Sarah (hp-ff) kap 2 Tillbaka på Hogwarts |
Kapitel 2 tillbaka på Hogwarts.
”Är det någon här mer än jag som kan se det som drar vagnarna” frågade jag. I försök att få igång ett samtal. Cedric, Parvati, Lavender och Cho tittade tillbaka på mig med förundrade ansiktsuttryck.
”Jag tolkar det som ett nej” sa jag.
”Sarah det är ingenting som drar vagnarna” sa Cedric.
”Det är det visst” sa jag, ” testraler kan bara ses av sådana som har sett någon dö ”
”Och vem har du sett dö då?” frågade Parvati spydigt.
”Min morfar svarade jag.” Sedan lutade jag mig tillbaka och tänkte på den där hemska dagen, ungefär två veckor innan jag började på Hogwarts.
Vi hade varit samlade i huset där jag bor med mina föräldrar. Jag, mamma, pappa, Nick, Mormor, morfar, Remus och min farbror Martin. Morfar höll på att brygga ett elixir som skulle döda det ogräs som alltid dök upp i våra rabatter, men som vi aldrig fick bort. Jag satt på en bänk ett par meter från där han höll på och de andra hade gått ut. Morfar måste ha gjort ett misstag för helt plötsligt så small det och jag kände en tryckvåg som knuffade in mig i väggen. Nästa sak jag minns är att Nick står böjd över mig med tårar i ögonen. Med detsamma jag vaknade så undrade jag vad som hade hänt… Explosionen hade dödat morfar. Blicken jag fick av mormor när Nick berättade för mig, kommer jag aldrig glömma. Den var så anklagande och hon viskade.
”du skulle ha stoppat honom.”
Jag vaknade upp ur mina drömmerier när vagnen stannade med ett ryck. Vi som befann oss i vagnen gick ur den och gick in i slottet. I entréhallen stannade jag och tittade mig omkring. Hur mycket jag än blev retad så var ändå det här det bästa stället på jorden.
”Nej men titta vem som har skaffat pojkvän” hörde jag någon ropa och svängde runt. Där stod Ernie McMillan med ett hånleende på läpparna. Ernie var den som mobbade mig mest.
”Hörni jag tror att Sarah och Cedric älskar varandra” ropade han. Och den lilla klungan av människor som stod bakom honom tjöt av skratt. Cedric tog tag i min axel och drog med mig in i stora salen. Jag satte mig ner vid hufflepuffbordet närmast dörren och Cedric satte sig bredvid mig. Professor Flitwick bar in pallen med sorteringshatten på. Och strax därefter kom professor McGonnagall med förstaårseleverna. Allihop var alldeles dyngsura, och en liten pojke var iförd Hagrids stora mollskinsrock (som han nästan drunknade i). En reva öppnade sig i sorteringshatten och den började sjunga.
När jag var ung för mer än tio sekel sen
På skolan levde en berömd kvartett
Vars namn vi alla känner väl igen
Och alla fyra var av trollkarlssätt
Från heden kom den tappre Gryffindor
Från myren stammade den sluge Slytherin
Från dalen sköna Ravenclaw med gyllne hår
Från den kom också Hufflepuff så mild i sinn
Dem delade en dröm, en önskan och ett hopp
Och smidde alla fyra djärva planer på
Att unga trollkarlar och häxor lära opp
Till Hogwarts lades grunden då
Olika dygder värdesatte de hos dem
De skulle häx och trollkonst lära
Envar av dem på skolan skapade sitt hem
För de elever de tyckte stod dem nära
De modigaste sattes högt av Gryffindor
Och prisades av honom allra mest
Men Ravenclaw, hon fann i alla år
Att de med gott förstånd var bäst
Och milda Hufflepuff hon föredrog
De flitiga som strävar för att duga
Men Slytherin som aldrig utav makt fick nog
Han tyckte de äregiriga och sluga
Under sin levnadstid de fyra valde ut
De som de själva satte största värdet på
Men sen till sist när deras eget liv tog slut
Hur skulle man vid valet då tillväga gå
Jo kloke Gryffindor fann på ett sätt
Han slet mig av sitt huvud kort och gott
Att sen förse mig med en hjärna det gick lätt
Och sedan dess har sorteringen fallit på min lott
Så låt mig över era öron få glida ner
För ännu har jag aldrig nånsin tagit fel
Jag tar en noggrann titt i huvudet på er
Och väljer lämpligt hem för er del.
Stora salen dånade av applåder när den blev tyst. Proffesor McGonnagall rullade ut en lång pergamentrulle och sa.
”När jag ropar upp era namn kommer ni fram hit. Tar på er hatten och sätter er på pallen. När hatten säger namnet på ert elevhem går ni och sätter er vid det bordet.”
Ackerley Stewart, Ravenclaw.
Baddock Malcolm, Slytherin.
Branstone Eleanor, Hufflepuff.
Cauldwell Owen, Hufflepuff.
Creevey Dennis, Gryffindor.
Dobbs Emma, Ravenclaw.
Ethby Nigel, Gryffindor.
Flattery Maggie, Slytherin.
Grey Mary, Ravenclaw.
Haddock Eric, Hufflepuff.
Iry Oliver, Ravenclaw.
Madley Laura, Hufflepuff.
McDonald Natalie, Gryffindor.
Pritchard Graham, Slytherin.
