Linn (Del 1) [Midsommarfylla] - Kommentera |
Vi sitter i bussen, alla vuxna är fulla, även pappa. En "lyckad" midsommarafton.
Pappa har fått i sig lite för mycket, han sjunger, skriker och pratar oavbrutet med busschauffören.
- Nu får ni allt vara lite tysta! säger busschauffören strängt.
Pappa, och de andra bara skrattar. Sjunger högre än vanligt. Jag skäms, ännu en midsommar som gått rent åt helvete.
Eller.. i och för sig, Hampus, han var ju där. Ååh vad söt han var!
Plötsligt stannar bussen.
- Jaha, Linn och Per, nu är ni hemma.
Jag reser mig upp, tar pappas jacka, väskan med spriten och de andra grejerna i, pappa har väl inte en tanke på om han glömmer något, så jag tar det.
Pappa snubblar ur bilen, skrattar, bankar på rutan till bussen. Skriker efter den.
- Pappa, säger jag svagt, det blir mest en viskning. Pappa, vi måste gå in nu, pappa vi är hemma.
Efter ett tag har jag lyckats få in pappa i huset. Jag går in på mitt rum för att byta om till pyjamas. Och när jag väl står där, i bara BH och trosor.
Kommer pappa in.
- Hallå sötnos, sluddrar han och går närmare mig, jag backar så långt det går.
Han tafsar, med ett stort flin i ansiktet rör han mig. Överallt. Jag känner tårarna komma.
- Pappa! Sluta! skriker jag, jag sliter snabbt upp mina kläder från golvet och springer ut från rummet, ut på gatan, det är kolsvart ute, men inte så farligt kallt. Det är inte en enda människa ute.
Jag springer gatan neråt, stannar och drar på mig byxorna och tröjan. Mina fötter är bara, jag hann inte få med mig några skor, fan med! Men jag tänker då inte återvända till huset så länge pappa är där!
Jag sätter mig på en sten, gråter. Pratar med mamma, hon är i himlen nu, en vacker ängel är hon.. efter det som hände.. efter bilolyckan.
- Mamma, jag saknar dig så, säger jag mellan tårarna, jag ser upp mot den stjärnklara himlen. Ser du mig? Ser du mina tårar? De faller för dig, alla världens tårar är värda att fälla för dig. Jag älskar dig så, och saknaden är så enorm. Såg du vad pappa gjorde mot mig? Jag vet.. han är full, men.. jag är hans dotter!
Jag ser upp mot stjärnorna, undrar vilken som är mammas stjärna, i vilket fall som helst har hon nog den största och vackraste stjärnan.
En kall vind drar förbi, jag ryser till, fryser lite. Jag har bara ett par capribyxor och ett tunt linne på mig. Jag springer lite för att få upp värmen. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill absolut inte gå tillbaka till huset och pappa!
Tårarna rinner, allt känns hopplöst! Helt plötsligt, som ett litet mirakel ser jag en filt, det är säkert någon som glömt den där i fyllan. Jag tar filten, skakar bort allt skit som är på den. Jag hänger den på mina axlar, drar den tätt runt mig. Efter ett tag orkar jag knappt stå upp.
Jag letar upp en bänk, där lägger jag mig. Och tro det eller ej så somnar jag, av ren utmattning. Jag vaknar av att fåglarna kvittrar. Jag sätter mig upp på bänken. Håret ser säkert för jävligt ut, men jag orkar inte bry mig just nu.
Jag ställer mig upp, mina ben känns som spagetti, men jag stapplar mig fram. Möter en som joggar, hon kollar på mig som om jag vore en äcklig insekt. Hon joggar förbi mig med högburet huvud. Jag ser ner i marken, skäms över hur jag ser ut.
Ska jag våga mig tillbaka till huset? Ja.. jag måste fixa varmare kläder, mat och skor! Jag stapplar mig tillbaka till vårat hus, inte visste jag att jag sprang så långt igår!
När jag väl är framme smyger jag in i huset, pappa har lagt sig i soffan, han sover som en gris, munnen är öppen och han ser för jävlig ut. Jag blir äcklad av att bara se honom. Jag går in på mitt rum, packar ner kläder i en väska. Jag tar på mig en T-shirt och långa jeans, jag tar min mobil, den är som tur väl fullt laddad. Jag borstar mitt hår, sätter upp det i en tofs. Sen går jag ut i köket, brer några mackor, packar ner dem i väskan också.
Sen tar jag pengarna som finns i "pengarburken", jag räknar pengarna, tre tusen sju hundra kronor är det. Jag stoppar ner dem i fickan på jeansen. Jag smyger ut från huset igen, nu tänker jag minsann rymma! Jag hämtar för säkerhets skull en filt också, det är precis så att den går ner i väskan. Sen börjar jag gå, ner mot busstationen. Jag ska åka långt bort.
Jag stiger på nästa buss som kommer. Skiter i vart jag hamnar, stiger av vid sista stationen. Så, nu är jag någonstans, jag har inte en aning om var jag är. Det är bra, då vet inte pappa heller var jag är. Plötsligt ser jag en färja som ska åka någonstans, jag lyckas precis smita in i nedre delen av färjan (Där alla bilar står) innan de stänger och kör iväg. Jag sitter där nere länge, länge. Efter en stund märker jag att båten stannat, nu gäller det att tänka snabbt. Jag gömmer mig tills alla människor kommer ner, sen så bara blir jag en i mängden, då blir det lätt att komma ut utan att någon ska förstå att jag gömt mig nere vid bilarna hela tiden. Det går som förväntat. Och helt plötsligt står jag i ett annat land. Jag bestämmer mig för att det måste vara Danmark. Jag går, fort och långt.
