MOBBAD del 7 |
Varför har vi inte pratat innan, jag och Benjamin? Egentligen passar vi ju perfekt ihop, eller, perfekt och perfekt vet jag inte, men i alla fall väldigt bra ihop. Fast egentligen vet jag ju, vi har liksom aldrig suttit bredvid varandra innan. Det är bara därför.
Läraren kollar ut över klassen:
"Ni får sluta nu" säger hon. Men precis innan vi går frågar Benjamin mig en sak:
"Kan inte vi vara klassrådsrepresentanter tillsammans?"
"Jaa..." säger jag "Det kan vi väl!" Men egentligen blir jag jätterörd, att någon frågar MIG!
Vi går ut ur klassrummet tillsammans, men direkt vid dörren tittar Benjamin åt ett helt annat håll en på mig.Och han ökar takten och går i från mig helt. Men det är väl klart, att han inte vågar vara med mig. Han vill ju inte bli mobbad också. utanför spanska-klassrummet är liksom gränsen för vår zon där vi kan vara, men annars får vi vara utanför själva skolan ju.
När jag kommer fram till skåpet ser jag Benjamin stå och hänga mot sitt blåa skåp. Sakta ler han svagt mot mig. Jag ler inte tillbaka. Tyvärr. Kan inte riktigt, är besviken eller arg på honom, att han svek mig. Han ser bedjande på mig. Försöker säga förlåt genom ögonen. Ögonen? Ska det verkligen hjälpa? Jag förstår ju honom, att han inte vill bli mobbad för att ha varit med mig. Den... fula. Skulle jag jämföra skoltiden med något, skulle det vara "Den fula ankungen", jag är som den. Olik alla andra, och ful.
När jag kom hem satte jag mig i mitt rosa rum och kollade ut genom fönstret. Regnet smattrade och små droppar gled sakta ned för fönstret. Förutom smattret var det alldeles tyst. Magen värkte, jag tänkte på det som skulle hända klockan fem, att jag skulle möta de där två tjejerna. Jag kände mig så orolig, visste ju inte om de skulle hjälpa mig eller håna mig. Det värkte mer och mer medans jag kollade ut genom fönstret, såg två tjejer som gick och skrattade. De behövde aldrig känna sig ensamma. Bakom kom det en tjej som sprang i kapp dem, hon krokade arm i de två andra, men de fortsatte bara skratta åt sin sak. Flickan kollade bort i fjärran, upp i himlen såg hon. Hon såg ledsen ut. Då började jag gråta, det var precis så där jag kände mig-fast ännu mer.´
Jag ville bara springa ner till henne och krama henne, säga: "Jag har det likadant!" så kunde vi bli vänner. Men det skulle ju ändå inte så, för den där flickan skulle väl ändå inte vilja vara med mig, jag var ju den fula. Hon skulle heller aldrig våga, våga bli mobbad som jag för att hon var med mig. Jag grät ännu mer, stora floder susade ner.
Jag satt och hulkade länge, tills tårarna avtog och jag snyftade några sista gånger, torkade bort tårarna från ansiktet.
Tillslut blir det dags att kila iväg. Jag går rakt över fältet, medans hjärtat dunkar hårt, jag är nervös, så otroligt nervöst. Vet ju inte vad de ska göra, vet ju inte. Tillslut ser jag dem, helt som vanligt står de där, och skrattar. Det är dem, liksom. När jag kommer närmare saktar jag in, blir osäker. J´Nu kan jag ju lika gärna vända tillbaka. Men jag gör det inte. Vill ge det här en chans, och om de ser mig springa tillbaka, skulle nog hela skolan veta det i morgon. Tillslut är jag framme, någon meter ifrån dem.
"Hej." får jag fram. Jag är alldeles stel i kroppen och står där rakt upp och ned.
"Nämen hej!" säger de i mun på varandra och ler. " Alexandra alltså!"
Jag säger inget, står där tyst som en klump, en sten.
"Vänta lite!" säger de och vänder sig om.
"Mattias!" ropar den långa.
Och sekunden efter fattar jag inte vad som händer, tre stycken killar kommer springande mot oss.
"Är allt klart nu?" frågar den kortaste av tjejerna.
"Jepp" svarar killen jag tror är Mattias. Snabbt springer tjejerna iväg. Jag förstår inte varför, skulle de inte hjälpa mig?
"Jag heter Mattias" säger killen jag som sagt trodde att han hette just så.
"Erik"
"Alexander." säger de två andra snabbt.
"Och du är Alexandra va?" Svagt nickar jag som svar. Och det blir en konstig stämning mellan oss och de andra tittar mellan mig och Alexander. Vi heter ju nästan likadant. Alexander tittar ner och jag, ja.. jag vet inte alls vart jag ska titta.
|
| Kommentarer | | Mathilda1 - 25 dec 11 - 11:19 | | Blir glad, tack! :) |
|
|
|