Quirke Orla, Ravenclaw.
Whitby Kevin, Hufflepuff.
Proffesor Mcgonnagall tog hatten och pallen och bar ut dem ur stora salen. Dumbledore reste sig upp och sträckte ut armarna precis som om han ville omfamna oss allihop och sa.
”Jag har bara två ord att säga er, hugg in” Och faten på borden fylldes av kotletter, ris, pasta, potatis, korv och allt gott man kunde tänka sig. Jag tog för mig av lite allt möjligt och började sedan äta.
Jag satt och småpratade med Cedric om allt och ingenting medan vi åt. När alla hade ätit sig mätta och den sista efterrätten var slut, ställde sig Dumbledore upp och sa.
”Sådär ja. Nu när vi allesammans är mätta och otörstiga måste jag än en gång be om er uppmärksamhet eftersom jag har några saker att meddela. Vår vaktmästare mr Filch har bett mig att säga att listan över förbjudna ägodelar inom slottsområdet i år är utökad med skrikande jojoar huggtandsfrisbeer och banka och slå bumeranger. Den fullständiga listan omfattar 437 föremål så vitt jag minns. Om någon skulle vilja ta sig en titt på den finns den inne på mr Filchs kontor.” Det ryckte till lite i Dumbledores mungipor. ”Som alltid vill jag påminna er om att skogen på skolområdet är förbjuden mark för eleverna liksom byn Hogsmeade som inte får besökas av elever under tredje årskursen. Jag har också den sorgliga plikten att meddela er att Hogwarts elevhemstävling i quidditch inte kommer att äga rum i år.”
”Va” flämtade Cedric och jag var lika förvånad jag eftersom jag hade tänkt söka till den lediga platsen som jagare i år.
”Detta beror på ett evangemang som kommer att starta i oktober och fortsätta under resten av skolåret” fortsatte Dumbledore. ”Det kommer att kräva en hel del av lärarnas tid och krafter men jag är säker på att ni allesammans kommer att få mycket stort nöje av det, jag har den stora glädjen att meddela att i år här på Hogwarts” … I samma ögonblick hördes det en öronbedövande åskskräll och dörren till stora salen flög upp. En man stod i dörröppningen stödd på en lång vandringskäpp och insvept i en svart resmantel. Vartenda huvud i stora salen vreds mot främlingen, som plötsligt lystes upp av en bländande blixt som flammade till över taket. Han drog av sig huvan jag flämtade till han hade en man av gråsprängt hår varenda millimeter av hans ansikte verkade vara fullt av ärr och hans ena öga var blått runt som ett mynt och rörde sig runt, runt fram och tillbaka hela tiden utan att blinka.
”Monsterögat Moody” viskade Cedric ”pappa berättade för mig om honom. Moody är en gammal auror men han blev tvungen att sluta när han inte längre kunde märka någon skillnad på en handskakning och ett mordförsök. Han måste väl vara helgalen vid det här laget.
”Vad är en auror?” frågade jag.
”En som försöker fånga in mörka trollkarlar tror jag. Hälften av dem som är inne i azkaban sitter väl inne på grund av honom.”
”Får jag presentera vår ny lärare i försvar mot svartkonster” sa Dumbledore ”professor Moody.” Dumbledore och Hagrid var dem enda som klappade och dem slutade snabbt.
”Som jag just sa” fortsatte Dumbledore. ”så har vi på Hogwarts äran att få vara värdar för ett mycket spännande evenemang under de kommande månaderna. Ett evenemang som inte har ägt rum på över hundra år. Det är mig en stor glädje att meddela att turneringen i magisk trekamp kommer att gå av stapeln på Hogwarts i år.” Resten av Dumbledores tal lyssnade jag knappt på. Jag satt med hakan i händerna och skulle nog ha somnat om Cedric inte hade ruskat mig och frågat om vi skulle gå nu eller om jag hade tänkt sova här inne. Jag reste mig upp och följde efter Cedric ut i entréhallen in i en korridor. Så kom vi fram till en riddarrustning med någon slags gul banderoll på bröstet.
”Lösenord” skramlade den.
”Fågel fenix” svarade Cedric. Och den flyttade sig åt sidan. Vi gick in och kom in i ett fyrkantigt rum med en öppen spis bord och fåtöljer.
”Godnatt då” sa Cedric.
”God natt” svarade jag och gick upp till flickornas sovsalar och öppnade den dörren till rummet som jag delar med Anna, Meredith och Lilly.
”Nej men titta vem som har gått ifrån sin pojkvän” skrek Anna så fort jag hade kommit innanför dörren .
”Har ni redan kysst varandra god natt” skrek Meredith och skrek av skratt. Jag gick fram till sängen, öppnade kofferten, rev åt mig pyjamasen, satte mig i sängen och drog för förhänget. Att de aldrig kunde låta mig få vara ifred. Jag tog av mig kläderna och drog på mig pyjamasen. Det var min faster som hade sytt pyjamasen, tröjan var gul med en Hufflepuffgrävling på och byxorna var svarta med fyra ränder på sidan av varje ben en gul rand för Hufflepuff, en röd för Gryffindor, en blå för Ravenclaw och en grön för Slytherin. Jag la kläderna vid fotändan på sängen, drog tillbaka förhänget, la glasögonen på sängbordet drog för förhänget igen, la huvudet på kudden och somnade nästan direkt
|
|
|
|
