Förklädnad |
Hjärtat bultade. Jag hade aldrig letat efter kärleken sedans jag föll dagen i december men sommaren var här, nya andetag fyllde mina lungor och jag ville försöka, jag ville våga finna kärleken igen. Att finna kärleken på internet, var inget jag riktigt trodde på. Det var bara en sak alla gick runt och sa för att man inte skulle tappa hoppet om kärleken och livet. Men jag fann han där, men jag nämner aldrig hans namn längre. Vill inte komma ihåg han men ändå är jag tvungen, han är som fast på hjärnhinnan och kommer sitta där ett tag tror jag. Han var den där pojken som gav mig nytt hopp, hans kärleksfulla ord kom ifrån hjärtat och påminde mig om att kärleken faktiskt finns. Hans drömlika utseende och hans texter fick mig att nypa mig själv ibland, jag trodde att han var en dröm, att han inte var verklig. Och den 9 juli gav jag honom mitt hjärta, vi stod där i solskenet och kysstes och det fanns bara vi, oss två. Och en röst i mitt huvud sa: ”Detta är någon du ska behålla.”
Han trodde på kärleken, precis som jag gjorde då. Vi diskuterade om framtiden, förlovning och bröllop. Och orden ”jag lämnar dig aldrig, jag lovar” hade han yttrat varje dag sedans dagen jag gav han mitt hjärta. Vi hade det bra, vi levde i kärleken, kämpade mot omvärlden tillsammans och ingenting skulle krossa oss, vi skulle vara dom oslagbara.
Men sen föll vi ihop. Hösten hade smygit sig in i alla hus och jag åkte till honom. Han var sjuk, på dåligt humör och ville igentligen inte att jag skulle komma dit. Men jag var tvungen, hans mående var alltid viktigt. Jag var framme sent på kvällen, tågen hade krånglat och även jag var trött och grinig. Men så fort jag såg hans ansikte trodde jag att jag skulle lysa upp som solen själv. Men istället såg jag in i ett par svarta tomma ögon som inte ustrålade lycka alls. Vi gick hemåt till han, ingen av oss sa ett enda ord och nattens tystnad gjorde allting så mycket värre. Efter en lång tystnad satt jag i hans säng, medans han själv satte sig framför datorn och började snabbt spela. Mitt hjärta sjönk, i det bottenlösa havet som jag hade sjunkit ner i en gång tidigare. Jag förstod inte vad som hände, vad hade jag gjort fel? Jag somnade, vaknade på morgonen i hopp om att dagen skulle bli bättre. Han låg på andra sidan sängen, han såg arg ut men jag försökte inte se det. Jag smekte han försiktigt över kinden och pussade försiktigt. Han öppnade ögonen, tittade på mig och sa sedan ”Sluta, jag är sjuk.” Tårar fyllde mina ögon men jag ville inte låta dom falla, visa min svaghet för honom. För jag visste att det bara skulle bli värre då.
Han vaknade till, duschade och satte på sig nya kläder och sedan satte sig vid datorn igen. Han kollade om och om igen på sin favoritserie One Tree Hill. Jag visste redan sen tidigare vad han tyckte om tjejerna i serien och dom var en stor anledning till att han tittade. Jag mindes hans album på facebook, ”ögongodis” som bestod av bara kändisar som han ville ligga med och jag kollade på honom men såg inte honom, bara någon som såg ut som killen jag brukade älska.
Jag försökte få hans uppmärksamhet, men han gav mig bara tomma ord, visade klart och tydligt att han var känslokall och saknade hjärta. Jag gick ut, tårarna rann nedför mina kinder när jag sprang emot närmaste bänk. Min bästis ringde, hon visste vad som hände eftersom vi hade haft ständig sms kontakt och jag lät tårarna falla ned. Jag försökte få fram ett par ord och allt jag kunde säga var ”Vad har jag gjort för att förtjäna det här?”
Han ringde mig inte när jag försvann, försökte inte nå mig och struntade i att hans flickvän stormade ut ifrån huset. Det var inte viktigt för honom. Ilskan fanns i min kropp, jag var arg, jag ville få slut på allting samtidigt som jag älskade honom över allt annat och ville inte släppa taget.
Sista dagen kom, jag hade packat ihop och väntade intensivt på att han skulle vakna. Jag satt vid hans sida i sängen och tillslut öppnade han ögonen. ”Jag hade världens bästa dröm” sa han. Och självklart frågade jag vad han hade drömt med lite hopp inom mig. ”Jag drömde att jag hade sex med brooke i one tree hill.” Han log. Och just där sprack allting. Jag rev i sönder alla bilder på oss framför oss så han skulle fatta, men han gav mig bara dumma blickar. Jag hade tappat tråden, allting. Jag åkte. På bussen till tåget satte han sig på ett eget säte medans jag fick sitta 5 meter bort. Jag försökte hålla tårarna tillbaks men det gick inte. Han gav mig en snabb puss vid stationen. Jag åkte och samtidigt som det var en av de smärtsammaste sakerna som hänt i mitt liv så var jag lättad av att äntligen få åka hem igen. I väntan på mitt andra tåg så kom det jag fruktade, men ändå det jag väntade på. Han gjorde slut via sms. Samtalen strömmade in ifrån både min syster, mamma och bästis. Dom var oroliga för mig, för trots allt var jag lycklig med honom. Han gjorde mig hel.
Efter allt detta, efter att fått haft långa samtal om honom, försöka arbeta mig själv ur sorgen så kan jag ändå ta fram något bra. Ingen ska någonsin få kasta så mycket skit på mig igen. För någonstans vet jag att jag är värd bättre.
Jag hittade honom som drömprinsen, men ju längre tiden gick insåg jag att det bara var en förklädnad. För under den perfekta ytan var han bara den stora stygga vargen. Och jag har aldrig riktigt gillat honom, så jag släppte taget.
Jag har förlåtit honom, men det innebär inte att jag tänker ha han som vän eller snacka med han överhuvudtaget. Det innebär att jag slutar tänka på saker han gjort mot mig och kan nu leva.
Detta var min version, min historia om vad som verkligen hände. Vad som förändrade allting.
|
|
|
|
