Nerina Rosier upptäcker Hogwarts (del 1) |
Kära Draco,
Tack för ditt brev! Jag behövde verkligen höra ifrån någon mer, låt oss säga intressantare, person. Jag tycker mycket om att höra dig berätta om Hogwarts och alla personer och platser som finns där. Jag längtar så mycket till att få börja nu den 1:a att till och med lärarna och lektionerna börjar låta uppfriskande… Annars är allt bra med mig, förutom att jag ruttnar här i Frankrike med mor och Thomas. Jag kan inte fatta att han bara är 5 år äldre än jag, han är så fruktansvärt medelålders redan! Han ser dock också framemot att fara till London om en vecka, för att börja jobba med din far. Jag är också glad att han fick det jobbet, annars hade jag aldrig fått en så underbar vän som du. På tal om det vill jag återigen tacka från min mor för den fina gästfrihet ni visade oss i juli. Det var en underbar vecka! Mor vill också att jag bjuder in dig och Mr. & Mrs. Malfoy att tillbringa höstlovet på vårt gods i norra Scottland. Snälla, försök övertala dem! Jag stannar hellre på skolan än att behöva spendera mer tid ensam med mor och Thomas. Lova att göra ditt bästa i alla fall? Till sist vill jag fråga om ni haft mer besök av våra familjers gemensamma vän? Han var här för ett par dagar sedan och talade med min bror. Jag förstår inte vad han ville honom, men ja, han har väll sina anledningar. Mot mig var han som vanligt trevlig, han gav mig faktiskt något jag ska visa dig så fort vi ses…
Din vän,
Nerina Rosier
Jag läser igenom brevet en sista gång. Din vän. Var det för mycket eller för lite? Borde jag kanske bara undertecknat med mitt namn. Eller kanske skrivit något som Din sanna, eller Din tillgivna. Nej, det hade blivit för mycket. Jag vet ju inte ens om han känner likadant. Jag lägger pergamentet i ett kuvert och tittar upp. Lourie sitter sovande på sin sittpinne i hörnet av mitt rum. Det är mulet ute idag, och det känns mörkt för att vara i frankrike på sen sommaren. Jag ser ut genom mitt fönster, ner mot kusten. Havet lyser grönt och det syns tidligt att det blåser kraftigt. Jag reser mig och går bort till Lourie.
”Lourie, vakna!” Hon öppnar ögonen med ett ryck, som om hon inte ens sovit. Hon är en tornuggla, med en något rödare ton än normalt, medan hennes ansikte är lika vitt som mitt långa hår. Försiktigt klättrar hon över på min arm och jag fäster kuvertet. Hon tittar lite små surt på mig.
”Förlåt Lourie, men det är till Draco.” Hon lyssnar uppmärksammare, ”Jag vill ju att han ska få det så fort som möjligt! Vi reser till London i slutet av veckan, så flyg inte hela vägen tillbaka. Vi anländer till Den läckande kitteln söndag eftermiddag.” Sen går vi fram till ett av mina stora fönster, som jag öppnar, och hon far iväg. Hon kan vägen till England riktigt bra nu, med tanke på att jag i genomsnitt skickat ett brev varannan vecka till Draco sedan i juli. Jag tittar efter henne, tills hon är utom synhåll, sedan sätter jag mig vid mitt skrivbord igen. När jag nu ska börja skolan för första gången i hela mitt liv, känns det först och främst väldigt kul, men också lite skrämmande. Det är ju en helt okänd värld för mig.
”Nerina?” Mor kommer in genom dörren, ”Vad har du för dig?”
”Just nu tänker jag skriva en inköpslista så vi inte missar att köpa något till skolan!”, säger jag lite surt. Hon kommer alltid bara in, men oftast helt ljudlöst.
”Jag såg att Lourie flög iväg. Skrev du till någon särskild?” Hon ser på en menande blick åt det håll Lourie flög åt.
”Nej, inte direkt.”, svarar jag lite för fort. Hon ser nu med höjda ögonbryn på mig.
”Jaha! Inte till unga sir. Malfoy då?”, sen så ler hon.
”Jo, till sir. Malfoy. Jag skrev till honom angående höstlovet.” Mamma sätter sig lugnt på min säng.
”Åh, så bra! Jag hoppas verkligen dom tar emot vår inbjudan!” Jag nickar.
”Mor?”, frågar jag och hon ser upp, ”Hur kommer det sig att jag efter så många år av att ha haft privatlärare tillsist får börja skolan?”
”Hurså? Ville du inte det?”, säger hon men en lätt barsk stämma.
”Jo, men jag undrade liksom varför just nu…”, försöker jag lite mildare.
”Men det vet du ju! Du ska ju ta din GET examen i år och jag vill att det ska gå så bra som möjligt!”, hon tar en kort paus, ”Sedan så hittade jag varken en bra lärare, eller en skola vars inriktning lämpade sig för min intelligenta dotter här i frankrike, så då blev det Hogwarts!” Sedan ler hon nöjt. Jag vet dock att det inte är hela sanningen, men nöjer mig med det. Jag orkar inte pressa henne mer. Mellan alla bad, alla gånger vi solat och mellan varje middag har jag försökt pressa henne…
”Nu skriver vi klart den där listan, kära du.”, säger hon och börjar rabbla saker som vi ska köpa. Jag lyssnar på ett halvt öra, trots att jag är så ivrig. Allt jag kan tänka på är Draco, och om jag hamnar i hans elevhem eller inte, och om han gillar mig som jag gillar honom…
___________________
Kommentera för mera
//Irmis
|
| Kommentarer | | Edwin82Therese98 - 6 jan 12 - 13:52 | Verkar som jag trots allt glömde skriva en kommentar.
I alla fall... Den verkar vääldigt mycket bättre än förra. Trots att den förra var asbra den med (;
Stör mig väldigt mycket på stavfel i en text som jag tycker flyter på bra. Tyckte att det fanns väldigt mycket i den förra. Hihi.
Ska läsa nästa del nu. Tycker det verkar spännande om Draco gillar henne eller inte. Man vet ju aldrig. d: |
|
|
|
