Ingen annan behöver veta, del 5 |
ALL KRITIK UPPSKATTAS! börjar närma sig slutet nu!
En viktig fråga! vad är roligast och läsa ifrån, Andreas perspektiv eller från Ebbas Perspektiv?!
DEL 5.
”Du behöver inte möta mig.” Sa jag och drog plattången genom håret, på hans golv, jag hade fått köpa med mig en egen stor spegel till honom, och den stod prydligt lutad emot väggen, för att vi varit för slöa för att orka sätta upp den.
”Jag vill det. Jag litar inte på honom, förstår inte att du gör det.” Suckade Andreas.
Jag svarade inte och plattade till det sista, tog upp sminket ur min väska och började smeta ut foundation i ansiktet. Andreas förstod inte, och det gör inte Lisa heller. Det Fredrik gjorde var fel, men det jag gjort emot Fredrik och Andreas är fel det också. Jag är hellre sams med dom än osams. Hellre vän än avlägsen bekant.
Jag tog upp pudret och började dra med borsten runt i ansiktet, Andreas satte sig breve mig på golvet. ”Jag är lite orolig.” Han la sina ben runt min kropp och sina händer runt min midja bakom mig. ”Du får följa med.” Han skakade bara på huvudet. ”Nä, du och Lisa ska få ha det kul ikväll! Men jag vill möta dig.”
”Andreas jag vet inte hur länge jag är borta.”
”Skitsamma, stannar vaken.”
Jag suckade, tyckte inte att han behövde göra det även fast han var gullig och att hur rädd han var om mig var sött också.
”Du gör som du vill Andreas” Jag drog på mig maskaran och vände mig sedan om för att mötas av en kyss, jag märkte att han var lite nedstämd och jag kunde förstå det egentligen. Men jag ville ju ändå att han skulle förstå hur jag tänker också. Lisa ringde på och det var dags och dra sig.
Andreas omfamnade mig hårt, viskade att jag skulle ringa om det var något. Och att jag skulle ringa när jag ville hem så skulle han komma bort till Fredrik och hämta mig. Jag kysste honom länge och försäkrade honom om att han kunde vara lugn.
”Tycker du jag är taskig emot honom?” Frågade jag Lisa. Hon strök bak håret och drog luvan på jackan över det, tände en ciggarett, hon feströkte. och kollade lite i marken. ”Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Ingen vill ju att man ska umgås med sitt ex, och sen det han gjorde, alltså. Andreas är bara rädd om dig. Jag tycker nog du är lite elak, men kan ändå förstå dig”
Jag nickade, tände min ciggarett och rättade till väskan. ”Vet du vad han sa?” Frågade jag, hon skakade på huvudet. ”Att när jag och han blev tillsammans offentligt så försvann allt med Fredrik, du vet – bråken och det, och att när jag sa att jag ville avsluta det, alltså bli vän och så, men Andreas tycker bara jag startar om det typ, börjar om det”
Vi började närma oss Fredrik.
”Bli inte sur, men jag håller nog med honom” Sa Lisa, och självklart så blev jag lite sur någonstans inom mig, eftersom jag vill att hon ska hålla med mig, men jag ville ju ändå veta vad hon tycker.
Precis när vi öppnade porten upp till Fredriks lägenhet kom en tjej utspringade och spydde vid cykelstället. Vi gick in och jag möttes av en full Fredrik som omfamnade mig. Lisa gav mig en blick som sa ”Gör inget du kommer ångra” sen gick hon iväg till våra andra tjej kompisar och omfamnade dom.
Fredrik hade klätt sig i ett blå randigt linne och gråa chinos. Ruffsat till håret och var även denna fest mycket snyggare än vanligt, även om han såg ungefär likadan ut.
”Schaknat däj” Sa han och smekte min arm. Jag log emot honom och gick för att öppna en cider. Han följde efter. ”Röka?” Jag nickade och vi gick ut.
”Trodde inte du skulle komma, är jätte glad nu Ebba, kan du förstå det?” Sluddrade han.
”Kul att vara här” Svarade jag. ”Hur har du haft det?” Jag halsade det sista ur min cider, och tog upp en cider ifrån marken som jag hade haft med mig ut och öppnade den.
”Förjävligt, jag mår skit” Han började gråta och jag suckade långt inom mig. Ångrade att jag hade frågat, orkade inte med fjortisfyllon nu.
”Vadådå?” Frågade jag.
”Det där jag gjorde emot dig, jag mår dåligt över det varje dag, jag mår dåligt över att jag lät mig förlora dig Ebba”
Jag omfamnade honom, visste inte vad jag skulle säga.
”Du då? Är du lycklig?” Sluddrade han.
