Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Längtande Hjärta, Del 1

Jag skickar in första kapitlet direkt, jag måste erkänna att jag är lite rädd att mista er läsare annars....

”Lilja!” Utbrast min mamma Vianne när jag klev ner i bara nattlinnet och jag såg förvånat på henne och svor inombords. Jag trodde inte att hon skulle vara vaken än.
”Ta på dig något varmt!” Fortsatte min mamma och skyndade fram med en filt och lade den om mina axlar. Jag varken suckade eller protesterade, jag visste att det bara skulle få igång hennes predikan igen. Jag bara såg på henne med oskyldiga ögon och drog filten om mig.
”Jag är ledsen mamma, jag var slarvig”, sade jag med låg och ursäktande röst. Mor såg på mig, skakade på huvudet och suckade uppgivet. Jag tyckte inte om att göra henne besviken men jag hade verkligen inte trott att hon skulle vara vaken än.
”Vad gör du vaken så tidigt mamma?” Undrade jag. Mor såg på mig och ryckte på axlarna.
”Jag tänkte göra din frukost idag nu när det är första skoldagen. Har du tagit din medicin?” Frågade hon med ryggen mot mig.
”Ja mamma”, Svarade jag. ”Tack”, Lade jag till. Mamma log lite mot mig över axeln.
”Pappa är snart uppe och kan skjutsa dig till skolan”, Sade hon medan hon rostade bröd och lade på skinka och blandade till te. Jag tyckte inte om att äta för mycket på morgnarna.
”Men mamma, det är inte långt.. jag kan gå”, Sade jag lite försiktigt för jag visste att om jag gick över gränsen skulle hon bli för orolig för mig. Jag såg att hon stelnade till lite och vände sig om mot mig.
”Nej”, Sade hon så bestämt att jag tittade ner i golvet och inte sade något mer. Mor ställde fram brödet och teet och satte sig sen framför mig.
”Är du nervös?” Frågade hon oroligt, alltså, hon var oroad över mitt hjärta, så jag skakade på huvudet.
”Nej, det är jag faktiskt inte. Det blir väl likadant som förra året”, Sade jag och ryckte på axlarna och mor såg lättad ut.
”Vad bra. Du vet att du måste ta det lugnt i skolan va? Lilja? Inte springa omkring och överanstränga dig!” började hon och jag hörde att hon lät mer och mer nervös. ”Åh, jag borde ha anställt en assistent”, Sade hon halvt förtvivlat så jag ställde mig upp och lade en hand på hennes axel.
”Ta det lugnt mamma. Jag vet att jag inte ska göra något jag inte klarar av, det har jag vetat i flera år nu så jag vet vad som är rätt och fel. Du behöver inte oroa dig”, försäkrade jag. Mor andades djupt en gång och såg mig sen i ögonen och log blekt.
”Jag vet, jag är bara lite nervös själv. Det förstår du väl?” frågade hon. Jag nickade, det gjorde jag, men bara för det behövde jag inte tycka om det. Jag satte mig ner igen när jag såg att hon lugnat ner sig och vi tuggade i oss frukosten under tystnad.
Plötsligt hörde vi hur någon kom gående och vi vände oss och välkomnade min pappa Ron med leenden. Han stod där, redan klädd i slips och kavaj, med tidningen i handen och log också.
”Hej pappa”, Sade jag.
”God morgon Lill. Tagit medicin?” Frågade han och jag suckade högt denna gång.
”Mamma har redan frågat”, sade jag och himlade med ögonen.
”Bra älskling”, sade pappa och gav mamma en kyss på hjässan. De hade varit gifta i nästan 15 år nu och hade nästan samma rutiner varje dag, de kände sig trygga av det. Jag kände mig bara kvävd. Jag tyckte om att de fortfarande älskade varandra. Jag misstänkte dock att de uppträdde så bara för att inte få mig stressad eller nervös. Jag såg på pappa medan han drack sitt kaffe på stående fot och på mor som blängde lite på honom för att han stressade. Han såg ursäktande på henne och vände sig sen mot mig.
”Ska vi åka då?” Frågade han.
”Men pappa. Jag börjar inte än på länge”, protesterade jag och såg hur han tittade förvånat på klockan så skrockade han lite.
”Det är bra att du är uppe tidigt och inte stressar”, sade han sen allvarligt och jag hindrande sucken som var i min mun. Jag bara nickade och reste mig upp.
”Jag går till mitt rum och.. tja, jag går till mitt rum”, Sade jag och ryckte på axlarna. Mamma såg upp och hindrade mig.
”Du vet att vi ska till läkaren idag va?” Påminde hon mig. Jag nickade bara och lämnade dem.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Johanna_Hedlund - 28 feb 12 - 18:38- Betyg:
Wow jag vill bara läsa mer XD föressten vad har hon för sjukdom?
Carrre - 27 feb 12 - 21:52
Lill, gulligt smeknamn :) bra del!
Eclipse - 11 jan 12 - 15:45
Oj.. Det märkte jag inte ens. Tack för att du sade det. Det kan ha varit så att jag hade en tanke i början om att skriva mer.. artigt. Men så ändrade jag mig kanske sen. Hoppas det inte händer igen.
enkladikter - 11 jan 12 - 15:41
Du använder Mor i de första styckena och sedan mamma.
bara nått jag störde mig på
annars tycker jag du skriver bra.
Kanske inte så att man fastnar i historien direkt kanske börja med
nått mer dramatiskt i första kapitlet och inte bara en redogörelse
för en frukost rutin.

Skriven av
Eclipse
11 jan 12 - 12:12
(Har blivit läst 105 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord