Min Alice |
"Det är inte ungarna i skolan. Det är föräldrarnas ansvar, vi borde ställa dom till svars. Jag vill inte att mina barn ska gå i en skola tillsammans med ett psykfall som henne! Jag menar nu när jag sett henne vill jag inte träffa hennes familj. Man säger ju att barnen tar efter sina föräldrar."
Fjärrkontrollen skakade i takt medans mina knogar vitnade av ilska. Av saknad och sorg. Hon min kära dotter var inget psykfall. Hon var Alice. Hon var den tysta åskådaren. Hon som grubblade jämt. Löste problem på egen hand. Men var jag verkligen en bra förälder? Gjorde jag verkligen allt jag kunde? Varför kunde jag då fan inte märka i tid?! Kunde jag inte gjort något för att stoppa henne? Kunde inte mannen i tv:n hålla käften?! Han har ingen jävla rätt att prata om Alice på det sättet. Han kände inte ens min Alice. Hur kan han bara prata om henne på det sättet utan någon som helst skam i kroppen?!
jag har en idé på en historia. Men jag vill först skriva en bit innan jag lägger ut nästa del. Men i såna fall kommer det bli från Alice perspektiv. Detta blev ganska rörigt men jag ska fixa till lite när jag sovit och fått i mig koffein. Hoppas ni hade ett bra nyårsfirande.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Liroficado - 6 mar 12 - 19:24- Betyg:  | | vill läsa fortsättning! :) |
|
|
|
