julspecial trey och maximilian. (m/m) |
(det här är en oneshot som egentligen hör till min följetong crash, den som jag tidigare la upp här men slutade med när dikta krånglade. men man ska nog kunna förstå den här utan att ha läst själva storyn ;) det handlar i alla fall om max och trey, nu för tiden är dom tillsammans, men när den här oneshoten utspelar sig är dom fortfarande bara bästa kompisar. dom är runt 17 år i den här oneshoten.
den är skriven ur max perspektiv, det man kan behöva veta om honom är väl att han alltid haft en komplicerad relation till sin pappa, det är bland annat därav han strukit över -ritblock- för att hans pappa alltid sagt att det är töntigt att rita.
hoppas ni ska gilla den i alla fall, och kommentera gärna =D )
- Godis
- en riktig gitarr
- ritblock(eftersom det inte finns så mycket koder att välja på i dikta får ni tänka er att -ritblock- ska vara överstruket ;)) skrivbok
- en storebrorsa som kan vara snäll när pappa inte är det, helst att han kan spela gitarr och lära mig att bli bättre också.
- cdskivor med bra band
- blinkande gympadojjor
- hårfärg i sån där sprayflaska, helst röd eller blå.
Jag log för mig själv efter att ha läst önskelistan. En önskelista jag uppenbarligen aldrig hade gett till mamma, pappa eller skickat till någon tomte. Vad kunde jag ha varit? 10 år kanske?
Det var nu när jag hade letat igenom skrivbordslådan i jakt på ett gammalt skrivblock med låttexter som jag hade hittat på det ihopvikta lite skrynkliga papperet. Jag visste inte riktigt hur det hade kunnat komma med i flytten både till skolan och nu till lägenheten, men av någon anledning låg den i alla fall här nu. Det gjorde lite ont att läsa det där med storebrorsan, att största anledningen till att jag hade velat ha en sån var för att farsan varit så jobbig, att vi aldrig kom överrens och att jag bara blev arg och ledsen på honom hela tiden. Jag hade ju självklart förstått att det var fysiskt omöjligt att jag skulle kunna få en äldre bror, men det var något som jag alltid hade velat ha. Förutom det där med farsan så hade det varit trevligt att ha någon nära som man kunde ha snackat med om allt, både sånt som var jobbigt och bra. En extra bra kompis, som fortfarande var ett syskon liksom. En brorsa som hade kunnat lära mig saker, kanske kunnat tipsa mig om hur man flörtade med tjejer, någon som hade velat kolla på skräckfilmer tillsammans med mig, och någon som jag hade kunnat hota med ifall någon i skolan varit dum. Det hade varit trevligt.
Jag hade ju fått en låtsasstorasyster senare i och med Jenny, men det var inte samma sak. Visst, vi blev faktiskt väldigt bra kompisar, fastän det tog väldigt lång tid och vi till en början hatade varandra, men det var inte samma sak.
Det kändes i alla fall som att den här julen skulle bli bra mycket bättre än dom tidigare, vi skulle hem till mamma och den där Peter på julafton, vilket inte kändes alltför kul, men det skulle nog bli uthärdligt i alla fall, och allt var bättre när farsan inte var med i bilden. Skulle han ens tänka en endaste sekund på mig där på juldagens kväll? Tveksamt. På juldagen skulle vi istället hem till Treys föräldrar på ännu en middag och julklappsutdelning, vilket nog skulle bli rätt trevligt. Jag gillade verkligen Treys mamma, och hon lagade supergod mat. Treys pappa hade jag däremot lite svårare för, just av den anledning att han inte accepterat Treys läggning helt och hållet. Det var för mig helt oacceptabelt att ens föräldrar skulle bete sig så. Morsan hade inte haft något problem med där jag kom ut, och fastän jag inte var särskilt förtjust i Peter så kunde jag inte anklaga honom för att inte tycka det var helt okej med en bonusson som var bisexuell. Jag kunde inte minnas att han någon endaste gång verkade ha tyckt att det var något fel eller konstigt, så det kunde jag ju ge honom cred för i alla fall. Farsan var inte värd att nämna mer.