”Ja, det är jag väl.” Svarade jag uppriktigt.
”Han behandlar dig som man ska?” Frågade han igen.
”Andreas är helt underbar, Fredrik jag vill inte prata om det här med dig”
Fredrik tog ett steg närmare mig och kollade mig djupt i ögonen.
”Andreas berättade för mig, att du sa att jag aldrig var tillräcklig, samma dag vi blev tillsammans. Jag har funderat på det, varför blev du ens tillsammans med mig, om jag aldrig var tillräcklig för dig? Varför satt du på min sängkant och sa att jag var för perfekt för dig?”
Jag suckade. ”Fredrik jag orkar inte” Kände besvikelsen över Andreas. Roligt att han inte kan hålla käften om sådana saker.
”Vet du vad jag tror?” Sa Fredrik och tog en grepp om min arm, det gjorde ont. Men jag nämnde det inte. ”Jag tror, att du är kär i mig egentligen, men jag är för snäll, jag har bra rykte, så du ser ingen spänning i mig. Medan Andreas, han är känd för att vara ett jävla svin emot tjejer, så du kämpar för att få honom kär i dig, sen blev du kär i honom, men han kommer dumpa dig precis som alla andra, och så kommer du stå där, som hon som också varit tillsammans med Andreas, som gått på hans skit. Som ingen någonsin ens kommer vilja sätta på efter det. Du vill ha en kille som behandlar dig som skit, som är otrogen emot dig. Ligger med något slampigt luder så fort det blir lite tjafs och som aldrig kan br..”
Jag avbröt honom och jag var arg.
”Nu ska jag vara riktigt jävla ärlig emot dig, sen kommer jag gå härifrån och vi kommer aldrig mer prata med varandra är det förstått?” Fredrik nickade.
”Jag var kär i att vara kär i dig Fredrik, jag var aldrig riktigt kär i dig, och det upptäckte jag när vi blev tillsammans, och jag var så kär i att vara kär i dig att jag inte märkte hur kär jag var i Andreas. Andreas kanske har varit ett svin, och han har fortfarande sina brister, men han är helt underbar emot mig. Han bryr sig om mig och han är rädd om mig, han är aldrig hårdhänt emot mig, skriker inte. Letar inte tjafs så fort det är någonting. Som du, så ifall jag nu så jävla gärna skulle vilja ha en ’badboy’ Fredrik, då hade jag stannat hos dig. Hade jag velat bli våldtagen, hade jag stannat hos dig. Hade jag velat ha blåmärken över hela mina armar så fort det blev lite blåsigt mellan oss, hade jag stannat hos dig. Alla växer upp, även Andreas. Han är helt underbar som pojkvän.”
Fredrik släppte min arm, och jag gick in i hans lägenhet, hur länge hade vi varit här? En timme?
Jag letade upp Lisa som direkt såg att det var någonting, jag berättade för henne och hon kramade om mig och ringde Andreas åt mig. ”Jag drar också, vill inte vara kvar hos den här idioten” Sa hon och vi tog på oss våra ytterkläder.
Jag nickade bara, kände mig ledsen.
”Det var ju en långvarig fest!” Flinade Andreas när han kom, jag log inte mot honom, bara kröp in i hans famn, skymtade Fredrik som stod och glodde på oss. ”Du hade rätt, jag bara startar om allting hela tiden” Viskade jag. Lisas skjuts kom, och vi kramade varandra hejdå. Jag och Andreas började gå hem emot honom.
”Jag måste fråga en sak och jag vill att du är ärlig Andreas, jag är så jävla besviken på dig.” Andreas kollade förvånat på mig, stannade upp och la sina händer på min midja, jag älskade när han la sina händer så. ”Vad är det?” Frågade han oroligt.
”Varför i helvete berättade du för Fredrik att jag sa att han var otillräcklig? Och när?”
Andreas släppte min midja, drog sin hand genom håret.
”Jag var arg, jag tyckte så mycket om dig.”
”Berätta för mig, berätta allt. Minsta jävla detalj.”
Han tog ett djupt andetag, och kollade ner i marken.
”Ni hade precis blivit tillsammans, och han störde sig så mycket på mig, det var därför jag höll mig undan så länge då vi bråkade. Han kom fram till mig och bad mig hålla mig borta ifrån dig, och vi började bråka, putta på varandra och så, han sa att jag aldrig skulle kunna få någon som dig så att han inte förstod varför jag ens kollade åt dig, och det slant till, och jag sa typ ’konstigt att hon kommer till mig, och säger att du är så jävla otillräcklig, måste vara härligt och veta att man inte duger för sin flickvän’ och han blev arg och började snacka om att jag bara knullar runt och så, och då slant det till igen, och jag berättade att vi nästan låg med varandra, fast det har ju du berättat själv också nu”
Jag kollade förvånat på honom.
