historian om att vara ett skiljsmässobarn del 1 |
Vintern 1996 föddes en liten flicka. Ovanligt liten.
Då hon var för tidigt född.
Den här flickan kommer därför och av en massa andra orsaker tvingas genomgå en rad olika hinder i livet.
Hon kommer stanna upp för att fundera om livet är värt.
Hon kommer ta nya krafter, rasa, nästan ge upp men sedan fortsätta kämpa.
Hon vill nu återge sin egen livshistoria om hur underbart men svårt livet är.
Hennes historia började kanske egentligen då hon var fem år gammal…
Då hon stötta på ett av hennes alla hinder i livet.
Hon blev ett så kallat skilsmässobarn.
Egentligen så var det kanske inte alls där historien började.
Utan att den började sommaren 1994 då hennes äldre syster föddes.
Eller så började historian långt före det… kanske var det då hennes föräldrar träffades.
När det än började & hur det än är och kommer att vara så har flickan fått höra en massa olika historier
om tiden innan hon var född och det kan vara svårt för en flicka som henne att ta ställning till hur det egentligen var när alla historier alltid låter olika.
Men som sagt nu kommer ni få höra hennes egen version utav hur det var.
2011-01-06
Snart sexton år… sitter och funderar på saker som jag skrev för tre år sedan…
Ganska hemska saker ändå. Jag var bara tretton år.
Tretton år och jag var helt säker på att jag var utom framtid.
Att mitt liv inte var värt.. efter allt jag gått igenom.
Det som blev svårast för tre år sen var nog ändå perioden då jag flyttade till pappa.
Då jag blev påmind om deras skilsmässa. Jag var fem år.
Ingen frågade vad jag tyckte. Ingen frågade vad jag ville.
Allra minst vad jag kände. Skilsmässobarn är ganska vanligt.
Här i Sverige i alla fall. Så folk kan se detta ganska självklart.
Men det klart att denna process kan vara smärtsam.
När jag var fem och mamma och pappa skiljde sig så förstod jag inte innebörden.
Jag fick träffa honom varannan helg. ALDRIG mer än så.
Jag som hade min egen pappa som min största idol.
Förstod inte vilka följder detta skulle få.
Även då jag kom upp i tonåren…
Men nu har jag beslutat att skriva ner denna historia.
Kanske att någon läser den. Kanske inte.
Men om någon läser denna bok som jag i min framtid ska färdigställa så hoppas jag att den kommer till någon hjälp.
/ mig. (som egentligen inte skriver dagbok men gör det ändå.)
-------------------
Skrev det här snabbt utan att ha läst igenom. var lite stressad.
därför kan det förekomma stavfel och/eller talspråkliga fel.
Men hoppas ändå på att det var värt att läsa.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Darkness_Angel - 6 mar 12 - 21:41 | Håller med de som kommenterat tidigare, du skriver riktigt bra! :)
Även jag är ett skilsmässobarn/tonåring kanske man ska säga..
Jag var sjutton, det konstiga är att jag visste om att de skulle ske långt innan de gjorde det.
Thats life, and some times its hard. Finns här :) | Dead_angel88 - 10 jan 12 - 12:54- Betyg:  | Du skriver jättebra! Fortsätt så. Du kan komma långt på detta.
Jag är själv ett skilsmässobarn. Jag var 11 när det hände.
Men nu med facit i hand är jag glad att det hände.
Jag vill aldrig någonsin se min pappa igen! Har inte haft kontakt på 3 år. |
|
|
|
