Nerina Rosier upptäcker Hogwarts (del 2) |
Min kära Nerina,
Det gläder mig att höra att allt är väl med dig och din familj. Jag ser fram emot att träffa dig den 1:a och se vad det är du ska visa mig. Du borde dock veta bättre än att göra mig nyfiken, du vet vilket humör jag har! Din bror må vara medelålders, men på det viset kompletterar han min fars humör utmärkt. Hade din bror inte varit så lugn hade han nog inte fått jobbet, så jag är glad över att han är så tråkig som han är. Jag ska också meddela att jag på min mor och fars vägar accepterar och tackar för inbjudan till er under höstlovet. Mor blev särskilt förtjust! Nu slipper du alltså stanna i skolan under lovet, vilket jag dock tvivlar på att du skulle göra när du väl blivit hemmastad. Angående vår gemensamma vän så har han inte besökt oss på länge, dock kommer han hit på middag innan jag åker till skolan. Jag törs inte säga när, med tanke på dagens samhälle. Jag ser verkligen framemot att visa dig Hogwarts och att pressentera dig för mina vänner. Jag hoppas bara att du sorteras till Slytherin, men det har jag egentligen inga tvivel på, med tanke på din bakgrund. Min far säger att han var en stor man, Evan Rosier, och att de hade samma värderingar. Eller som den gamla ärovördiga släkten Black säger, Toujours Pur. Jag längtar efter att se dig igen, vi har trots vårt brevväxlande så mycket att prata om.
Din trogne
Draco Malfoy
Jag la försiktigt ner Dracos senaste brev i ett skrin, som jag sedan varsamt packade ner. Brevet kom igår, så nog hade han svarat snabbt. Din trogne. Undrar vad han menar med det. Dock gillar jag hur det låter, som om han är min på något sätt. Jag hoppas verkligen på att han ska bli det!
”Har du packat klart gumman?” hon gick rakt in som vanligt.
”Ja mor, för länge sedan.”
”Bra. Thomas!” Thomas kommer snabbt in genom dörren, ”Tar du ner din systers väska till spisen? Vi ska åka snart.” han nickar och tar den fort. När mor tittar ut över kusten från mitt fönster räcker han dock ut tungan och blinkar till mig. Jag skrattar till.
”Vad är det som är så kul?” Mor kommer bort till mig. Hon är vacker, min mor. Det märks verkligen att hon älskar Frankrike, trots att vi är från Storbritannien. Hon har samma hår som jag, fast längre, om det nu är möjligt. Och klarblå ögon, tillskillnad från mina bruna. Hon ser liksom ut som om det är något särskilt med henne.
”Nej, jag bara blev lite nervös.” Hon nickar.
”Kommer du inte att sakna allt det här?” Jag ser oförstående på henne, ”Ditt rum, kusten, Frankrike?” Jag nickar.
”Lite. Men jag kommer inte sakna det så mycket som jag längtat efter att gå i skolan.” Hon nickar och blinkar till mig. Sedan ser hon sig sorgset om i mitt rum, innan hon lämnar mig ensam. Jo, jag kommer att sakna det. Försiktigt smeker jag den blommiga tapeten med fingertopparna. Mycket.
”Uttala det tydligt nu! Annars hamnar du fel!” säger mor varnande.
”Den läckande kitteln!”, säger jag i samma stund som jag tänker det, och jag susar iväg. Nästa person jag hör är min bror. Jag ser mig omkring och ser att jag befinner mig i något som ser ut som en typisk engelsk pub.
”Gick det bra?” jag nickar och kliver åt sidan. Nästan direkt efter att jag kommit undan anländer min mor. Så fort hon klivit fram kommer bartendern fram till oss.
”Tom. Jag antar att det är ni som är Mrs. Rosier?” säger han och skakar min mors hand. Sedan visar han oss till våra rum. Vi slänger dock bara in packningen, och går sedan mot diagongränden. Thomas följer tyvärr inte med, eftersom han ska förbereda sig inför sitt jobb. Jag har aldrig varit där förut, så när mor slår på tegelväggen fattar jag inte vad hon håller på med. När diagongränden öppnar sig framför oss blir jag förtjust! Visst har vi trollkarlsgator hemma i Frankrike, men ingen så livlig som denna. Den var folk överallt, både barn och vuxna häxor och trollkarlar. Det fanns en affär som sålde godis som jag inte sett förr och en bokhandel som verkade utsökt! Det mest imponerande var dock Gringotts Trollkarlsbank. Byggnaden var så imponerande och vit. Jag har läst om den många gånger, men aldrig trott att den skulle vara så mäktig.
