina ord.
Det är med dig jag vill spendera all min tid med
Det är dig jag vill vara med
Det är dig jag vill leva med
Det är med dig jag vill vandra.
Kanske är det för tidigt att säga eller tänka
Men förlåt
det är så jag känner.
Det finns nog inget finare i mitt liv,
det finns inget som varit gott hos mig innan
Kanske lite, en liten del.
Men sen den dag du kysste mig på mun
Öppnade du alla stängda dörrar
in till mitt tomma hjärta
utan att du själv visste om det
du tog den största platse.
Du visste vad du ville då
men vad vill du idag?
Jag vet min sak,
Det är du,
bara du,
Det finns bara du!
Ingen, kanske nån enstaka
lyckats med att lysa upp
min mörka tillvaro
mitt mörka jag,
tilöl det ljusa.
Kan du tro på mina ord?
Att det är bara du?
Jag ber
både natt och dag,
i hopp
om att det ska växa till något stort
mellan oss
Men ber jag för ingenting?
Ska jag kämpa?
Ska all min energi gå åt för detta?
Det är igentligen bara du,
du som kan svara på detta
trams.
Men när?
|
| Kommentarer | | Dufwan - 18 jan 12 - 12:54 | | Dela upp det! En dikt som denna, alltså en dikt utan spännande ord eller diffusa meningar, förlorar massor på en tråkig wall of text- uppbyggnad. |
|
|
|
