En längtan efter något annat |
Den är inte klar, men tänkte bara höra vad ni tyckte om det so far!
Nu, hur hon känner nu.
Julen kommer springande med storm steg. Alla skriver på facebook hur mycket de längtar efter Julafton och hur underbart det kommer bli, men inte Sarah. Hon har glömt vad Julen handlar om,
handlar julen om presenterna eller kärleken till personerna i sin omgivning. Hon vill inte ha julen. Hon saknar känslan av den riktiga julen så som den var när man var liten. Då man började räkna ner dagarna till Jul redan i juli, men nu vill hon bara ha den överstökad. Hon vill inte att alla gör en så stor sak av julen.
Det är en kristen högtid från början så hon förstår inte varför folk, som inte är kristna ska fira det. Hon firar inte muslimska högtider, så varför ska vanliga Svenssons fira hennes högtid.
Fast det är inte för att alla gör en så stor sak av julafton. Det är en vacker högtid, med snön, julgranen, alla sången och så förstås all mat! Nej, det är inte därför hon inte tycker om julafton utan det är för att det påminner henne om hennes mörka tid.
Då ingenting funkade.
Då allt bara gick emot henne.
Hon klarade inte av tanken på jul, när allt handlar om presenterna, hon vill ha gemenskap med familjen, vänner och släkt, alla de som betydde något för henne! Istället är alla manipulerade av att fixa de finaste presenterna till sina barn, men alla har inte de pengarna. Hennes familj hade inte pengarna till att handla alla de fina presenter, som barnen önskade sig. Så Sarah hade slutat önska sig något. Hon ville inte öka föräldrarnas skulder.
Känslan av julen.
Hur ska jag kunna beskriva dig i ord.
Allt du är ute efter är fred,
men alla formar inte ditt verk.
Jag ser det
det du vill
att vi ska se.
Julen är en plats för kärlek.
Inte som i mitt liv,
där jag önskar att du inte fanns,
så vi slapp all den hagalenhet som du delar med dig.
Det var inte det som var menat från början,
det har bara blivit så.
Dikter har jag alltid skrivit, enda sedan jag första gången fick känna vad kärleken kan göra med en. Jag kommer ihåg smärtan jag kände när du tog hennes hand. Hur jag verkligen fick kämpa för att ingen skulle se att jag verkligen önskade bort er två från min åsyn, men jag kunde inte låta bli att tänka att det var jag som skulle hålla din hand, så som hon gjorde. Få röra dina läppar precis som hon gjorde. Jag ville kalla dig för min. Det var då, när jag fick börja känna på vad kärleken kunde göra med en som jag började skriva.
Skriva mina känslor på papper så att alla som ville se kunde se hur jag kände. Hur jag tänkte. Hur min värld var uppbyggd, men det var ingen som ville. Ingen kunde föreställa sig Sarahs tankar.
- Visste är det roligt att använda sig själv i tredje person. För då känns det som att det handlar inte om sig själv, även om man pratar om sig själv! Kul tanke att tänka på. -
Att berätta sin egen historia. Berätta det man själv varit med om är faktiskt inte alltid så lätt. Man måste skydda alla personerna i berättelsen för att ingen ska veta vilka det handlar om. Jag önskar att jag var bättre på att berätta i verkligheten istället fick det bli en lång historia om en längtan efter något annat.
Ett annat liv.
En annan plats.
En annan planet.
Var som helst ville jag vara, förutom just där jag var. Jag längtade bort. Jag drömde ofta om olika platser. Olika dröm mål. Fast jag visste att jag aldrig skulle komma längre, jag hade ju gett upp det mesta. Det var därför jag ville drömma mig bort till en annan plats eller planet. Där jag bara skulle sitta helt ensam och hålla på med mitt skrivande.
Men världen hade en annan plan för mig.
Världen ville något annat med,
mitt liv.
Min verklighet.
Min tro.
Kap 1
Jag fann en värld.
Så färgstark och klar.
Där allt,
blev svart.
vändes upp och ner.
Drogs tillbaka.
Något sa,
stanna där, det är bra.
Jag kan inte stanna i något,
som var.
Det finns inte kvar.
Lever i mellan det.
Därför är världen grå.
verken färg eller svart.
Grå färg.
I väntan,
på färgstarka färger,
som en tavla.
Hejdå. Var det sista jag hörde från dig. Du sa att jag inte gav dig tillräckligt mycket kärlek, vem var det som inte gjorde det, ditt äckliga kryp!!!
Livet hade en stark och klar mening,
jag ville. Jag kämpade.
Du gav upp.
Jag ger snart också upp.
Du var världen för mig
nu är du bara skiten under mina skor.
Det var dagen innan skolan skulle sluta, jag satt och tittade igenom min dagbok vad jag skrivit de senaste veckorna, sedan du lämnat mig. Jag kände en stark känsla av att jag egentligen var bättre än du. Samtidigt, som jag hade gett dig allt jag kunnat. Jag hade kämpat för att få det att funka du ville gå en annan väg. Du ville inte vara där jag ville vara. Jag vet att du var ett svin. Jag vet att du inte var den jag trodde att du var, men ändå älskade jag dig. Så som ett barn älskar sin leksak bil, så älskade jag dig för den du var, ett svin.
Jag mådde inte alls bra. Ville inte vara i skolan, mina vänner kändes bara som tomma skal. Precis som jag. Ett tomt skal, som man kunde kasta runt hur som helst. Jag ville verkligen inte vara kvar. Jag ville därifrån. Jag försökte intyga mig själv att allt var toppen. Allt bara var en dröm, men livet var surt. Livet var inte vad jag önskade att det var. Livet var ett stort tomt hål. En mur byggdes upp mellan mig och mina drömmar.
|
|
|
|
