Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vi var aldrig menade att vara [HP] 7

Åter igen fick Harry sitta i timmar och fylla i det han visste om Dracos liv. Fast nu var det Draco som frågade. Vart han bodde, hur hans föräldrar var och om trollkarar. När han tömt Harry på information om sig själv, började han fråga om Harry.
"Vart är dina föräldrar då? Dumbledore sa att mina skulle komma idag för att se hur jag mår" Den blonda pojken satt upp i sängen och tittade glatt på Harry som satt mitt imot. Svar fick den blonda yngligen dock inte när dörrarna slogs upp och en blond kvinna kommer inrusande med en svart kappa fladdrande bakom sig.
"Draco, älskling hur må..." Narcissa Malfoy frös när hon insåg vem som satt på hennes sons fotända. "Potter?"
Den släpiga rösten kom från dörren där Mr. Malfoy stod bredvid Professor Snape, båda i identiska svarta rockar, knäppta upp till halsen, långa ärmar och släpar i marken när dom går. "Ms. och Mr. Malfoy" Harry reste sig från sängen då tystnaden blivit öronbedövande och obehaget rusade genom hans kropp. "Jag ska lämna er själva med Draco" Sade han lågt och gick med stolta steg ut ur sjukhusflygeln med makarna Malfoys, Deras son och Snapes blickar i nacken.
Harry ville faktiskt inte lämna sjukhusflygeln, även om han insåg det när han anlänt till Gryffindors uppehålls rum, som låg ungefär tio minuter från sjukhusflygeln.
Hur kommer det sig att han alltid hamnade i en av sofforna framför en brasa? Men han behövde ju bara stanna här tills Dracos föräldrar åkt. Och hur lång tid kunde det ta precis?
Vid middagen fick Harry veta att Lucius och Narcissa Malfoy skulle stanna över natten. Vilket betydde att även Harry skulle sova hela natten i ensamhet.
Så Harry gick och lade sig tidigt i den tomma sovsalen.
"Aldrig!" Harry skrek Voldemort rakt i ansiktet. "Du kan göra vad du vill mot mig, jag ger det aldrig till dig!"
"Crucio" Harrys lealösa kropp vred sig av smärta då skelettet satte eld på sig själv och skallbenet försökte klämma ihjäl hjärnan. Så slutade smärtan. "Adrig" flåsade han och slöt ögonen innan han mötte Voldemorts röda blick.
"Nähä... Om jag skadar honom då?" Han pekade med sin trollstav på den bleka pojken som stod pressad mot väggen. Innan Harry han säga något sköt något rött ur trollstaven och Draco låg på golvet och skrek och skrek och skrek.
"DRACO! NEJ SLUTA!! SNÄ..."

Harry dunsade i marken med ett stön. Drömmen var avbruten och han låg intrasslad i sitt täcke på golvet i pojkarnas runda sovsal i Gryffindor tornet.
Flämtande trasslade han sig loss och lutade sig mot den kalla stenväggen. Han var helt blöt av svett och han kunde fortfarande höra Dracos hjärtskärande skrik. Det hade känts så verkligt då han sett blondinen vrida sig i plåga på det kalla golvet. Han rös av minnet från drömmen som sakta började glida bort så där som drömmar brukar göra. Ju mer man försöka komma ihåg och klamra sig fast vid drömmen, desto mer glömmer man bort. Som en segelbåt seglar dom bort mot horisonten och så får man aldrig se dom igen. Även om Harry inte klagade särskilt mycket i det här fallet, han hade blivit torterad, det brukar vara sånt man vill glömma.
Sakta återhämtade han sig och tog sig upp när han insåg att det var julafton. Han log glatt och stoppade fötterna i sina svarta fårskinns tofflor innan han skyndade sig ner i uppehållsummet där den årliga julgranen står med dom årliga julklapparna under.
Högen var mindre i år, självklart, det var ju bara Harry och Lavender som bodde i Gryffindor tornet detta jullov. Harry sorterade snabbt ut all som det stod "Harry" på från de som det stor "Lavender" på.
Så han 11 år av sitt liv inte fått en endaste liten julklapp var han mer exalterad över julklapps öppningen än vad en 15 åring borde vara.
Men nu var det som det var, han var 15 och älskade att få paket. Han placerade Levender betydligt större hög tillbaka under granen innan han tog sin mindre hög och satte sig i en av dom scharlakansröda sofforna.
Den tradionella tröjan från Ms. Weasley, En flygande miniatyr av Hippogriff som såg exakt ut som Vingfåle från Sirius, "Älska din fiende" och "Översättarens anteckningsbok" från Hermione, Kakor och godis från Ginny med ett rosa kort som Harry tänkte vänta att öppna till senare, massa skämtarticklar från Weasleys Vassa Varor som tvillingarna Fred och George har skickat och sist men inte minst en Svullnings Dryck from Ron med förklaringen "Om du ska vara själv på slottet med Draco kan du ju åtminstånde få ha lite kul"
Nöjd med det han fått drog han på sig tröjan från Molly Weasley, som var en kort och knubbig kvinna i lika orange hår som sina barn. Han öppnade ett paket Birty Botts bönor från Ginny innan han började traska ner till frukosten.
Juldagen förflöt i musik och skratt då alla, förutom Draco, som bodde på slottet samlades för att fira jul tillsammans. Det var mysigt och när klockan närmade sig tio började folk röra sig tillbaka till sina elevhem. Harry tog vägen genom entré hallen när en högljud snyftning ekade genom den marmor täckta hallen.
"Hallå?" viskade Harry och närmade sig en mindre korridor som ledde bort en mindre avstängd del av slottet där igen gick om dom inte hade bus i kikaren. Hela den delen var tom och inte särskilt intressant på något sätt. Men eftersom ingen gick där var det väll bra, speciellt som denna anonyma person säkerligen gått dit för att få gråta ifred.
Harry blev faktist inte förvånad när han hittade en gråtandes Draco längst bort i fönsterglugg. Yngligen skakade av tårar när han gömde ansiktet vid knäna som han hade uppdragna som ett slags skydd.
"Draco?" Frågade Harry försiktigt när han närmade sig. Draco i fråga ryckte till som om han blivit bränd och stirrade på Harry en kort sekund innan han hoppade ner från fönstergluggen och närmade sig Harry snabbt och bestämt.
Harry såg undrande på Draco som torkade bort tårarna ju närmre han kom, och Harry backade undan då den bestämde blicken skrämde honom lite. Men blötsligt avr väggen bakom honom, och Draco framför, och plötsligt satt han fast med Dracos kropp mot sin egen och Dracos läppar, hårt hårt pressade mot sina egna.

There we go. Sorry för att det tog sån tid, har varit bortrest över lovet :3 Men här har ni det ^^
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LisaHoglund - 11 jan 12 - 21:50- Betyg:
Aaaaw :D Passande med en bok som heter "Älska din fiende" ;) Superbra! Så himla spännande slut, du får inte sluta så ju!
Sabbe_sabbe - 11 jan 12 - 17:11- Betyg:
woooow! :D gillar det verkligen!:) mejla?

Skriven av
poetensvilkor
11 jan 12 - 16:16
(Har blivit läst 86 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord