kommer jag någonsin att få leva igen? prolog |
mja, då ska detta alltså bli ett försök till en vampire-fanfiction. med stänk utav kärlek, intriger och dylikt, självklart.
prologen blev tyvärr lite kort, men ni får helt enkelt leva med det.
smygläsare ogillas starkt. alla har en åsikt, varför inte publicera den?
lämna en kommentar! hope you like it.
kram!
Tunna, fnasiga fingrar igenom stripigt, ovårdat hår, motvilliga andetag i en skräckinjagande tystnad. Beblandad med lukten utav förruttnelse och smaken utav järn. Väggarna är målade i blod, det förvridna ansiktet i den tomma hörnet likaså. Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär.
En tom blick riktas åt det förtäckta fönstret, jag har inte känt smärta på år och dagar, inga känslor,ingenting. Men ändå så älskade jag dig. Och kärlek måste väl ändå vara en känsla? En känsla baserad på fysisk smärta och psykiskt lidande.
Jag ställer mig upp med ett grymtande och sliter ned de trasiga gardinerna ifrån gardinstången, solens strålar faller in och träffar mig rakt i det nedgrisade ansiktet. Den totala, fängslande tystnaden i rummet bryts utav ett hjärtskärande skrik, och ljudet som uppstår då en klick smör smälter i stekpannan. Men det är inte smöret som smälter. Det är min hud.
Det var inte meningen att du skulle få reda på min hemlighet, det var inte meningen att ge vika för mitt begär, det helvetiska törstandet efter blod..det var inte meningen att mörda dig.
Förlåt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lovehurtsbadly - 21 dec 11 - 21:00- Betyg:  | | Jag vill läsa! :D Maila! |
|
|
|