Idag var det varken julafton eller juldagen, utan dagen före julafton, och det kändes som att den skulle bli den mysigaste. Bara jag och Trey.
”Max! Ska man blanda ut glöggen med vatten eller något? Jag häller i nu!” ropade Trey ifrån köket.
”Nej! Nej den ska inte blandas ut.” Jag stängde snabbt igen skrivbordslådan och skyndade ut till köket där Trey var i full färd med att plocka med kastrullen och skruva upp glöggflaskan. ”Den ska bara värmas”, sa jag och drog fingrarna genom den svarta luggen.
”Okej, tar du fram dom där kopparna?”
”Vilka koppar? Kaffekopparna?” Jag rynkade pannan lite.
”Men nej”, skrattade Trey till. ”Glöggkopparna dummer, jag köpte ju dom där söta på julmarknaden förra veckan. Dom svarta med röda handtag, typ överst i skåpet.”
”Ja just ja dom.” Bara för att jag var något längre än Trey var jag tydligen utnämnd till klättraren och fick kort och gott klänga mig upp på diskbänken för att sen balansera på den smala kanten och sträcka mig upp till översta hyllan i skåpet, samtidigt som jag skulle försöka undvika att ramla bakåt och slå upp ett stort jack i bakhuvudet eller något ännu värre.
”Tar du emot?” frågade jag ansträngt och höll ner ena armen med dom nyinköpta glöggkopparna.
”Ramla inte nu”. Trey tog emot kopparna. ”Jag hade kunnat..” Han hann dock inte ens avsluta meningen förrän han började flina.
”Yeah sure”. Jag flinade tillbaks innan jag förvånansvärt smidigt hoppade ner på golvet utan att slå ihjäl mig.
På kvällens schema stod paketinslagning. Jag tyckte att man lika väl kunde använda kartongerna som butikerna oftast skickade med, men enligt Trey skulle man inte alls göra så. Enligt honom var det roligaste att slå in paketen i olika papper och få fixa dom krullade snörena. Jag visste inte riktigt om jag höll med om det, men jag kunde göra det för hans skull.
”Skål för vår första jul i den här lägenheten då”, flinade jag och slog lätt koppen emot Treys där vi satt på vardagsrumsgolvet. Det kändes rätt häftigt att vi verkligen hade en egen lägenhet. En som bara var vår. Det skulle ha känts väldigt tomt att bo ensam, så att jag nu delade den med min bästa kompis kändes perfekt. Vi hade kommit varandra så mycket närmare efter att vi hade flyttat ifrån den där studentkorridoren av någon anledning. Och nu när Trey äntligen hade kommit över Dan så var han sitt vanliga glada jag igen. Det var klart att jag förstod Treys förtvivlan, även om jag själv aldrig hade haft ett seriöst förhållande, men det hade ändå varit jobbigt att se honom så.
”Skål”, flinade Trey tillbaks och ställde ner sin kopp efter en klunk och tog sen upp en pepparkaka ifrån burken som stod emellan oss. ”Okej ska vi köra igång?” frågade han och såg barnsligt glad ut över det faktum att det låg en massa oinslagna paket och väntade.
”Visst”, sa jag roat.
”Max! Det här är halva nöjet med julen.”
”Och den andra är att få julklappar? Sådana som man inte ens gillar hälften av?”
Trey såg på mig och himlade med ögonen. ”Nej det andra nöjet är att ge julklappar ju.”
”Du skulle fan ha blivit jultomten eller något. Jag tror att du var en tomtenisse i ditt tidigare liv.” Jag flinade retsamt mot honom och lutade mig snabbt åt sidan när Trey riktade en knytnäve mot min axel.
”Inte en fet skäggig jultomte alltså! En.. modernare variant”, sa jag och skrattade åt tanken.
”Du är dum”, suckade Trey men flinade ändå. Han drog den blonda luggen ur ögonen innan han reste sig upp och hämtade kassarna med julklappar. Paketpappersrullarna och dom olika snörena var redan framtagna.
