tack ängeln min. |
Jag vet inte vart jag ska börja..
Har nu, efter över två år insett vad du gjorde med mig egentligen.
Gud, tårarna rinner ner..
Om jag aldrig hade mött dig vet jag inte vad jag hade befunnit mig nu.. I himlen, sjukhuset, anorexihemmet, i helvetet.. Nåt åt den stilen är det enda jag vet. Du, min fina vän har räddat hela mitt liv! Om jag aldrig skulle mött dig, hade jag varit trasig, osäker, livlös, rädd, isolerad.. Shit asså, det livet jag levde innan du lärde mig livet.. Det var så skört, litet liksom.
Du lärde mig stå på egna ben, le, stå upp för mig själv och att aldrig någonsin ge upp. Jag är evigt tacksam och jag älskar dig min fina ängel.
Du har den finaste själ i världen. För fin för denna jorden. Du lärde mig att aldrig ge upp, att fortsätta kämpa även om vägen är svår och full med hinder. Jag gav inte upp, jag fortsatte att kämpa, men ingenting, absolut ingenting kunde göra dig hel. Benen bar dig inte längre fram och du togs ifrån mig alldeles för tidigt. Fjorton år blev du min ängel.
Tack, tack, tack för allt älsklingen min!
Vila i frid, du kommer aldrig flytta ut ur mitt hjärta.
|
|
|
|
