Nerina Rosier upptäcker Hogwarts (del 3) |
Det är mörkt och kallt. Jag befinner mig på en kyrkogård. Ett stort hus ligger framför mig. Han går ner från huset. I en lång, svart mantel. Trots att hans ansikte inte synts än så lyser huden där vit. Han går inte ner förresten, han svävar. Nu är han framme hos mig, och han känds som en kall vind.
”Nerina…” hans röst ger mig kalla kårar, ”jag har längtat efter att få möta dig.”
Jag vaknar med ett ryck och känner mig yr och kallsvettig. Jag vet att jag drömde något, men jag minns inte vad. Så snart jag känner mig bättre sätter jag mig upp på sängkanten. Bara andas. Rummet jag har på läckande kitteln är 4 gånger så litet som mitt sovrum i Frankrike, men har mycket mer känsla och personlighet, trots att det är ett rum som inte tillhör någon. Konstigt det där. Jag tittar på klockan och ser att jag om en timme ska vara helt klar på rummet och sitta därnere och äta frukost med Draco och Mr. & Mrs. Malfoy. Oj då. Jag hinner precis resa mig innan mor klampar in.
”Åh vad bra att du är uppe! Det är en lång dag idag.” hon springer fram och kramar mig, ”Är du nervös?” Hon väntar inte på svar utan fortsätter, ”Frukost med familjen Malfoy om en timme. Jag går ner lite innan, för att se till att vi får ett bra bord. Skynda dig nu!” Och sen är hon ute ur mitt rum på nolltid. Jag börjar borsta håret och funderar på vad jag ska klä mig i. Jag bestämmer mig för en svart kjol som går till knäna och svar kortärmad blus. Till detta har jag en grön kavaj. Jag vet nämligen att Mr. & Mrs. Malfoy även efter sin tid i Slytherin ofta bär grönt för att visa var de hör hemma. När håret är borstat sätter jag upp mitt långa hår i en hästsvans, så att det syns hur långt det är. Jag klär mig och ser mig sedan i rummets ända spegel. Jodå, jag har lyckats med min look. Och den gröna färgen tar fram mina klarbruna ögon. Jag är nästan lika vacker som mamma.
När jag en timme senare går ner för trappan till baren och matsalsavdelningen ser jag genast familjen Malfoy. Mr. Malfoy är helt klädd i svart och har sitt bleka hår utsläppt över ryggen. Mrs. Malfoy bär en helgrön klädnad och har hängt av sig en svart mantel. Draco står vid sidan av, och vänder dig mot mig precis när jag får syn på honom. Han ler genast och hans ljusgrå ögon gnistrar. Han bär också helsvart, men har kavaj istället för mantel. Han är så snygg att jag näst intill svävar ner för trappan. När jag närmar mig vänder sig alla om.
”Nej men här har vi ju fröken Rosier! Hur har du klarat dig i de här sängarna?” Säger Mr. Malfoy och betonar hur dåliga de här sängarna är.
”God morgon Mr. Malfoy, Mrs. Malfoy, Sir Malfoy.”, säger jag och niger, ”Jag är ju i London, på väg mot Hogwarts, så det var inte så svårt!” Alla skrattar.
”Ska vi äta då?”, säger mamma, menande mot ett bord. Draco drar ut en stol åt mig.
”Äntligen får jag se dig igen!”, viskar han diskret medan jag sätter mig ner. Jag nickar och han sätter sig bredvid mig. Frukosten går sedan riktigt fort och Mr. Malfoy klagar inte på maten en enda gång. När det är dags att skiljas åt drar min bror mig åt sidan.
”Gör mig stolt på Hogwarts nu!”, viskar han.
”Det vet du.”
”Mm..” Han kramar mig snabbt, ”Och skriv emellanåt!” Jag nickar och vi går tillbaka till de andra.
”Då gör vi så att Draco tar fröken Rosier till perrongen själv?”
”Ja!”, säger min mor till Mr. Malfoy, ”Så kan jag och Mrs. Malfoy umgås nu på förmiddagen, så kan hon hjälpa mig hitta de tyger jag behöver till godset.” Mor blinkar till mig.
”Jaha. Bilen står där ute med chaufför och allt.” Mr. Malfoy ser på Draco, ”Uppför dig nu!” Draco nickar, och tar med mitt bagage ut ur baren. Mor kramar om mig hårt.
”Ja, du får väll skriva om du vill hem.” Jag nickar.
”Jag kommer sakna dig Mor.”, viskar jag in i hennes mjuka hår. Sedan släpper hon mig och jag går ut genom dörren. Utanför står en leende Draco. Han öppnar bildörren för mig, och jag hoppar in. Strax där på är vi på väg mot King’s Cross och jag blir nervös igen.
”Vad tänker du på?”, hans stämma är mjuk och skön. Jag ser instinktivt på honom.
”Att jag är nervös…” Han skrattar och tar min hand. Jag rodnar omedelbart.
”Du är ju med mig!”, säger han och blinkar.
”Men om jag inte hamnar i ditt elevhem? Eller om dina vänner inte gillar mig?”, säger jag tyst och hör hur rädd jag låter. Han ser mig djupt i ögonen.