”Hur gör jag det här då? Det blir spikrakt för mig istället för krulligt!” sa jag förvånat med saxen i handen. ”Det är typ som att jag skulle ha fått en plattång istället för en locktång.”
”Drar du på rätt sida då?” flinade Trey.
”Finns det en rätt och en fel sida?” Jag kände mig verkligen helt lost på det här med paketinslagning och snörkrullning.
”Jag ska hjälpa dig”, flinade Trey igen och makade sig närmare mig på golvet. ”Du känner väl att det är en sida som är slätare och en som är strävare?”
Jag kände lite. ”Jaha.. Det gör mig inte direkt klokare.”
Ett skratt lämnade Treys läppar. ”Håll så här.”
Jag kastade en blick mot Treys lilla hög av paket som såg superproffsiga ut.
”Men kolla då Maxi, annars kommer du ju inte kunna ändå.”
När jag vände blicken mot hans händer igen så visade han hur jag skulle dra med saxen och så klart blev snöret så där fint lockigt nu.
”Testa nu.”
Jag klippte av en ny bit snöre och försökte sen göra som han hade visat. ”Men!” sa jag frustrerat. ”Det går inte. Hur ska jag hålla med fingrarna då? Jag fattar ingenting. Jag skiter i de..”
”Nej det gör du inte”, sa Trey och flinade obekymrat trots min lilla början till ett utbrott. ”Håll.. tummen där..”. Han tog tag i min hand och placerade fingrarna rätt.
Ofrivilligt så kände jag hur det gick en liten stöt genom handen. Ingen obehaglig direkt. Jag hade försökt undvika att tänka på det där tillfället på studenthemmet, när vi stått ute på trappen den där natten och jag hade.. inte insett att jag var kär på något sätt, för det var helt orealistiskt, men att jag.. typ blev lite varm av Treys närvaro. Det var också den kvällen där ute på trappen som han hade berättat om sitt span, Dan. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bortförklara den där besvikelsen jag hade känt när han hade uttalat hans namn. Precis som att jag hade hoppats på att han skulle säga mitt namn. Det var helt stört att ens tänka så. Vi var bästa kompisar. Ingenting annat. Och ifall jag verkligen skulle.. känna någonting, så gjorde inte Trey det. Det var jag helt hundra procent säker på.
”Hänger du med eller?” log Trey.
Jag blinkade till lite och kom tillbaks från mina tankar. ”Javisst, kolla nu då”, flinade jag och rispade till med saxen. Ett brett leende spred sig över mina läppar när snöret blev alldeles lockigt. ”Shiet, det där var jävligt bra va?”
Trey skrattade. ”Asbra.”
Vi fortsatte ett bra tag med paketen och jag var väl tvungen att medge att jag också tyckte det var ganska kul.
”Dina blev jättefina ju”, sa Trey glatt och samlade ihop skräpet.
”Tack”, sa jag ärligt och kände mig lite stolt över vad jag åstadkommit faktiskt.
”Är det något du vill göra nu? När du har varit så snäll och offrat dig så här för min skull”, flinade han.
”Åh får jag välja?” frågade jag retsamt. ”Hmm..” Jag drack upp glöggen och såg mig lite omkring.
”Så länge kan jag gå ut och röka lite snabbt.”
”Du ska ju sluta har du sagt!”
”Men efter jul. Eller typ nyår. Det blir mitt nyårslöfte”, sa han med ett leende och reste sig upp.
Jag suckade lågt och såg efter honom. Han var hopplös med det där.
”Nu vet jag”, sa jag och öppnade balkongdörren.
”Vadå?” frågade Trey och blåste ut lite rök åt sidan.
”Baka pepparkakshus!” sa jag glatt.
Trey höjde på ögonbrynen. ”Vill du baka? Nog för att jag inte heller är så bra men du är ju värdelös”, log Trey oskyldigt.
”Det var jättelänge sen vi bakade något! Senaste gången måste ju ha varit hemma hos dig, typ i åttan eller något. Jag kanske har blivit bättre!” försvarade jag mig och gick fram till balkongräcket och lutade ryggen mot det.
”Okej då”, flinade Trey.
