Allt snurrade när världen slutade snurra. Del 1 |
Han flög uppför trappan i trapphuset, två snabba pling på dörren och sedan pustade han ut. Dörren öppnades och han drog på det stora leendet.
"Jacke! Tjena fan!", hans polare Albin greppade tag i hans högra hand och de utövade den där grabbiga kramen med tre lagom hårda klappar på ryggen.
"Kom in, kom in", sa Albin högtidligt och steg åt sidan. "Är du taggad inför kvällens bravader?"
Jacob, som han hette, nickade glatt och inombords fnös han åt Albins språk. Orden taggad och bravader kändes inte som två självklara ord i en och samma mening.
"Vad har du med dig?", Albin tog ifrån honom kassen och kikade ner i den. "Ahh, du kör på Kaptenen ikväll! Fan vad gött!"
Kaptenen var ett smeknamn för den välkände romen vid namn Captain Morgan. Jacob hade för första gången lyckats övertala sin två år äldre syster att köpa något annat än öl till honom på Systemet. Ikväll skulle det minsann firas. Albin och Jacobs gemensamma vän Tommy fyllde nämligen arton och skulle ha hemmafest, något som var ovanligt för både Albin och Jacob som båda var nitton och hade vant sig vid helgens krogliv.
"Vad dricker du ikväll?", frågade Jacob samtidigt som de trädde in i Albins rum, vars väggar var prydda med planscher på diverse heta, nästintill nakna modeller, artister och playboytjejer. Egentligen tyckte Jacob att Albin var fullkomligt smaklös när det kom till vad han ansåg om tjejer, men han var en jävligt kul och trevlig typ, särskilt att festa tillsammans med.
Albin drog fram en ryggsäck som låg under hans säng, med den kom en del dammråttor, men dem struntade han i.
"Absolut!", sa han och triumferade med den klara flaskan fyrtioprocentigt.
Jacob nickade gillande. Det skulle aldrig falla Albin in att dricka något annat än just sprit. Öl, cider, vin och andra lägre procenthaltiga drycker hade han klarat av och kommit över redan som sextonåring.
"Nähe! Vad säger du Jacke? Korkar vi upp eller?", Albin gick ut i köket för att hämta glas och något att blanda sin alkohol med. Jacob satte sig i soffan som stod mittemot sängen. Han hade känt Albin sedan barnsben, de hade tappat bort varandra någon gång i mellanstadiet, men funnit varandra igen i slutet av högstadiet. Nu gick de i samma klass, sista året på Teknikprogrammet. De båda skulle bli civilekonomer, eller något annat välbetalt.
Albin återvände med två glas och ett gäng Red Bull i famnen. Vodka och Red Bull, en klassiker om man hette Albin Söderström. Ett minne av spya och världens värsta bakfylla om man hette Jacob Jönsson. Albin räckte över ett av glasen till honom och satte sig tillrätta i sin datorstol. De sex burkarna Red Bull placerade han bredvid tangentbordet och han började genast hälla upp ett glas till sig själv.
"Du vill inte ha?", undrade han och skrattade innan han svepte glaset. Han visste mycket väl om gången då Jacob druckit denna blandning och hur illa det slutade.
Jacob svarade med en sur blick, men skrattade han också och hällde upp en skvätt av sin egen dricka i sitt glas. Lukten av Kaptenen spred sig i rummet och de båda blundade och andades in doften.
"Fan vad gott alltså", sa Albin och nickade gillande åt sin väns nya smakfullhet när det kom till dricka. Han fattade inte hur Jacob hade kunnat dricka öl och ibland till och med cider fram tills nu, det var ju för småbarn och mesar. Han granskade honom när han smuttade på den bärnstensfärgade vätskan. Hans hår var nytvättat, brunt och lockigt och han hade skjortan knäppt upp i halsen, där det satt en ljust gul fluga. Egentligen såg han rätt så töntig ut. De svarta jeansen var uppvikta, så att de grön- och gulrandiga strumporna syntes. Skjortan var militärgrön och hans glasögon såg ut att vara några storlekar för stora. Han var lite töntig faktiskt, satt med benen i kors till och med. Albin ruskade om sig själv och bröt bort blicken och tankarna från sin vän. Han var den schystaste kille han kände, inte skulle han börja tänka elaka saker om honom.
"Vill du ha dig ett glas?", frågade Jacob som hade sett hur Albin hade följt hans glas med blicken då han drack.
"Ahfan, det hade varit gott", svarade han och reste sig. Höll fram sitt glas som snabbt fick en skvätt i sig. "Tackartackar!", han satte sig i datorstolen igen. Smuttade och njöt. Livet var fint nu, trots att det var mars och våren var rejält försenad.
Så satt de ett tag, lyssnade igenom gamla låtar som gav dem minnen från högstadietiden. Ju fler glas som fylldes på och dracks upp, desto högre blev volymen, både på musiken och på dem. De pratade om tjejer som skulle infinna sig på festen. Albin snackade hela tiden om någon Amanda, en snygg tjej född ´95, som tydligen hade ryktet om sig att vara både lättsam och lättklädd.
"Haha, ikväll asså!", sa Albin högljutt. "Ikväll ska det lilla lammköttet med mig hem!", han skrattade och de skålade. Jacob hade alltid avskytt uttrycket lammkött och han blev lite irriterad över Albins utrop, men han bet ihop och sa ingenting.
"Har inte du nån.. eh.. nån som.. vafan, hon... Mirelle... Mir... Miranda?", sluddrade Albin som alltid skulle vara fullast och galnast vid varje festtillfälle.
"Miriam", rättade Jacob. "Nej, hon är i Thailand på semester nu, dessutom är hon bara en vän", sa han med en bestämd betoning på ordet vän.