”Så han visste om den där dagen efter festen innan jag berättade det?”
”Japp, långt innan”
Jag nickade bara som svar. ”Ebba, klarar du inte av det här så måste du inte.”
”Klarar av vadå?” Frågade jag irriterat.
”Klarar av att vara med mig, samtidigt som han och så, du förstår!”
”Nej, Andreas, jag förstår inte. Vill du göra slut eller vad är det du försöker med?” Jag kände hur tårarna började rinna, dom hade bara legat innan för ögonlocket och väntat tills jag verkligen kunde trycka ut dom, det hade varit så nära hela kvällen.
Andreas skyndande sig fram till mig, la sina händer på min midja återigen, tryckte mig emot honom och flyttade händerna, en som trök mig emot honom på ryggen och med den andra strök han mig över håret. ”Förlåt förlåt” viskade han, ”Det var inte så jag menade, jag vill bara att du ska känna dig bekväm, att du är med mig för att det bara är mig du vill vara med. Jag orkar inte ha en andra kille med i bilden hela tiden, förlåt”
Jag stod kvar tryckt emot honom, mina armar runt hans nacke. Tänkte på det Fredrik hade sagt. Var tvungen och fråga.
”När vi ändå, pratar..” började jag försiktigt.
”Mmm,” stönade Andreas fram.
”Har du varit otrogen?”
”Nää” suckade han.
”Fredrik sa..” han avbröt mig. Höjde rösten ”Kan du få in en sak i ditt huvud snälla Ebba?”
Jag nickade förvånat.
”Jag ÄLSKAR dig. Jag älskar dig på riktigt. Du är inte bara någon periodsgrej för mig, jag vill ha dig, får inte nog utav dig, du gör mig galen. Du är den första som fått mig och känna såhär, och jag är ändå 20 år och aldrig känt såhär för någon förut. Jag må ha fått andra att känna sig speciella Ebba, med lögner. Men du är speciell, jag vill att du ska känna dig speciell.”
Första gången han sa att han älskade mig, sen vi blev tillsammans. Jag smakade på det. Jag gillade det. Han älskade mig.
Jag kysste honom som svar. ”Du är förjävla bra, vet du det” han kysste tillbaka, och släppte mig, letade efter min hand och sen gick vi sista biten hem till honom.
När vi kom in så klädde vi av oss och la oss i sängen, vi kysstes.
Bet varandra, rev. Drog löst i håret, kysstes över hela kroppen. Andreas letade sig ner med sin stora hand, tog in ett finger och jag stönade till, han tog ut det och tryckte istället in två. Började köra dom ut och in fort, bet mig på axeln, jag stönade emot hans bröst. Han bärde upp mig, öppnade dörren ut till hallen, kollade så att hans rums kompisar inte var i närheten och sen gick han över till toaletten med mig i famnen, startade duschen. Höjde värmen, och jag kände hur vattnet som flög ifrån marken upp var iskallt fortfarande. Andreas tryckte mig under vattnet och jag skrek av kylan, som snart blev varm, han tryckte upp mig emot väggen, jag la mina ben runt hans midja, och duschstrålen sköljde oss båda samtidigt som han körde in dig i mig och jag bet honom hårt i axeln för att inte stöna för mycket.
När vi sedan var klara stod vi kvar under vattnet, han hade sina underbara händer runt min midja igen och jag hade mina över hans bröst. ”Kan stå såhär hela natten” Viskade jag. ”Inte jag, vill lägga mig under mitt fluffiga täcke och hålla om världens bästa tjej nu.” Sa han och kysste mig på halsen.
”Du, hjärtat, vakna” Det var Andreas, klockan var kvart i ett, han pussade på mig, och jag älskade att vara nykär. ”Vad är det?” frågade jag och ville vända mig om dra täcket över huvudet.
Han sa att han bara skulle springa till affären och köpa frukost, och frågade om det var något speciellt jag ville ha, jag svarade apelsin juice utan fruktkött och drog täcket över huvudet. Jag hörde hur dörren smälldes igen, och strax därefter pep det till i Andreas iPhone. Av ren nyfikenhet drog jag den till mig och tryckte på att läsa smset som var ifrån ett osparat nummer. Ingen historik fans.
Okändtnummer: Hej, jag saknar dig. När kan du ses bebi? Love yah.
