Sarah (Hp-ff) kap. 1, nytt år, ny vän |
Kap 1. Nytt år, ny vän.
Jag kramade om mamma och pappa och klev på tåget, pappa hjälpte mig att lyfta upp kofferten och jag gick för att hitta en ledig kupé i den sista vagnen hittade jag en.
”Perfekt” muttrade jag för mig själv, ”alla kupéer är fulla förutom en, som är helt tom så att jag hamnar alldeles själv precis som vanlig”.
Jag hade inga vänner på Hogwarts, och blev dessutom mobbad för att jag hade glasögon, för att jag var svag och för att jag är så väldigt kort. Vadå då? Det var väl inte mitt fel att jag var lik min pappa, som var knappt en och sextiofem lång, själv var jag ungefär en och femtiofem lång. Dessutom brydde jag mig inte mycket om hur jag ser ut. Till skillnad från så många andra tjejer stod jag inte framför spegeln en halvtimma varje morgon och sminkade mig . Jag fick en halvtimmas extra sömn varje morgon istället.
Då gällde det bara att få upp kofferten på bagagehyllan men som sagt så var jag väldigt svag och när jag hade försökt i tio minuter så gav jag upp jag satte mig ner vid fönstret satte kofferten på golvet bredvid mina fötter och tog ut min kattunge Tibby från hennes bur och kliade henne lite bakom örat. I en timme satt jag där med en spinnande Tibby i famnen och lät fantasin skena iväg. Jag återvände till verkligheten när jag hörde att kupédörren öppnades och tittade upp.
Jag kände igen pojken som stod där. Det var Cedric Diggory, prefekt och sökare och lagkapten i Hufflepuffs quiddichlag.
”Är det ledigt här?” frågade han.
Jag nickade. Han log och gick in i kupén och lyfte upp sin koffert och sin uggla på bagagehyllan och frågade sen.
”Varför lyfter du inte upp din koffert och sätter den på bagagehyllan?”
”Jag försökte, men den var för tung”
han log, och gick fram till min koffert och lyfte upp den på bagagehyllan.
”Tack” sa jag. ”det var snällt.”
”Ingen orsak” sa han och satte sig mittemot mig.”Vilken gullig katt du har”
”Ja, visst är hon söt” sa jag och tittade ner på Tibby som nu hade somnat i mitt knä.
Jag lyfte in henne i buren igen och stängde dörren om henne. Då öppnades kupédörren igen och gumman som drog godisvagnen stack in huvudet och frågade om vi skulle ha något. Jag ställde mig upp och gick fram till henne och bad om att få ett paket med Bertie Botts bönor i alla smaker och när jag hade fått det betalade jag henne 5 knutingar och gick sen och satte mig igen. Jag öppnade paketet och tog upp en böna och stoppade den i munnen. Den visade sig smaka apelsin
”Vad heter du egentligen?” frågade Cedric.
”Jag heter Sarah” svarade jag.
”vilket elevhem går du i?” frågade han.
”Hufflepuff, precis som du” svarade jag.
Några timmar senare började vi närma oss Hogwarts och Cedric sa.
”Du ska nog byta om till din Hogwartsklädnad nu.”
”Okej” sa jag och ställde mig upp. ”och du skulle bara våga titta på när jag gör det.”
”Jag lovar jag ska inte göra det” skrattade Cedric och tittade ut genom fönstret. Då gällde det bara för mig att få ner kofferten från hyllan utan att få den i huvudet. Och tro mig eller ej, jag lyckades. Jag satte ner den på ett säte och öppnade den och tog ut Hogwartskläderna, tog av mig koftan och T-shirten och drog på mig den vita skjortan.
”Det är okej du kan titta nu” sa jag till Cedric, när jag hade knäppte den sista knappen. Jag knöt slipsen, drog på mig tröjan och kappan. Nålade fast Hufflepuffs märke på bröstet och stoppade trollstaven innanför kappan.
Sedan stängde jag kofferten, men lät den ligga kvar
Då sprakade det till i högtalarna och en röst sa till oss att vi skulle vara framme vid Hogwarts om fem minuter.
Jag och Cedric gick ut i gången och ställde oss. Och efter att ha stått där i ett par minuter, började det strömma ut elever från alla kupéer och det blev trångt.
När tåget hade stannat och dörrarna öppnades gick vi ut till perrongen, regnet stod som spön i backen och vi sprang mot vagnarna som drogs av testraler. Cedric började springa mot vagnarna, och jag följde efter. Han sprang fortare än mig och när jag kom dit hade Cedric redan kommit upp i en av vagnarna och han hjälpte mig upp, efter mig kom också en rawenclawflicka vid namn Cho Chang och två fjärdeårselever från Gryffindor som jag trodde hette Lavender och Parvati när dörren stängdes så började den rulla mot Hogwarts. Jag log och tänkte för mig själv att i år någon gång så skulle jag säga åt dem som mobbade mig, för nu hade jag en vän som stod vid min sida
|
|
|
|