"Jajaja, vi hittar nån till dig ikväll ska du se, Jackeponken!", de satt nu bredvid varandra i soffan och Albin la sin arm vänskapligt om Jacobs axlar som skrattade självsäkert.
"Sådant löser sig", sa han och drack ur sitt glas. "Nu får vi ta och tänka på att ta oss till Tommy, klockan är halv elva. Vi lovade att vara där vid nio", han reste sig upp och drog upp Albin från soffan.
"Fan också!", utbrast Albin. Han hade lyckats spilla ner sin ljusfärgade skjorta och sina jeans. "Fan, vänta, jag måste byta om", han slet upp skjortan så att några knappar flög bort och började rota i sin garderob. Det slutade med en lika ljus skjorta, i någon annan nyans möjligtvis, de två översta knapparna lät han vara uppknäppta. De mörkblå jeansen behöll han på, där syntes ändå inte fläcken.
Snart var de ute på trottoaren och påväg till busshållsplatsen några hundra meter bort. De skulle ta linje fem till Skimmelvägen, sedan var de framme. Snön låg i drivor längs med vägkanten och ingen av dem hade knäppt jackan, men de kände ingen kyla tack vare mängden alkohol de hunnit hälla i sig under de två timmarna de varit hemma hos Albin.
De hörde musiken redan innan dörrarna på bussen öppnades. Hållplatsen låg precis utanför huset där Tommy bodde och utanför stod det ett flertal killar och tjejer och rökte, däribland Amanda som Albin pratat om tidigare under kvällen. Han stannade genast och började prata med henne. Jacob fortsatte in i huset. Offspring spelades på högsta volym och han hittade snabbt Tommy i köket, där han stod och hällde upp rom och cola i ett vinglas.
"Hur är läget?", frågade Jacob och Tommy vände sig om, vinglade till, återfann balansen och fokuserade blicken.
"Jacke!", utbrast han då blicken slutat flacka och fått fäste. "Fan vad kul att se dig! Jag mår asbra, så jävla skönt att äntligen vara myndig!", utropade han glatt och drack av sin något ojämna blandning och grimaserade av den starka spritsmaken. "Vill du ha?", frågade han. Jacob skakade på huvudet och visade upp sin flaska.
"Jag har eget. Men ett glas skulle sitta fint", sa han och fick genast ett glas.
"Jag tog körkort igår!", sa Tommy glatt. "Det skålar vi för!"
"Grattis! Det gör vi absolut", glasen träffade varandra så hårt att hälften av drickan flög ur. De skrattade och gick ut från köket, satte sig i vardagsrummet där ett gäng redan satt. En kille hade redan däckat i soffan, en tjej satt och grät bredvid honom och blev i sin tur tröstad av en annan kille, som egentligen bara ville en sak.
"Att de ska ta det den krångliga vägen, va", hördes en välbekant, sluddrig röst. Jacob vände sig om, där stod Albin och såg på det patetiska försöket med liptjejen och den desperate killen.
"Hur går det för dig?", undrade Jacob. Albin log självsäkert och blinkade med ena ögat. En indikation på att det gick precis så som han ville. Jacob suckade lite, han borde också hitta någon snygg tjej att stöta på. Det fanns inte i hans värld att gå hem ensam efter en fest. Inte för att han själv kände så stort behov av det, men det var ett misslyckande om man inte hade något att berätta för grabbarna i klassen på förmiddagsrasten på måndagen. Han fick syn på en ensam, något uttråkad tjej som han inte hade sett förut. Hon satt vid bordet och knappade på sin mobil. Tommy hade redan försvunnit någon annanstans, så han tog tillfället i akt och gick och satte sig mittemot tjejen.
"Hej", sa han. Hon såg upp. Hon var inte så tungt sminkad, bara lite mascara och rouge på kinderna. Kanske hade hon lite läppglans också. Han fastnade lite för länge med blicken vid hennes ögon, de var fängslande vackra, gröna och ärliga.
"Hej", svarade hon och la ner mobilen. "Vem är du?"
"Din prins", svarade han och ångrade genast sig. Prins? Varför i helvete sa han så?
"Skulle inte tro det", sa hon och skrattade till. Hon reste sig, tog sin mobil och sin ciderburk och gick därifrån. Han begravde ansiktet i händerna, fan vad han skämdes. Han hoppades för allt i världen att ingen annan hade hört honom och att hon inte skulle gå och berätta för alla på hela festen.
Han satt inte kvar länge. Pinsamhetskänslan spred sig i kroppen och han fick lust att fly därifrån. Aldrig tidigare hade han agerat så fånigt och barnsligt inför en tjej han stött på. Han undrade varför det hade blivit så nu. Han hade ju alltid den där extra charmen som de flesta tjejer föll för. Han visste att han såg bra ut, det gjorde han faktiskt. Jävla pack! tänkte han åt sig själv och hällde upp ett nytt glas. Bara han blev lite fullare så skulle allt kännas bättre.
Det kändes inte bättre då han såg Albin hålla om den där tjejen, Amanda, och blinka segervisst mot honom. En blink som sa: Jadå, inom en halvtimme intar jag sovrummet! Jacob nickade bara och vände sig om. Lyckligtvis fick han syn på ett par han kände, så han började genast att prata med dem. Nästa gång han vände sig om var Albin borta och så även tjejen. Albin var en sådan som alltid fick som han ville, verkligen alltid. Jacob försökte att inte tänka på det, men han kunde inte låta bli att bli mer och mer irriterad på sig själv. Han tänkte hitta de där gröna ögonen igen och göra ett nytt försök. Den här gången skulle han definitivt inte använda ordet prins.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MyBlackBird - 3 feb 12 - 00:59- Betyg:  | | Riktigt bra! Ska läsa dem andra snarast |
|
|
|