Jag från Andreas: Vem? Har inte numret sparat ;-)
Okändtnummer: Nathalie, vem skulle det annars vara pucko? <3
Nathalie, var inte det blondie som han låg med då innan vi blev tillsammans? Jag fick en klump i magen samtidigt som jag inte trodde att han gjorde något dumt med henne fortfarande, det var säkert bara någon jobbig tjej som var olyckligt kär. Jag raderade hela historiken och la prydligt tillbaka telefonen.
När Andreas senare kom hem så nämnde jag det inte för honom, vi käkade frukosten framför tvn och låg och slöade i stort sätt hela dagen. Fram emot kvällen kom vi åter igen in på gamla kärleksliv.
Vi började prata om våra ex, och Andreas berättade om hur många tjejer som hade gett honom käftsmällar, dumpat sina pojkvänner för honom, gjort hur mycket som helst för honom. Men som han alltid har tyckt varit tråkiga på något sätt. Inte känt någon riktigt attraktion till. Jag berättade om mitt förra förhållande som hade hållt i över två år, och sen hamnade vi på Fredrik. Igen.
”Vad ser du hos honom egentligen?” Frågade Andreas, ”eller såg” rättade han sig.
Jag flinade till ”Jag vet inte, alltså han är ju riktigt snygg, och ganska svårflörtad, han gillar ju inte riktigt tjejer så, utan visar ju bara intresse när han verkligen är det. Så jag utmanade mig väl själv, bestämde mig för att vara kär bara.”
Andreas tog bort sin arm runt mig, ”Var han som du trodde?” Frågade han.
”Jag trodde just inget, jag fantiserade aldrig om hur han skulle vara som pojkvän. Men eftersom jag inte riktigt föll för honom när jag lärde känna honom så måste jag väl ändå säga nej”
Andreas log emot mig, ”Men du tycker han är snygg?” ”cp snygg,” Svarade jag.
Leendet försvann. ”Jag tycker så sjukt illa om honom, jag kanske låter som värsta tönten men jag är rädd för honom, rädd att han ska göra någonting emot mig. Jag tror han är kababel till att göra det igen Ebba, även om du inte tror det. Tycker så illa om honom hur han skämde ut dig för hela cafeterian bara för att visa för alla att det är du som gjort fel och inte han. Så att alla ska vara på hans sida. Tycker så illa om honom för att jag förlorade dig till honom. Även om du är min nu, så har jag en gång förlorat dig till honom”
Jag svarade med en kyss, ”Du förlorade mig aldrig, du vann mig sakta bara.”
Från Andreas perspektiv
Jag kunde inte släppa Fredrik ur huvudet, jag förstod inte vad det var han höll på med, tanken på hur det hade slutat ifall dom var tillsammans. Vad skulle han egentligen ha gjort med henne? Våldtagit henne, slagit henne? Jag rös till i kroppen av tanken. Var glad att hon var min. Min Ebba. Som ingen någonsin kommer få skada.
”Är du vaken?” Viskade jag och smekte henne över håret, hon låg emot mitt bröst i soffan. Jag fick inget svar och antog att hon sov, tog ett stadigt grepp om henne och bärde in henne till sovrummet. Knäppte upp hennes jeans och drog dom av henne, det kändes fel att klä av henne när hon sov, men jag drog av henne tjocktröjan också, så fick hon sova med linne och underkläder. Sen klädde jag av mig själv och la mig tätt bredvid henne, och omfamnade henne.
Jag undrade vad hon drömde om, vad som for runt i hennes huvud. Det är nog något av det mesta jag funderar på.
Det pep till i min iPhone, och ett sms ifrån ett okändt nummer. Jag kände igen dom sista siffrorna, Nathalie. Hon hade skrivit att jag skulle sluta ignorera henne. Jag raderade historiken och blev genast nyfiken på Ebbas telefon, och fångade tag i hennes jeans ifrån sängkanten och tryckte ur den ur fickan. Är det fel och läsa sin flickväns sms? Tänkte jag. Samtidigt som vi inte borde dölja någonting för varandra. Jag klickade mig in på sms, och allt var ifrån tjejer utan två historiker, Mig och Fredrik. Jag tryckte in på Fredrik och började läsa. Han hade skrivit förlåt ett antal gånger och väldigt långa sms, utan något svar ifrån Ebba. Några sms om att hon ska svara i telefon och ringa honom när hon läser det, men även dom smsen har hon ignorerat.
Det vibrerade till och samtidigt som jag höll i telefonen kom ett långt sms ifrån Fredrik, han förklarade hur ledsen han var för det som hade hänt på festen, och hur mycket han älskade henne. Att han tänkte på henne hela tiden, och att jag förstörde allting. Bara minuter efter smset så ringde han, jag klickade. Han ringde igen. Jag klickade. Han ringde ännu en gång.
”Vad är det du vill?” Röt jag och gick ut ur sovrummet.
