Älskar älskar inte älskar |
När du kom in i mitt liv så var du lycklig, du var inte min, aldrig min, ändå vet jag mer om dej än om de flesta… men din lycka var en schimär även om du visade fram den ibland. Sen försvann det, jag försökte få upp dej ur din brunn av sorg och olycka men det gick inte verkade det som, det var svårt, ibland, men inte. Jag visste hela tiden vad ditt stora bekymmer var men det var nåt bara du kunde göra nåt åt. Ingen annan….
Du var duktig på att ge mej råd, du var ibland så glättigt glad, som en lärka i vårsolen, dom en lycksalighetens ängel även om du inte trodde på det…
Sen fann du, nåt annat, man kunde tro det var kärleken, eller du trodde det i alla fall, men kärleken känns inte så, i alla fall tror inte jag det…
Jag har sett några kära människor, nykära, har mött en del, män brukar le och se fåniga ut, svåra att reta upp, de bara flinar. Kvinnor, kära kvinnor, dessa nykärade kvinnor, de lyser, de är som små stjärnor om än inte på natthimlen. Det är precis det, jag önskar dej, det är precis det jag hoppas på, det är den glädjen som jag med lust ser fram emot ska komma, från dej…
Lust… lust den där lusten som är, inte för mej, vi kommer aldrig att ha den lusten men det som du verkar ha nu, gör mej inte svartsjuk, inte nån känsla av, det där köttsliga den där grymma svartsjukan eller avundsjukan…. Den finns inte… men sorg
Jag är så sorgsen över att det som du verkar ha funnit inte är det där äkta, den där glädjen som man unnar dej, som längtar efter, när det där sprittande skrattet som smittar, de där leende ögonen, helst också det där fåniga flinet som visar, kärlek…
Men mest är jag ledsen över att du kanske aldrig kommer att finna det, att jag aldrig kommer att se det är en skitsak, det spelar ingen roll men att se hur du kastar bort den chans till lyckan, som jag så starkt önskar dej, redan i själva starten av livet…
Jag har lärt mej att de som blir kära har vissa egenheter, en del bryter nästan med sina vänner, de har inte tid helt enkelt, en del tappar allt, en del försvinner in i sin kärlek…. I det här fallet så… känns det som, allt är bara så, fel… och du håller i…
Minns när vi som små höll i bommerna över kråkspåret, så länge vi vågade för att sen släppa, jag hoppas verkligen att detta inte är fallet, att du håller i för länge så du gör illa dej för mycket om du måste släppa taget…
|
|
|
|