”Skynda nu, vi har massor att köpa!”, sa mor, så vi började gå. ”Vi börjar med att få in dig i en klädaffär, så att de kan ta mått och sy. Då kan jag köpa andra saker på listan så länge!”
”Men inte böcker bara!” Hon skrattade.
”Okey, jag köper allt utom böckerna.” Sedan gick vi in i en klädaffär vid namn Madam Malkins klädnader för alla tillfällen. Om något i diagongränden var en besvikelse, så var det detta. Storbritannien kunde inget om kläder jämfört med Frankrike!
”Kommer strax!” Mamma nickade, och gick ut igen. Själv satte jag mig på en stol och tittade på det de kallade för kläder. När jag dock såg Madam Malkins arbeta blev jag imponerad. Det var tydligt att kläderna i affären inte var hennes verk. Flickan, vars klädnad hon ny sydde, satte sig ner bredvid mig och väntade. Hon hade stort, yvigt mörkblont hår, men var annars söt. Hon tittade en kort stund på mig.
”Hermione Granger!” sa hon till sist och räckte fram handen. Jag tog den.
”Nerina Rosier!” Hon log mot mig.
”Du får ursäkta, men jag har inte sett dig på Hogwarts…?” Hon såg frågande ut och jag rodnade lite.
”Nej, alltså, jag ska börja i år.” Hon höjde på ögonbrynen, ”Alltså, som femteårselev. Jag har studerat hemma.”
”Aha! Trevligt att träffas då!” Hon tog fram en bok, ”Jag är också femteårselev. Hoppas du hamnar i Gryffindor!” Jag nickade, och vågade inte säga emot. Försiktigt sneglade jag mot hennes bok.
”Du borde läsa den. Hogwarts historia.” Jag rodnade nu för andra gången in i vårt samtal.
”Jo, jag har faktiskt redan gjort det. Hur är förresten biblioteket på Hogwarts?” Hon såg nu uppskattande på mig.
”Toppen! Det är allt vad som sägs om det, fast bättre!” Hon skrattade till och skulle just till att säga något mer när Madame Malkins ropade att hennes klädnad var klar.
”Ja, på återseende då!” sa Hermione och reste sig. Jag tänkte snabbt, och kunde inte låta bli att hoppas, att hon skulle bli en framtida vän.
När jag och mor åter anländer till den läckande kitteln är vi helt slut. Mor är små sur på mig för att vi spenderade en timme i bokhandeln. Jag är dock förtjust. Alla mina skolböcker verkar intressanta, men dock tror både jag och min mor att jag ligger lite före i läroplanen. Vi skiljs åt, och jag går in på mitt rum.
”Lourie!” Min älskade uggla har hittat hit i alla fall. Jag går fram för att kela med henne, och ser då att hon har ett brev med sig. Jag klappar henne lite snabbt, innan jag sliter upp brevet. Visst känner jag igen handstilen.
Min kära Nerina,
Jag ska bara meddela att jag och mina föräldrar kommer att göra er sällskap vid frukost imorgon. På det sättet kan jag visa dig till perrongen och far kan ta Thomas under sina vingar redan på en gång. Strålande va!? Jag längtar efter att se dig, även jag har något att berätta…
Din trogne
Draco Malfoy
|
| Kommentarer | | Amyemy - 7 jan 12 - 14:08 | | längtar tills nästa del kommer!! :D | | Edwin82Therese98 - 6 jan 12 - 14:04 | Iiih.. Haha. Älskar verkligen Draco, och kan inte shippa honom med någon på Hogwarts, så varför inte Nerina. Hon är ju perfekt (;
Undrar verkligen vem deras "gemensamma" vän är. He-who-must-not-be-named kanske? (:
Om hon berättar för Draco om Hermione så undrar jag vad han kommer säga.. Om han kommer dömma henne efter det och överge henne... Men sen komma tillbaka? .-. För många idér. Skriv :D
& Mejla .
/She-who-must-not-be-named (: |
|
|
|