”Var är Ebba?” Frågade Fredrik förvånat.
”Hon sover, kan du ge fan i och höra av dig?”
”Får hon inte prata med vem hon vill eller?”
”Uppenbarligen vill hon inte ha någonting med dig och göra Fredrik, du beter dig ju som ett jävla svin”
Det blev tyst i telefonen.
”Jag ska fan döda dig. Beter du dig emot henne som du betedde dig emot min syster Andreas, då kommer jag slå ihjäl dig, och lita på det”
”Lägg ner, jag gör henne inte illa.”
”Nähä, Josefin kände sig också speciell med dig Andreas, du behandla inte henne dåligt till en början heller, men se hur det slutade. Vad var det du gjorde nu igen?”
”Inget” Sa jag irriterat.
”Jajuste, nu minns jag Andreas, du tog i för hårt med flit när ni låg med varandra i slutet, och var otrogen ett tiotals gånger?”
”Vadå tog i för hårt? Är du idiot?!” Jag blev mer och mer irriterad.
”Jag undrar hur många gånger hon låg med dig frivilligt”
”Jag har aldrig legat med henne utan att hon vill, vad snackar du om Fredrik?”
”Om du inte lämnar Ebba, så får vi väl se vad Josefin säger om den saken.”
”Asså.”
Fredrik la på.
Jag var inte ens säker på att Ebba visste om att jag hade varit tillsammans med Josefin, Fredriks lillasyster. Jag hade aldrig varit hos Fredrik, men jag visste hur tighta Josefin och Fredrik var, så han kunde mycket väl veta om vad som hände mellan oss. Men jag tror nästan helt bestämt att han inte hade något ansikte på mig fören jag blev tillsammans med Ebba.
Och jag hade betett mig som ett svin emot Josefin, jag hade utnyttjat henne för att ligga, vägrade följa med henne och träffa hennes vänner, hennes familj. Bråkade med henne om små saker, sa att jag alltid var upptagen, att hon bara dög när vi hade sex. Höll på med andra tjejer på fester som hon var med på, låg med andra tjejer som hon senare fick reda på. Listan kan bli lång, men jag har aldrig skadat henne fysiskt. Aldrig.
Jag kröp ner breve Ebba igen, kramade om henne hårt, lät tårarna rinna ner i hennes hår, försökte att inte snyfta, hon fick inte vakna nu.
Den här gången förlorar jag henne, hon kommer aldrig lita på mig när jag inte ens berättat för henne om Josefin. Varför var jag tvungen att vara en sån jävla idiot tidigare för? Vadfan tänkte jag med egentligen? Jag kramade om henne hårdare, kysste henne i håret, fan.
Ebba vände sig om halv sovandes. ”Älskling?” Viskade hon.
”Mmmm” suckade jag fram.
”Hur är det?”Frågade hon och piggna till lite, jag svarade inte. Utan kramade henne bara hårdare.
”Ebba, det här fungerar inte.” Började jag.
Hon piggna till fortare och drog sig ur min kram. ”Vadå fungerar inte? Vad fungerar inte?”
”Jag älskar dig men jag är inte bra för dig.”
”Vad är det du säger? Om du inte skulle vara bra för mig skulle jag väl för fan inte legat här?” Hon höjde rösten.
”Jag är en idiot emot tjejer.”
”Inte emot mig”
”Du är bara en i mängden.” Sa jag irriterat, menade det inte.
Hennes ögon svartnade, hon rusade upp ur sängen, drog på sig sina jeans, på med tjocktröjan, tog sin mobiltelefon, lämnade packningen och rusade ut genom dörren. Jag hörde hur dörren till lägenheten smälldes igen.
Egentligen, var det de ända rätta. Tänkte jag för mig själv, vem vet, en dag kanske jag tappar känslorna för henne, och sårar henne som jag sårat alla andra.
Jag drog ihop täcket till en klump, kramade om det hårt, lät tårarna rinna sjunka in i det.
Det blev måndag, och återigen skola. När jag kom emot skolan nickade Fredrik åt mig som ett ’bra jobbat, thats my boy’ jag vände bara blicken ner i marken, öppnade skoldörrarna, möttes av Jacob.
”Vaaafan alltså, Lisa och är så jävla sjukt lack på dig!”
”Mm” mumlade jag.
”Hur fan kunde du lura Ebba sådär?” Frågade han och jag hörde hur han var sur.
”Jag vet inte” mumlade jag.
”Jag trodde fan du var kär i henne på riktigt, du lurade visst alla”
Jag ryckte på axlarna.
”Vad är det?” Frågade Jacob igen, och räckte fram en cigg, ”Ska vi ut?”
