varför? jag älskade ju dej ( del 6 ) |
Jag har inte skrivit på år och dagar känns det som så det är lite rostigt känner jag,
har inte kommit in i samma tänk i denna novell men eftersom det är de som frågat efter den
så varsågod, en kort bit på denna novell kommer här.
varför? jag älskade ju dej ( del 6 )
Jag tog emot den vackra blombuketten och slängde den åt sidan.
" Andreas!" sa jag och slängde mig i famnen på honom. Jag kände genast
hans armar omfamna mig med hans värme och kärlek.
" Lämna mig inte!" Sa jag och tittade på honom med tårar i mina
ögon.
" Jag vill inte lämna dig, jag är här och jag går inte någon stanns,
förlåt för mitt beteende! Det händer inte igen, jag vet inte vad som flög i mig!"
sa Andreas och tittade på mig samtidigt som han strök sin hand på min kind.
" Det hoppas jag verkligen!" sa jag och kröp ut ur hans famn och gick in till vardagsrummet
och satte mig i soffan.
" Klart jag inte ska vännen!" sa han när han satte sig bredvid mig
i soffan och la armen om mig. Jag lade huvudet mot hans axel och innan jag visste ordet om det så låg jag och sov.
När jag vaknade så var det åter igen morgon, mina ögon var så trött att jag knappt orkade hålla
dom uppe. När jag tillslut fått upp mina ögon så ser jag Andreas komma med en bricka med frukost på.
"Här Amanda så ska du få" sa han och lade brickan på min mage.
"Jisses" tänkte jag, vad har det nu flugit in i huvudet på honom. Efter allt detta ska
han börja ge mig frukost på sängen också och tro att allt blir bra bara sådär...
Jag började äta när Andreas satte sig bredvid mig.
"Kan vi inte bara börja om på nytt Amanda?" Frågade han mig med sin varma goa röst.
"Hur då menar du?, bara glömma allt och börja från början?" Sa jag och tittade på honom.
" Ja något sådant?" fick jag till svars.
"Andreas, detta är inte över än!, Jag har en rättegång att fokusera på och huvudet gör det inte bättre heller."
sa jag och fortsatte äta. Andreas blev tyst och sa inte ett ord, han gick bort till soffan och satte sig.
Efter att jag ätit upp en mycket god frukost gick jag fram till Andreas och sa:
" Om jag nu ska ta tillbaka dig, kan jag då lita på dig igen? Lita på dig att du stannar vid min sida och inte
ljuger om att du träffat någon annan tjej?" Sa jag och kände en tår rinna nedför min kind.
" Varför tror du jag sitter här för? , Jo för att visa att jag verkligen älskar dig,
att du kan lita på mig, att du inte behöver vara rädd" sa han och drog mig till sig.
Jag kröp ner i hans famn och hoppades på att allt skulle bli bra hädanefter,
men vem skulle tro att det skulle bli bättre...?
|
| Kommentarer | | Njag - 12 jan 12 - 18:55 | | Spännande! Vill veta det där om rättegången! Fortsätt skriv! |
|
|
|