Jag log nöjt. ”Vi kan sticka ner till seven eleven eller något? Dom kanske har.”
Trey nickade och tog ett bloss till på sin cigarett. ”Absolut, det gör vi.”
Jag vände mig om och kikade ner på gatan nedanför balkongen. Det var alldeles mörkt nu och gatlamporna gjorde inte mycket nytta. Jag såg en kille i röda skinnbrallor komma gående en bit bort med en hund, mycket mer än så såg jag inte av honom då han hade en huva uppdragen. Det verkade vara sjukt mycket jobb att ha en hund, jag skulle aldrig orka med det.
Skinnbrallan bröt tystnaden i mörkret när dom var alldeles utanför lägenheten, där hunden verkade ha hittat något intressant att lukta på i snön.
”Kom nu Rex så går vi hem, jag fryser ballen av mig. Kom igen grabben!” Han drog tag lite i kopplet och lyckades få med sig hunden som glatt började vifta på svansen igen.
”Okej nu kan vi gå”, sa Trey och fick mig att vända mig om igen.
”Perfekt.”
”Jag fryser ihjäl!”
Trey sparkade av sig skorna och gnuggade händerna mot varandra. ”fy fan, varför kunde du inte ha gått själv?” klagade han och blåste på händerna.
”Klenis”, flinade jag. ”Kom hit så ska jag värma dom där händerna åt dig.”
Trey plutade lite med underläppen och höll fram händerna mot mig. Jag tog den högra mellan båda mina kupade händer och kramade om den länge. ”Blir det bättre?”
”Lite..”, sa han lågt. ”Men jag fryser om den andra.”
Det fick mig att skratta till och jag bytte till den vänstra handen och kramade om den också. Den största anledningen till att jag gjorde det här var ju så klart för att jag inte ville att han skulle frysa, men det fanns ju en till liten anledningen, att jag fick hålla i hans hand.
Det var verkligen inte sunt att tänka och känna så här. Det hade gått ovanligt länge sedan jag haft något ragg, det kanske var det som var problemet. Men jag skulle ut med Johan, en klasskompis, i helgen så då skulle det säkert bli ändring på det.
”Tack, nu är jag varm”, log Trey. ”Ska vi baka?”
”Lätt att vi ska”. Jag flinade till och tog sen upp den nyinköpta pepparkakshuskartongen och gick in i köket.
Jag skrattade så att jag hade ont i magen när vårat ”hus”, inom väldigt tydliga citationstecken, ramlade ihop för femte gången.
Trey ville verkligen att det här huset skulle bli perfekt, han blev näst intill hysterisk när det inte alls gick, och ju mer hysterisk han blev, ju mer började jag skratta. Inte den bästa kombinationen kanske, men det var fruktansvärt kul.
”Men Maxi!” utbrast Trey. ”Det var du som ville göra det här! Det var ju meningen att vi skulle göra det seriöst i alla fall.”
”Men dom har ju gjort delarna ojämna, det är därför det inte vill sitta ihop”, förklarade jag.
”Dom är inte ojämna!” Trey verkade uppriktigt upprörd och doppade en av gavlarna i det smälta sockret igen. ”Det är vi som är asdåliga!”
Jag började skratta igen men försökte sluta när Trey faktiskt fick fast gaveln. ”Duktigt!”
”Äntligen”, sa han och ett leende dök upp på hans läppar.
När väggen lossnade igen och dessutom gick uti när Trey försökte trycka fast den ännu en gång brast det helt och hållet för mig, skrattårarna rann.
Trey såg förbannat på mig. ”Vi kan lika väl kasta allt!” Hans mungipor drogs ändå lite uppåt och snart började han skratta. ”Fy fan.. kolla”.
”Jag vet”, skrattade jag och strök bort några tårar. ”Men vi behöver inte kasta det.”
”Inte?” flinade Trey.
”Nej”, sa jag och plockade upp dom olika delarna och började mitt bygge.
”Vad gör du för något?” Trey såg undrande på mig.