Jag tog ciggaretten och nickade och följde honom ut. Tände den, och drog ett djupt bloss, kollade runt mig, Ebba brukade alltid stå här och röka vid det här laget.
”Vad är det som har hänt egentligen?” Frågade Jacob. ”Blir förvirrad av hela skiten, Lisa ringde och skrek på mig igår över hur dum i huvudet du är, och du verkar helt sjukt nedstämd.”
Jag suckade, bestämde mig för att lita på Jacob.
”Om jag berättar, så håller du käften om det till Lisa, för det får fan inte komma ut okej?” Jacob nickade. Jag fortsatte ”Fredrik ringde som en jävla idiot i helgen, så jag svarade, asså han ringde till Ebba men hon sov. Han började hota om att berätta om Josefin, och sen så skulle han få henne och säga att jag våldtagit henne, om jag inte lämnade Ebba.”
”What? Hur bra vän är han med Josefin då?”
”Dom är syskon.”
Jacob gapade och kollade stor ögt på mig ”fyfaan” sa han bara.
Jag ryckte på axlarna.
”Varför berättar du inte bara för ebba? ” Frågade han.
”Jag har aldrig berättat för henne om Josefin tidigare, och vem tror du hon kommer tro? Perfekta Fredrik som alla tjejer vill åt, men som klarar av att avvika och är så jävla perfekt. Eller svinet Andreas som ligger runt och får tjejer olyckligt kära? Jag vill inte såra henne Jacob, hon kanske upplever att jag sårade henne nu, men egentligen skyddar jag henne bara ifrån mig själv. Jag borde tänkt på det tidigare”
Jacob tog ett sista bloss från sin cigg och sköt sedan iväg den.
”Vem fan har inte varit ett svin? Jag har också varit det. Kanske inte lika många gånger, men svin som svin. När ska du lämna det bakom dig? Ska du vara singel resten av livet för att du varit svin i din ungdom? Asså dra åt helvete vad feg du är”
På rasten kom Lisa och satte sig hos oss som vanligt, Ebba syntes inte till.
”Var är Ebba?” Frågade jag.
Hon gav mig en svartblick och vände sig sedan istället till dom andra och pratade med dom.
Jag drog ut stolen, antagligen lite för dramatiskt då hela bordet även Lisa kollade åt mig förvånat, jag lyfte på mig, sköt in stolen igen och gick bestämt emot skåpet, drog ut väskan och slängde den över axeln, rusade ut ur från byggnaden. Nu med Lisa tätt i hälarna.
”Varför är du så jävla dum i huvudet?” Ropade hon.
Jag stannade till. ”Kan du lägga av Lisa?” Frågade jag.
”Åh, jag är så jävla besviken på dig vet du det? Hur länge har vi varit vänner? 3 år? Trodde fan aldrig att du skulle sjunka så jävla lågt alltså”
”Men du förstår inte”
”Förstår inte? PÅSTÅR DU ATT JAG INTE FÖRSTÅR ATT DET ÄR DITT JÄVLA FEL ATT EBBA LIGGER HELT FÖRSTÖRD HEMMA, ATT HON KNAPPT SVARAR I TELEFONEN, INTE GÅR TILL SKOLAN. HON ÄR FÖRSTÖRD OCH DU FÖRSTÖRDE HENNE, DU REV UPP HELA HENNE, OCH DU MENAR ATT JAG INTE FÖRSTÅR VAD DU ÄR FÖR JÄVLA IDIOT. Jag litade för fan på dig! Du var min absolut bästa killkompis, jag är så jävla besviken!”
Tårar föll ner ifrån Lisas kind.
”Skulle du veta, skulle du nog förstå” sa jag försiktigt.
”Kollar du ens åt Ebbas håll igen Andreas, så..” Hon tystnade. ”Hur fan orkar du leva med dig själv?” Fortsatte hon.
Jag ryckte på axlarna. ”Säg något då förfan!”
Lisa var uppenbarligen arg och jag hade aldrig sett henne så förut, inte ens när hon och Jacob hade varit riktigt osams och hon kommit till mig hade hon varit så arg.
”Jag trodde väl att jag gillade henne, men sen förstod jag att hon inte var min typ, hon heller.”
”Varför var du med henne då? Varför drog du bort henne ifrån Fredrik om du ändå inte gillade henne?”
”Hon var bra i sängen, det vill man väl inte förlora till den losern” sa jag och flinade till osäkert. Kände hur tårarna började trycka även på mig, så jag vände mig om och började gå hemåt.
”Dra åt helvete ditt jävla falska äckel!” ropade hon efter mig, och mina tårar brast ut. Jag skyndade mig hem, och la mig i min säng.
Tisdagen gick, låg i min säng.
