Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vi var aldrig menade att vara [HP] 6

Den natten spenderade Harry med korslagda ben i fotändan av Dracos sjukhus säng. Han berättade allt han visste om Draco, fyllde i dom luckor han kunde fylla.
Och Draco bara satt i andra änden av sängen och lyssnade, tog in och lyssnade på Harrys röst. Så när Harry inte visste mer om Dracos familj, fortsatte han och pratade om andra saker. Om Hogwarts, Ron och hans familj, lärarna och Quidditch.
"Det är helt otroligt, det var så du kom hit by the way. Vi trännings flög, och du körde rakt ner i marken när du försökte fånga en... en..." Han avbröt sig och gäspade stort. "sten" avslutade han meningen och såg lite på Draco som låg med slutna ögon. Han måste ha somnat någonstans bland alla regler för quiddditch.
Inte för att Harry dömde honom, han hade just vaknat upp ur ett medvetslöst tillstånd och tappat minnet. Det måste vara utmattande. Men han mår ju bra i alla fall, vilket är det enda som betyder något.
Så Harry klättrade försiktigt ner ur sängen, noga med att inte väcka den blonda pojken som såg väldigt fridfull ut där han låg bland vita lakan. Så lämnade han sjukhusflygeln för att sova han med.
Vid frukosten nästa dag blev Harry meddelad att det är fritt fram att besöka Hogsmead under förmiddagen. Detta fick Harry att skina upp innan han snabbt tog sig till Gryffindor tornet. Han krockade nästan med Lavender på vägen upp till pojkarnas sovsal.
"Följder du med till Hogsmead?" frågade han glatt och hon nickade och vände för att hämta sina ytterkläder.
Harry skyndade sig fram till sin koffert där han grävde fram en svart kappa, Gryffindor halsduken och dom matchande vantarna och ett par kängor. Sedan öppnade han nattduksbordet och rotade trollstaven som han inte tagit med sig till frukosten, och en läder pung full med guldmynt som han hämtat ut från Gringrotts trollkars bank.
Den bruna väl-använda skinpungen och trollstaven åkte ner i innerfickan på kappan och så lade han halsduken slarvigt över axlarna och tog vantarna i handen innan han skyndade sig ner till uppehållsrummet där han skulle möta Lavender.
Lavender, som var en tjej var så klart inte där. Om Ron hade varit där han han lagt en kommentar om hur tjejer alltid tar så lång tid på sig och att han inte kunde förstå hur det kunde ta så lång tid att hämta pengar och ytterkläder.
Men Harry klagade inte och började istället göra en köp-lista i huvudet. Något kul från Zonkos till Ron, en bok eller dyligt till Hermione från antikvariatet, kanske något mer från Zonko till Sirius. Sen för att pigga upp sinnesförvirrade och ensamma Draco, Godis från den ökända Godisbaronen.
Lavender kom snart ner för trappan och dom klättrade ut genom porträtthålet glatt pratandes om deras inköp dom planerar att köpa.
Det snöade lätt på väg till Hogsmead och Lavender pratade på om sin kanin. Tydligen hade hon fått en ny kanin efter att Proffessor Tralawney hade förutspått att hennes första kanin, Binky, skulle dö.
Nu hade hon tydligen fått en ny kanin, vid namn Binky Den Andra (väldigt kreativt namn tyckte Harry, även om detta var inget han sade högt).
Efter att hört om hur Binky Den Andra bröt tassen i somras när Lavender skulle lära den lilla fluffbollen hur man hoppar över hinder nådde tonåringarna snart en av dom sista trollkars byarna.
Byn var något av det gulligaste Harry har sett, speciellt när dom små husen ligger under ett täcke av vit snö.
Lavender lämnade Harry snabbt för att möta Amanda på tre kvastar så Harry fortsatte själv bort mot Zonkos för att inskaffa sina julklappar.
Snart lämnade Harry affären, inte bara med julklappar utan även några skämt-produkter till sig själv och en avsevärt mycket lättare skinpung.
Nästa stopp blev anikvariatet där han genast hittade en hyffsat dammig bok. Boken i fråga hette "Boken om bortglömda trollformler" av en bortglömd författare.
Det lät inte helt fel och kanske något som Hermione skulle kunna underhålla sig med, så han betalade för den bortglömda boken innan han lämnade bok affären med sikte på godisbaronen. Efter Zonkos butik för skämt artiklar var GodisBaronen Harrys favorit.
GodisBaronen sålde allt som heter godis och sötsaker, plus lite till. I vanliga fall avr butiken full av elever som var tvungna att fylla på sina förråd, men nu var butiken tom och ägarinnan log rart mot Harry innan hon fortsatte med någon slags deg bakom disken.
Harry orkade inte leta efter nya smaker utan nappade åt sig tre askar med Berty Botts böner i alla smaker, några choklad-grodor och ett stor back med pumpapastejer till Draco.
Kanske tyckte han synd om Draco, för att han helt glömt bort vem han var, eller så hade han dåligt samvete för att det var han som gått med på att träna ynglingen. I vilket fall blev det ett extra stort paket med pumpa pastejer till den blonda slytherin pojken.
Sagt och gjort, pengarna landade på disken och Harry fick en påse att lägga sötsakerna i innan han rörde sig mot uggle-boden för att skicka boken till Hermione.
Harry skulle ha låtit Hedwig flyga men med tanke på att Hermione var i alperna, och att det var dagen före jul skulle Hedwig inte hinna tillbaka för att lämna paketen till Ron och Sirius.
Så han valde en ståtlig horn uggla att flyga boken till hans brunhåriga vän innan han började röra sig upp mot slottet.
Väl där lämnade han allt förutom påsen från GodisBaronen innan han skyndade sig iväg till sjukhusflygeln. Längst bort, i samma vita säng satt Draco Malfoy och läste en bok.
"Hej Draco" Sade Harry glatt och slängde påsen på sängen. Men blicken han fick av Draco var oförstående. "Hur... hur vet du vem jag är?"
Harry var inte beredd på att Draco skulle ha glömt bort honom igen men han fann sig snabbt. "Så du har glömt bort? Harry Potter var namnet, jag var här när du vaknade i natt och inte visste vem du var. Så, jag har tagit med mig godis till dig"
Harry slogs sig ner på sängen och hällde ut innehållet i påsen.
"T-till mig?" Draco såg på Harry och så möttes dom gröna och dom grå ögonen.
"Jag tror... jag minns dig." Så försvann dom grå ögonen. Och utan att veta varför kändes det som om någonting plötsligt fattades i Harrys liv.
Som om han förlorat en kär vän. Även om detta var bara en känsla för mindre än en halv sekund, så var Harry inte medveten om att Draco precis funnit allt han någonsin letat efter.

HERE WE GO! Utfyllnads kapitel egentligen men vill ha med Draco i ett hörn oxå lol
KOMENTERA :D :D :D

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LisaHoglund - 22 dec 11 - 22:02
Åh, vad fin! Som Apology sa, jobba lite med stavningen men annars är det superduperbra! Du har en jätteintressant historia och jag tycker att du driver den framåt i ett lagom tempo. Och det är så fint att Dracos minnesförlust leder till en helt ny relation mellan dem.

Längtar till nästa! MAILA :D
Sabbe_sabbe - 22 dec 11 - 20:33- Betyg:
bra! :D mejla

Skriven av
poetensvilkor
21 dec 11 - 22:42
(Har blivit läst 78 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord