Bulletproof [11] |
Jag byter till ett ” istället för - när någon säger något, bara så att ni vet! Tack för alla fina kommentarer
Det var mörkt ute. Det snöade nästan. Men det tänkte inte jag på. Allt jag tänkte på var hur livet kunde gå från att vara bäst, alldeles underbart och helt otroligt, till att vara väldigt, väldigt oroligt. Mamma var skadad. En hög med bilder från olika filmer och serier som jag sett flög upp i min hjärna. Det var bara det att ansiktena på de skadade var mammas istället för det ansiktet som det skulle vara. Jag blinkade bort alla bilder och fokuserade på gatan framför mig, då jag börjat vingla lite. Jag hoppade till när min telefon plötsligt började ringa igen. Men kalla och stela fingrar fick jag upp telefonen ur min ficka.
”Mh...” var det enda jag fick fram.
”Ja, detta är Simon Carlberg, jag antar att jag talar med Melanie Erséus?”
”Du igen...” suckade jag lågt. ”Ja, det gör du.”
”Jo, jag ringer igen angående Maria Erséus...”
”Skippa det där, vad vill du?”
”Maria har vaknat upp och vi har berättat för henne att du är på din väg.”
”Och?”
”Hon vill inte att du kommer.”
”VA?” jag stannade upp på min vingliga promenad.
”För att upprepa hennes ord: Hon kan inte se mig såhär. Om jag kommer bli bra igen, som ni säger, så kan hon komma då, när jag inte är lika skakad och olik mig själv.”
”Så du menar på att jag bara ska gå hem igen och inte träffa min mamma på några dagar?”
”Två veckor, för att vara exakt.”
Min hjärna gick på overdrive. Jag glömde till och med att skicka ut en signal till min hand att hålla i min mobil, så den for i backen. Jag plockade snabbt upp den.
”Okej, hejdå” sa jag och klickade honom innan han hann säga något mer.
Av någon anledning fortsatte jag att gå mot Jasons hus. Jag ville inte gå hem och somna om, ensam.
När jag gick runt hörnet på huset längst ut på gatan, kunde jag se honom. Han såg orolig ut där han stod och tittade efter mig. Han var väldigt söt. Snygg. Han var min kille. Jag kunde väl kalla honom det? Jag älskade honom av hela mitt hjärta. I början av dagen, var jag bara kär på håll.
Efter att ha studerat honom extra noga, gick jag fram till honom. Han fick syn på mig när jag var några meter ifrån honom. Jag sprang de sista stegen, in i hans famn.
”Vad har hänt?” frågade han och kramade om mig.
”Hon vill inte träffa mig” snyftade jag samtidigt som jag borrade in mina kalla händer innanför hans jacka och sedan innanför hans tröja. Jag kunde höra hur han drog efter andan när de nuddade hans hud. Jag drog undan mina händer och såg frågande upp på honom. Han nickade och höll om mig.
”Vad menar du med att hon inte vill träffa dig?”
”Hennes läkare, eller vad han nu var, ringde mig och sa det. Han till och med citerade henne.”
”Vill du åka ändå?”
”Nej, mamma kommer bli arg då. Men jag vill inte sova ensam. Pappa har inte kommit hem än. Han sa att han kanske skulle sova över hos någon kompis och det blev sent.”
”Du kan sova hos mig om du vill.”
”Säker? Din mamma då?” frågade jag och drog ut mina händer och stoppade dem i mina egna fickor.
”Hon sover hos en jobbarkompis, de skulle ut och festa eller något...” Jag hörde att det tog emot för honom att säga festa. Jag fnissade.
”Precis så tycker jag också” sa han och tog tag i sin cykel och ställde den utanför garaget innan vi gick in.
När jag tagit av mig mina skor och min jacka, gick jag till toaletten. Jag hade ingen lust att se mig i spegeln, men jag var tvungen. Mitt hår var mitt gamla morgonrufs, eller, nattrufs kanske det var nu...
Jag hade små påsar under mina ögonlock och mina pupiller gick knappt att se. Jag tog av mig allt förutom min tröja och mina trosor.
När jag kom ut yrade jag omkring lite innan jag fann Jason i vardagsrummet. Han hade fullt upp med att bädda i soffan. När han var klar, gick jag dit och la mig. Han såg konstigt på mig. Var det mitt hår? Jag började oroligt flacka med blicken ner mot mina fötter och diskret försökte jag känna om jag luktade svett. Han gav ifrån sig ett skratt.
”Vad!?” nu var jag irriterad.
”Du är så söt när du är osäker”
”Lägg av!” gnällde jag himlade med ögonen. Han satte sig bredvid mig.
”Jag ska sova här” sa han och såg hopplöst på mig.
”Var ska jag sova då?”
”I mitt rum. I den sköna sängen. Har du inte sett en enda romantisk film?”
”Jo, många. Men ingen tycker jag verkar realistisk.”
”Inte en enda?”
”Hm... Nae.”
”Men då kan jag berätta för dig, att jag ska sova här.”
”Glöm det, den här platsen var ju skön!” sa jag och borrade ner mig i soffan.
”Jaha. Då får jag väl bära in dig då.” sa han och försökte få tag i mig. Eftersom att han var starkare än mig, så lyckades han. Eller, han fick upp mig ur soffan, men inte in mig i hans sovrum, då jag sprattlade allt vad jag orkade. Förgäves försökte jag komma före honom till soffan, men när jag kom fram, låg han redan där.
”Hm.” suckade jag och gick till hans sovrum. Jag hade en plan. Jag skulle minsann få sova i den där soffan. Den var ju faktiskt stor. Den var som ett U med ett bord i mitten, och han låg bara på en del av den. Min plan skulle funka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Jakktar - 30 dec 11 - 00:14- Betyg:  | | SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT | | Bolliz - 29 dec 11 - 22:11- Betyg: | Woop woop :D
Så bra tyckte jag det var ;)
Mejla nästa!! | | Eme_96 - 29 dec 11 - 01:49- Betyg: | | riktigt bra! :) mejla gärna nästa!:) | | Carrre - 28 dec 11 - 23:11- Betyg: | awww!!! :D :D :D
jag hatar dej för att du inte mailade att delen var ute,
den är ju så ** bra!!!<3 ;D
förresten:
enda* ,inte "ända". du skrev det flera gånger så
jag antar att du inte visste det. sorry om du gjorde det. ^^, |
|
|
|