Onsdagen gick, låg i min säng.
Torsdagen gick, började förstå att jag verkligen kunde lita på Jacob, även fast jag denna gång ville att han skulle snacka lite i alla fall.
Även fredagen stannade jag hemma.
Tankar om att hoppa av gymnasiet flög fram och tillbaka i huvudet. Ebba hade inte hört av sig någonting alls, inte ens ett sms. Jag förstod henne. Samtidigt som jag inte heller hade hört av mig. Kände mig besviken. Det plingade på dörren och en liten förhoppning om att det var Ebba dök upp i huvudet, jag satte på mig mössan över det flötiga håret och gick långsamt till dörren, öppnade. Utanför stod Fredrik.
”Vad vill du?” Frågade jag och suckade.
”Du har förstört Ebba helt.”
”DU har,” Rättade jag honom.
”Hon vill inte ens ha mitt stöd..” suckade Fredrik besviket, han sluddrade lite och vinglade en anning. Jag släppte in honom i lägenheten och han satte sig i min säng, jag slog mig ner på datastolen.
”Jag tycker så jävla illa om dig Andreas, både för Josefin och för att du tog Ebba ifrån mig, och för att du var så jävla mycket bättre emot henne än vad jag är.”
”Jag är inte så jävla glad i dig heller” Sa jag och snurrade lite på stolen. Vad fan gjorde han ens här? Hur vågade han ens komma hit?
”Nä, det vet jag. Hur är hon egentligen, Ebba?”
”Levande” viskade jag. ”Underbar, jag har aldrig träffat en människa som fått mig så uppmärksam. Som jag haft så stor respekt för”
”Jag har betett mig som en 5åring emot dig Andreas, eller emot er” Började Fredrik. Jag avbröt honom ”Är det ett försök till en ursäkt kan du dra åt helvete.”
Fredrik log osäkert. ”Nej, det är ingen ursäkt, det är ett erkänande. Det var inte du som förstörde mellan mig och Ebba, jag visste redan innan vi blev tillsammans att hon gillade dig. Jag såg det på henne, hon pratade om dig, sneglade emot dig. Var osäker på allt vi gjorde. Var sjukt nedstämd när ni bråkade. Men jag ville så gärna ha henne, jag har velat ha henne så länge. Men jag har njutit av att se henne så kär i mig, som hon tydligen inte ens var. Så jag lät det gå, hade jag inte det hade det säkert varit annorlunda nu.”
Jag suckade, ryckte på axlarna. ”Kanske är det meningen att ingen av oss ska vara den som gör henne lycklig bara”
Fredrik drog med en hand genom håret, sedan fortsatte han.
”Jag är ledsen att jag kom hit, jag var bara så förstörd och kände att jag ville prata med dig på något sätt. Grejen är att så som du betett dig emot Josefin, hon mådde psykist dåligt långt efter ni gjorde slut. Det får mig att tycka mer illa om dig än vad jag skulle gjort annars. Det gör att jag inte kan kolla på dig tillsammans med Ebba. Jag är så jävla rädd om henne Andreas, och dom dumma sakerna jag gjort emot henne förstår jag att hon aldrig kommer förlåta mig för, men tills den dag hon träffar en kille som förtjänar henne så kommer jag göra allt för att beskydda henne.”
” Är det du som bestämmer när någon förtjänar henne?” Frågade jag.
Han ryckte på axlarna ”Jag vill se de i hennes ögon, att hon är lycklig.”
”Då kanske du borde ha kollat i hennes ögon för en vecka sen.” Svarade jag spydigt, och Fredrik mumlade någonting, reste sig upp och började gå emot dörren. ”Den lyckan klarade jag inte av”
Jag kände hur mina ögon svartnade, jag tog ett hårt grepp om hans nacke och tryckte in honom emot väggen.
”Det är inte du som ska bestämma när hon är tillräckligt lycklig eller med vem” Jag dunkade in honom en gång till i väggen. ”Du har förstört henne, du måste känna dig väldigt lycklig? Och vafan kom du ens hit för?”
Fredrik svarade inte, och jag puttade honom emot dörren, en av mina rumskompisar kom flygandes ut i hallen. ”Vad håller du på med Andreas?” Utbrast han. Jag ignorerade honom och puttade ut Fredrik i porten, väl där ute slängde jag in honom i väggen så att han föll ihop. ”Jag tror inte att du är så jävla avvikande, utan du är bara så jävla blåst så ingen vill ha dig. Ditt jävla utseende kommer inte ta dig så mycket längre än såhär” Jag sparkade till honom och min rumskompis drog in mig i lägenheten.
”Vad fan var det där?” Röt han.
”En idiot” svarade jag tillbaka.