”Kommer du fortfarande vara du då?”
”Det är klart!”, säger jag och då ler han stort.
”Då kommer jag fortfarande vara din vän och gilla dig!”, säger han och räcker ut tungan. Jag skrattar. ”Och du får leva med det!”
”Lova då!”
”Jag lovar, min kära.” Sedan pussar han mig på kinden och jag blir röd som en tomat. ”Var det okey?”
”Mm… något jag tänkt på hela sommaren.” Jag ler och försöker titta ut genom fönstret. Då lägger han handen runt mitt huvud och kysser mig, och jag exploderar inombords.
”Ska jag seriöst springa in i väggen?” Draco nickar. ”Kan vi inte springa ihop?” Han rycker på axlarna och tar min hand. Och sen är vi igenom. Underbar magi. Sedan ser jag den, Hogwarts expressen. Den är stor och röd, och ser ut som ett stort modeltåg. Den är 20 minuter kvar tills tåget ska gå, men det är redan fullt av folk på perrongen. Draco går fram till tåget och lastar in våra väskor. Lourie räcker han över till mig. Han hälsar på några innan han åter vänder sig till mig.
”Ska vi kliva ombord?” Jag nickar och han kliver in i tåget och hjälper sedan mig upp. Inuti är tåget väldigt mysigt. Jag och Draco hittar snabbt en ledig kupé, och vi sätter oss tillrätta. Lourie får plats på golvet bredvid mig och lägger surt huvudet under vingen, efter som hon inte gillar att sitta i bur. Draco sätter sig intill mig och lutar sig tillbaka.
”Ta upp en bok gumman, för snart somnar jag!” Jag skrattar, och tar upp Hogwarts, en historia. Det tar fem minuter för Draco att krångla sig ner liggandes på sätet och ha huvudet i mitt knä innan han somnar. Jag kikar försiktigt ut genom fönstret mot perrongen. Nu börjar perrongen tömmas på folk. Sedan tjuter tåget till, börjar rulla, och alla föräldrar som är kvar vinkar av sina barn. Jag suckar. Tänk om jag gått här redan som förstaårselev. Jag börjar läsa och fastnar i min bok.
”Nerina?”, säger Draco sömnigt och sätter sig upp.
”Mm…”
”Som du vet blev jag vald till prefekt i år, så jag måste iväg på ett möte nu. Byt om så länge, så kommer jag så fort jag kan. Okey?”, han sätter sig upp och gnuggar ögonen och gäspar.
”Mm…” Han rycker boken från mig och kysser mig innan jag ens hinner bli arg.
”Byt om du gumman!”
”Okey då!” Säger jag och låtsas vara sur. Han går ut ur kupén och vingar genom dörren innan han försvinner. Jag går dit och låser dörren och drar för persiennerna. Jag byter snabbt om och öppnar sedan dörren igen. Där står då en mullig häxa med ett vänligt leende.
”Ska du ha något från vagnen unga dam?”, säger hon och jag köper genast ett dussin chokladgrodor. Många köper dem bara för kortens skull, men jag tycker de är goda. Sen samlat jag ju givetvis också!
”Nerina! Hej!” Jag tittar upp och ser Hermione i kupén bredvid. ”Kom in!” Jag nickar, och går in.
”Hej igen Hermione!” Jag ser mig runt i kupén. Med henne sitter också en rödhårig kille och en svarthårig kille med runda glasögon.
”Ron! Harry! Det här är Nerina.”, säger Hermione och de båda killarna tittar upp. Den rödhåriga tar mig hand.
”Ronald Weasley heter jag, men säg Ron”, säger han och ler stort.
”Nerina Rosier.”, svarar jag och han tittar misstänksamt bort. Den andra killen ställer sig upp och hälsar.
”Harry Potter” Jag ser genast ärret i hans panna. Å nej, å nej! Vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Hermione och Ron skrattar.
”Tunghäfta Harry! Det är en av de bästa reaktionerna hittills!”, skrattar Ron. Då börjar jag och Harry skratta också. När vi lugnat ner oss hälsar jag lugnt och sätter mig ner.
”Jag och Ron ska iväg en snabb stund på prefekt möte, men vi kommer snart.” säger Hermione, ”Du kan väll stanna här med Harry så länge?” Jag sväljer.
”Okey, ses senare!” säger jag så lugnt jag kan. Ron och Hermione går och jag lämnas ensam kvar med Pojken som överlevde. Vad vill dom att jag ska göra? Jag vet inte. Harry ler emot mig.
”Så, vart kommer du ifrån?”, säger han och sedan är samtalet igång. Och han är jätte trevlig och jag blir vettskrämd av tanken på att jag tycker det. Bara inte Draco ser mig nu…
|
| Kommentarer | | Edwin82Therese98 - 6 jan 12 - 20:57 | AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH .
Haha. Draco. :D <3
Skrek nästan rakt ut när han kysste henne. Fast det är ju bara jag så...
Hmm.
Undrar om Draco verkligen hatar Harry, om han blir arg på Nerina nu. Nästa del. nu. tack!
mejla .
:D |
|
|
|