”Det här blir skitbra”, sa jag och bröt isär dom sista delarna och lutade dom mot resten. ”Ett pepparkakstält! Eller nej ett indianpepparkakstält”, log jag stolt.
”Du är sjuk i huvudet”, skrattade Trey och såg på skapelsen. ”Men vi lär ju vara rätt ensamma om ett sånt här i alla fall.”
”Precis”, flinade jag. ”Nu kan vi dekorera. Det är i alla fall du bäst på.”
”Äh”, log han lite generat men gick för att hämta kristyrblandningen han hade gjort medans jag kokat sockerblandningen.
Jag såg faschinerat på när Trey spritsade vita mönster längs pepparkaksbitarna med kristyren. Skulle jag ha gjort det skulle det ha blivit hur krokigt och snett som helst.
”Det ser ut som sperma”, konstaterade jag.
”Men gud!” Trey råkade göra lite snett han med och såg på mig med lite svagt röda kinder. ”Måste du få allt till snusk?”
Jag log oskyldigt och ryckte på axlarna. ”Det blir jättefint. Kan jag få smaka lite?”
”Det smakar bara socker”, flinade han och spritsade ut en klick på mitt finger.
”Inte salt då?” log jag retsamt.
”Usch Max.”
Jag skrattade lite och stoppade fingret i munnen. Vi kunde verkligen prata om allting, inklusive sex, men Trey blev oftast lite generad av sånt, vilket jag tyckte var jättekul. Jag hade ju inte direkt frågat ut honom om hans och Dans sex, dessvärre hade han berättat att mr vampire självklart var underbar i sängen också, hade jag väntat mig något annat? Nej, men jag trodde inte att Trey var pryd av sig på det sättet. Han blev bara lite generad ändå.
”Vart la du godiset?” frågade Trey när han var klar med spritsandet.
”Eh..” Jag såg mig omkring och fick sen syn på plastkassen på bänken. ”Här.” Jag hämtade röret med smarties och hällde ut lite av dom färgglada godisarna på bordet.
”Det blir rätt bra ändå.” Trey flinade och tryckte fast några godisar.
”Skitsnyggt skulle jag säga”, flinade jag tillbaks och satte fast en godis på toppen av tältet.
Mitt och Maxis indianpepparkakstält, erkänn att det är jävligt snyggt ;)
Trey klickade på -ladda upp- och väntade tills bilden dök upp i kalendern på hans bilddagbok.
”Snyggt”, flinade jag och lutade mig mot väggen bakom hans säng. ”Ska vi gå och lägga oss kanske? Vi lär väl åka ganska tidigt imorgon.”
Lunch för normala människor var väl runt tolv, ett. Inte som för ungdomar då lunch mycket väl kunde innebära klockan fyra, fem.
”Jaa, och jag vet inte ens vad jag ska ha på mig..”, sa Trey och gäspade för att sen stänga igen laptopen.
Jag reste mig upp från sängen och drog handen genom håret, blev samtidigt påmind om att det nog var dags att färga på dom blonda slingorna lite innan dom skulle bli gråa, inte särskilt sexigt.
”Kommer du kunna somna?” flinade jag.
”Nej jag kommer vara jättepirrig”, skämtade Trey tillbaks och reste sig upp han med. Han drog undan täcket och vände sig sedan om mot mig. ”Du tyckte inte det var jättetråkigt med paketinslagningen va?”
Jag log och skakade på huvudet. ”Självklart inte. Hela kvällen blev jätterolig tycker jag.”
”Jag med.” Trey log glatt tillbaks och sträckte sen ut armarna för att ge mig en snabb kram. ”God jul.”
”Nu?”
”Japp, precis nu”, sa han och släppte mig för att sen nicka mot klockradion på hans sängbord. 00.00
”God jul då”, flinade jag. ”Och godnatt.”
”Godnatt”, log han innan jag gick ut ifrån hans sovrum och in till mitt eget.
ifall ni skulle vilja läsa mer om trey och max, eller någon av mina oneshots så får ni gärna kika in på www.strobelights.blogg.se
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | poetensvilkor - 24 dec 11 - 09:07- Betyg:  | | så fin ^^ |
|
|
|