”Andreas, dina ögon är helt svarta.”
Jag kastade mig in i mitt rum och smällde igen dörren, jag hörde sucken utanför.
När jag senade hade lugnat ner mig gick jag ut för att be om ursäkt.
”Jag blir bara besviken om vi får klagomål, annars får du göra som du vill” Sa han och log emot mig.
Jag flinade lite osäkert ”Jag tappade kontrollen.”
”Du älskar henne verkligen va?” Frågade han och kastade en öl emot mig. Jag nickade. ”Våga ta risker då, ska det där kioskmongot få dig att ligga på botten? Har du berättat för henne om vilket svin du varit så vet hon om det, men om inte ens jag tror på att du våldtagit någon, så gör defenetivt inte hon det heller, ta en risk och berätta för henne. Jag tror det kommer göra dig lycklig i alla fall”
Jag funderade lite på det i bakhuvudet samtidigt som vi fortsatte prata om allting mellan himmel och jord.
Det blev snart söndag och jag fortsatte fundera på hur jag skulle prata med Ebba, hon hade inte hört av sig, inte ens skrivit något ledsamt på facebook, vad jag trodde. Jag startade upp datorn och loggade in på facebook, 8 Händelser lyste det lilla jordklotet, jag klickade på den, men inget intressant hade hänt. Jag klickade mig in på Ebbas facebook, och upptäckte att hon tagit bort mig som vän, men även fast det klickade jag på att visa hennes logg. Jag fick en klump i magen. Rädsla och svartsjuka. Fast jag visste att det inte var något intressant egentligen.
Hon hade checkat in med mobilen.
”Myskväll med dom bästaa! – Med Lisa Johansen, Jacob Lindh, Patrik Malmberg”
Jacob var ju Lisas pojkvän, och Patrik gick i våran klass han också. Så det var inget att behöva oroa mig för egentligen, men jag kände ändå hur svartsjukan kröp i mig. Jag scrollade ner lite i hennes logg och möttes av ännu fler status uppdateringar.
”Jag trodde jag var tillräcklig, men jag räckte inte ens halva vägen”
”Ändrade från ”i ett förhållande” till ”Singel” ”
” ’Bara en i mängden’ - någonstans inom mig visste jag om det, jag ville bara inte tro det.”
Jag loggade ur facebook och stängde av datorn, sköt ifrån mig en bit ifrån skrivbordet, och fastna med stilleblick i skärmen medan jag tänkte på henne, skulle jag inte varit sån idiot från första början, så skulle hon säkert vara här nu, vi skulle säkert ligga i min säng, glo på en film och jag skulle nog ha armarna runt om henne, ligga och små kyssa henne samtidigt som jag retar och kittlar henne. Ta bort hårslingor som hamnar för hennes ansikte, och trycka henne emot mig. Sen skulle vi somnat, i varandras armar efter vi berättat för varann att vi älskar varann.
Jag reste mig upp och drog långsamt ner dragkjedjan på tjocktröjan, drog långsamt av den vita tshirten och sparkade av mig mjukisbyxorna, drog av mig kalsongerna och virrade en handduk runt mig, satte på duschen och låste dörren, och äntligen kom tårarna. Tårarna som bara väntat på att få komma ut, klumpen som sakta men säkert började försvinna. Samtidigt som det varma vattnet sköljde min kropp och blandade ihop sig med mina tårar, jag stallde mig emot väggen med båda händerna trycka emot den, huvudet hängandes emellan och tänkte, - Varför kunde hon inte bara ha varit en i mängden? Som vem som helst, varför var hon tvungen att vara speciell för mig? Varför var hon tvungen och göra mig förälskad i henne. Varför var Fredrik tvungen att finnas i samma bild?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Emelyeeh - 15 jan 12 - 22:18- Betyg:  | Suuuuuperbra. ;d älskar när du skriver ur Andreas perspektiv. Då inser man att
han faktiskt har förändrats. c: well, mejla gärna nästa! ;dd | | JessicaKarlsson - 12 jan 12 - 22:15 | | jätteeebra :) jag gillar när du skriver i andreas perspektiv :D | | dikt_flickan - 9 jan 12 - 15:09- Betyg: | älskar långa delar !
jag gillar mest att läsa från Andreas perspektiv, faktiskt .
men sen gillar jag från Ebbas oxå, haha .
både Fredrik och Andreas är väldigt snälla men kan ibland vara lite taskiga båda två.
mejla nästa. <3 | | Eme_96 - 7 jan 12 - 23:04 | | riktigt bra, älskar att den var så lång! :) måste säga att jag gillar andreas perspektiv mer! :D mejla nästa :) |
|
|
|