Plötsligt ser jag en gammal tant som står på gatan, hon har skrivit en skylt med snirklig stil; Ge mig lite pengar till mat och dricka.
Tanten ser minst sagt fattig ut, det skrämmer mig lite att se henne. Måste jag stå så när pengarna tar slut? Här gäller det att inte slösa. Jag går förbi tanten, ägnar henne inte en blick, det gör ont i mig. Jag känner hennes gamla blick bränna i ryggen. Jag försöker ignorera den. Jag måste tänka på mig själv nu!
Jag blir helt paff när jag ser en liten flicka med väldigt trasiga kläder, gå runt och räcka ut sin smutsiga lilla hand. Hon ber om pengar och helt plötsligt står hon framför mig med sina gröna, trötta och sorgsna ögon. Det gör så ont i mig att se henne. Jag suckar djupt, tar upp en hundralapp, tvekar.
- Om du lovar att behålla den själv, säger jag på danska, det har jag nämligen lärt mig i skolan.
Flickan nickar, säger inget.
- Lovar du? frågar jag.
- Ja, säger flickan med en så ynklig röst att jag ryser ända ner i tårna.
Jag får tårar i ögonen.
- Du kanske vill vara med mig? Så har du någon som tar.. hand om dig..? frågar jag.
Flickan nickar. Hon förstår tydligen vad jag säger.. och pappa som sa att jag aldrig skulle få nytta av att kunna danska, hah! Där fick den jäveln!
- Får jag det? frågar hon och jag ser att hennes ögon glimtar till av hopp och glädje, det får mig att le.
- Visst, säger jag. Men då behåller jag pengarna, okej?
Flickan nickar nöjt. Och helt plötsligt har jag en liten unge hängandes efter mig hela tiden, men det gör inte så mycket, vi hjälper varandra.
- Är du hungrig? frågar jag.
Flickan nickar.
- Jag är alltid hungrig, säger hon.
Jag får tårar i ögonen, flickan är så mager, men ändå så söt.
- Då bjuder jag på pizza, säger jag.
Flickan skiner upp.
- Jag har aldrig ätit pizza i hela mitt liv, säger hon överlyckligt.
Jag ler.
- Då får du göra det nu, säger jag och ler.
Vi delar på en pizza, flickan äter som ett djur. Inte visste jag att en så söt och liten flicka kunde få i sig så mycket.
- Tack, säger flickan när hon ätit upp. Tack så hemskt mycket!
Jag ler, nickar svagt. Vi går en bit, pratar lite.
- Hur gammal är du? frågar jag.
- Åtta, svarar flickan. Hur gammal är du då?
- Femton, svarar jag.
Flickan nickar.
- Vad heter du då? frågar hon.
- Linn, svarar jag. Vad heter du själv?
- Theresa, svarar flickan.
- Okej, säger jag och kan inte låta bli att le.
Plötsligt hör vi en röst bakom oss.
- Vad duktigt Theresa! Har du hittat en till? frågar en grov mansröst.
Vi vänder oss om. Theresa ser ner i marken.
- Ja, säger hon.
Jag kollar på Theresa. Vad ska det här betyda?
- Förlåt, säger hon svagt.
Mannen skrattar. Kom med här, säger han och tar mig hårt i armen. Jag försöker att slita mig loss, men det är totalt omöjligt.
- Theresa! Kom med här! beordrar han Theresa, hon gör som han säger.
Mannen kastar in mig i bagaget i en bil. Theresa sätter sig i baksätet. Jag känner mig som något jävla djur.
- Theresa, vad handlar det här om? frågar jag med gråten i halsen.
Theresa kollar inte på mig.
- Förlåt, säger hon bara, tyst och ynkligt.
Efter en guppig färd stannar bilen. Vad ska hända med mig nu? Vad har jag gett mig in på?
Kommentera! (Denna novell handlar INTE om mig, så ni vet) Men kommentera, snälla!
Fortsättning följer :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | carrou_mrs_cool - 2 aug 06 - 00:39- Betyg:  | den är som sagt verkligen spännande!
//Caroline | cajsen - 1 jul 06 - 02:45- Betyg:  | | Den är superspännande! | | _m4ng0_ - 29 jun 06 - 23:34- Betyg: | | Jätte bra, ska läsa fortsättningen nu =) | | ANNII93 - 26 jun 06 - 00:46- Betyg: | | Men.... Sluta stanna när de e så spännande dåååå! q: | | Liinn - 25 jun 06 - 02:42 | | Den va jätte bra.. när kommer fortsättningen? :D | | Jossann_ - 24 jun 06 - 21:20 | | spännande :) | | C3cili4 - 24 jun 06 - 21:10- Betyg: | Den var jättebra!
Längtar efter en ny fortsättningen :) | | Freaket_93 - 24 jun 06 - 20:54 | Japp, det blir en fortsättning :)
(Skrev nyss dit det, hehe)
Tack för att ni kommenterar, ni får mig att le :) | | Maulin - 24 jun 06 - 20:49 | | jätte bra fortsättning`? |
|
|
|
