När du blev jag |
Prickig klänning på flickan i lugg.
Står hon och tittar på mig.
Hon berättar om en stjärna
som får henne att gråta.
“Den lyser alltid starkast” sa hon.
Hon talade om en äng hon brukade vara på om natten
Då alla syrsor spelade
Hon brukade ligga raklång, där, mitt på ängen, bland alla nattliga sommardofter.
För visst luktar blommor annorlunda
när solen blir vit och klär om sig till månen.
Det är som vinden viskar dig en hemlighet
- som bara du hör.
Så spröd och vacker, vaggar stråna dig i vågor.
Det finns ingen tid här
För stjärnorna är klara och du ser din syster.
Hon ler
För dig, för er.
Du gråter lena silver tårar som läker dig hel.
Det var en manifestation att se henne helas.
Min själ höll om hennes hand.
“Tårar får rinna som regn - en tår eller en evighet.
För tårarna har runnit klart
när du är i din helhet” Sa jag.
Vi kysste varandras kinder och vandrade på vår väg
Som kallas:
När du blev jag
|
|
|
|
