Sarah (HP ff) prolog |
Hej, jag har försökt att lägga ut den här en gång förut, då med en annan användare (solnea) då klagade alla på att jag la ut alla delar på en gång, så nu tar jag det lite långsammare, här kommer prologen
Prolog
Kom då mamma, gå lite snabbare” ropade min son Cedric medan han drog mig i handen, på väg mot perrong nio och tre kvart. Han var elva år och den här dagen skulle han få fara till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Skolan hade behövt en ny lärare för skötsel och vård av magiska djur och när rektorn professor Wilkins frågat mig om jag ville ha jobbet så hade jag tackat ja. Så jag skulle följa med. I den handen som Cedric inte drog i knuffade jag en bagagevagn. Leende tänkte jag på mina första år på Hogwarts. Då hade jag varit så svag, att den gången jag provade köra bagagevagnen själv så hade jag varit tvungen att lägga hela min tyngd mot den för att den skulle röra på sig.
"Stanna", sa jag skrattande till Cedric, nu springer du ju förbi perrongen. Cedric stannade leende framför spärren till perrong nio och tre kvart. Jag lutade mig mot honom och viskade i hans öra.
"Det är bara gå, jag följer efter." Cedric började gå snabbt mot spärren och jag gick tätt bakom honom. Vi kom närmare och närmare… plötsligt stod det ett rött lok framför oss. Det spottade ut ånga och jag visste mycket väl vilket tåg det var, vi stod framför hogwartsexpressen! Jag lyfte Cedrics uggla, Teddy och Cedrics koffert från bagagevagnen och gav de till honom. Sedan tog jag min egen koffert och steg upp på tåget tillsammans med Cedric. Vi gick förbi vagn efter vagn med fulla kupéer men i den allra sista kupén fanns det plats, den var faktiskt helt tom! Jag lyfte upp min egen koffert på bagagehyllan och sedan tog jag Cedrics grejer och lyfte upp de också. Sedan satte jag mig ner vid fönstret och Cedric satte sig mitt emot mig.
Plötsligt kom jag att tänka på den gången jag satt i just den här kupén med den killen som min son Cedric var uppkallad efter. Då hade ingen av oss haft en aning om att mitt andra år på Hogwarts skulle sluta med gråt och tandagnisslan.
"Mamma" hörde jag Cedric säga och jag vaknade upp ur mina drömmar.
"Ja."
"Vad funderar du på, du verkade vara så långt borta."
"Jag tänkte på den gången då jag satt i just den här kupén med Cedric Diggory."
"Berätta," sa Cedric med ett stort leende på läpparna. Men just då öppnades kupédörren och en pojke med svart rufsigt hår och glasögon kom in genom dörren.”
"Är det ledigt här?" frågade han blygt.
"Javisst" sa Cedric och log stort. Pojken log tillbaka och kom in. Jag ställde mig upp.
"Låt mig hjälpa dig med den där", sa jag och lyfte upp pojkens koffert på bagagehylla, sedan räckte jag fram handen.
"Jag heter Sarah", presenterade jag mig. Pojken tog min hand och presenterade sig själv som ”Albus”. Sedan gick han förbi mig och skakade hand med Cedric.
När vi alla hade satt oss ner så sa Cedric.
"Mamma skulle precis berätta om den gången då hon satt i den här kupén med en pojke som heter Cedric Diggory.""”Lugna dig nu Cedric, skrattade jag. Det är inte säkert att Albus vill höra det!"
"Joo jag vill visst höra" sa Albus som inte alls verkade lika blyg längre. "Men först vill jag veta varför Du tydligen har kallat upp Cedric efter den här Cedric Diggory."
Jag log och sa sedan.
"Därför att Cedric Diggory var den bästa vän jag någonsin haft! Och i slutet av året som jag och han hade suttit här på vägen till Hogwarts så hände det något, som resulterade i att Cedric blev mördad."
Killarna drog efter andan och Cedric sa.
"berätta, berätta om allt som hände under året."
Jag tittade på Albus som nickade instämmande.
"Okej." Sa jag. "Men det var inte lite"
Sedan drog jag ett djupt andetag och började
|
| Kommentarer | | Libertarian - 16 jan 12 - 01:31 | Ganska trevlig, mysig berättelse. Men tips:
Använd inte "Cedric" i varje mening. Du KAN skriva "pojken", "han", "sonen" osv;) Blir lite träigt annars. |
|
|
|
