Säg aldrig - alltid förevigt aldrig aldrig aldrig |
prosa
*
Det är den där Knuffen.
En ut igenom dörren. En rakt in i Honom. En ner för klippan. Liknande känslor tankar hjärtslag, i en värld av stressande montona högtalare - se upp för dörrarna, dörrarna stängs. Hela livet är det dörrar som stängs, fönster som aldrig öppnas och balkongräcken som går sönder. Du ligger runt ner ensam. Säg aldrig - alltid förevigt aldrig aldrig aldrig. Inget håller ändå.
Skamvråer och häcksax, snurrar blodet runt - i en discokula innan läggdags. Skoldag igen och vi orkar inte hålla huvudet högt och låtsas att Han aldrig fanns. Mattealgebraochekvationerlektioner med femton andra människor, jag vet inget om dem, och tydligen inget om 1+1upphöjtitvå heller.
Det är den där Knuffen.
En ut igenom dörren. En rakt in i Honom. En ner för klippan. Splash. Balkongräcken som aldrig håller och hjärtan som aldrig läker, säg aldrig - alltid förevigt aldrig aldrig aldrig.
|
| Kommentarer | | tuppkaffe - 1 feb 12 - 10:44 | åhaj, älsklingen!
så himla bra, som bara du kan! |
|
|
|
