Esmeralda och Jack. del 3 |
Tack för era jätte fina komentarer.love!<3
Del 3
Jag kastar mig av och an i Jacks famn. Hans starka armar kan lätt hålla kvar mig. Hans
och läkarnas blickar är som identiska, oroliga, skärade och någonting mer, som jag
inte kan sätta fingret på. Smärtan börjar komma nu men den är värre än någonsin. “Esmeralda”,
säger han med en röst som ska låta lugn och kontrollerad, men paniken hörs tydligt. “Jag måste
ut här ifrån”, hulkar jag, “släpp ner mig!” Han släpper inte ner mig utan trycker mig hårt mot
hans bröst. Jag vänder upp ansiktet och tittar in i dom oroliga ögonen. Min luft börjar ta slut
och mina lungor värker, jag skulle inte få fram ett ord så istället mimar jag bara orden, “ det gör ont”.
Han stirrade storögt på mig och sedan inser jag att han lossat sitt grepp om mig lite, så jag tar chansen.
Jag fulkomligt kastar mig ur hans famn och rusar mot dörren. Jag orkar inte vänta på hissen så
jag rusar mot trappen med den ena armen tryckt mot smärtan och den skadade slappt hängande vid sidan.
När jag äntligen kommer ut ur sjukhuset sjunker jag ihop på marken, smärtar i armen och
hjärtat gör ont, men det som gör ondast är att se på dom minen som finns framför mina ögon.
Minnena
Emmy är frisk men ledsen, hennes blonda raka hår är inte kammat och dom blåa ögonen är fulla av
tårar. ”Jag kommer inte överleva utan dig, du får inte åka”, säger hon. ”Det är klart du kommer”,
snyftar jag. Jag tar inte hennes ord på allvar.
Emmy ligger på en brits och flera slangar och nålar sitter kopplade till hennes
kropp. Det finns en apparat som mäter hennes hjärtslag. Det piper för hjärtat
slår på tok för sakta. Bredvid britsen finns ett litet sängbord av trä. På den
står en blå vas med vita rosor i. Under Emmys ögon finns blålila skuggor och dom
är oerhört framträdande på hennes bleka hud, och den är så spänd att dom vanligtvis
nästan dolda kindbenen nu helt synliga.
Jag hör dom ord som ståt skrivna på brevet, dom viskas inuti mitt huvud. ”Förlåt
Esmeralda, men jag kan helt enkelt inte leva i ett liv där du inte finns. Att
jag väljer det här valet beror inte på dig, utan på att jag är för svag för att
klara mig utan dig. Och ja, det beror på att du flyttat men det är inte du som gör valet.
Valet mellan liv och död. Du ska veta att du alltid har betytt så mycket för mig. Du är
en person värd någon bättre. Du är värd den bästa. Jag vill värkligen berätta hur
mycket jag älskat och älskar dig, men det finns inga ord. Om det går som jag har tänkt
kommer jag somna in medans jag sover.
Från din vän som alltid kommer ha dig i sitt hjärta, även fast det inte slår, Emmy!
Ja, så stod det. Det var mitt fel att hon tagit livet av sig, det visste jag.
Det var det. Jag hade inte tagit hennes ord på allvar, jag stannade inte kvar
utan flyttade. Men det inte gått som hon tänkt.
När hon stod och tryckte i sig alla dom där förbannade tabletterna kom hennes
pappa in. Han tog henne såklart till sjukhuset direkt. Men hennes
hjärta hade inte ändå inte orkat fortsätta slå. Men hon hade lyckats
klara av några timmar så jag hade hunnit ta farväl. Det var inte något
fint farväl, inga tårar och inga fina ord. Jag hade inte lyckats ta in det,
att hon skulle dö. Bara några timmar tidigare hade jag suttit och
läst en bok, allt hade varit normalt.
Jag hade inte så mycket idéer idag så det fick bli en kortis,
jag lovar att nästa kommer vara längre!!
Komentera gärna!!!<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Afrodite - 7 feb 12 - 00:12- Betyg:  | Så irriterande.. Du skriver så jäkla bra och ändå lägger ut en kortis
jag KRÄVER att du fortsätter på den här novellen, skriv gärna långa kapitel
snälla jag måste få veta vad som hände.
Hör av dig när nästa del kommer upp :) | | Vargar - 10 jan 12 - 22:17- Betyg: | ÄLSKAR den ändå <3<3<3<3
hu så sorligt stackars esmeralda!!!
mejla nästa!!! <3 | | Eme_96 - 10 jan 12 - 21:39 | | bra! :) mejla |
|
|
|
