För dig ska jag strida (del 1) |
Kapitel 1 - del 1.
Bakom molnen lyser stjärnorna
Eldens lågor fladdrade i vinden, dansade upp mot skyn i sitt stilla sprakande. Brasan lyste upp hela den mörka dungen som färgats grå i natten. En rödorange färgsubstans kastades i ett sken över de tjocka stammarna runt omkring, skapade stora skuggor bakom dem och slöt hela området i en vallande nyans. Utanför ljusets kanter var det kolmörkt. Ögonen vande sig vid ljuset, klamrade sig fast vid eldens överlevnadsförmåga som ett rovdjur kring sitt byte. Elden var viktig. Den gav värme, den gav ljus. Den höll nyfikna djur borta från lägerplatsen.
Kring elden, som var kantad med stenar för att lågorna inte skulle spridas, satt tre varelser. Tre människor som bara syntes som mörka gestalter från längre avstånd - väl dolda av mörkrets skuggor.
"Vi har bara en dag till på oss..." det var den ende killen som satt vid lägerplatsen som talat.
Lågornas färger dansade i hans ansikte, gjorde hans gråa ögon spöklika i det mätta skenet. Han var lång, hade brunt, ganska kort och aningen rufsigt hår. Han satt på marken, med ena knäet upphöjt mot sig, och vilade högerarmen på den. Han såg in i den enda ljuskällan de hade till hands.
"Vi kommer att klara det, Henit. Och vad gör det egentligen om vi inte klarar det? Det är bara en övning." Flickan som satt mittemot den sextonårige pojken såg genom elden rakt på honom.
Hon såg långt ifrån lika allvarlig ut som pojken. Hennes blonda, raka hår hade hon flätat och lät det nu lägga sig tillrätta över axeln. Hon pillade lite på tofsen av hår i slutet av flätan och lutade sig tillbaka mot en tjock trädstam. Hennes blåa ögon vandrade över till den andra flickan, som tittade på henne med en lätt ogillande min.
Anice, flickan som satt snett mellan pojken och flickan, hade långt, böljande hår i en ljusbrun nyans. Hon hade alltid tyckt att uppdrag och övningar var roliga, lärorika. Det var ett sätt att träna upp sina färdigheter på. Hon släppte inte blicken från den blonda flickan, som bar på namnet Rejina. Det som gjorde den här övningen så svår att stå ut med var Rejinas brist på allvarlighet. Anice antog att Rejina inte brydde sig ett dugg om hur övningen gick, eftersom det ändå "bara var en övning". Anice och Henit däremot tog det på djupaste allvar. Alla tre hade en liknande stor erfarenhet. Om de inte haft det skulle de aldrig ha blivit utskickade tillsammans.
Det fanns inte många ungdomar på deras träningsläger. Det fanns inte många som skulle passa in, skulle kunna ta emot de uppdrag de sattes in på... Det var endast få som hade egenskapen, tillgången, till att komma med. Anice hade växt upp med det, precis som Rejina. De hade levt i princip hela sitt liv i det där träningslägret. Det var deras hem. Anice älskade det, kände sig trygg där. Hennes föräldrar hade hon aldrig träffat så att hon mindes det, men detta led hon inte mycket av. Det var speciella människor som kom till träningslägret. Människor som inte är som andra. Människor som egentligen inte kunde kallas vid den benämningen. Mer korrekt term var magiker. Världen utanför trodde inte på magi, och det skulle vara svårt att få in det i deras huvuden om man nu skulle vara tvungen att förklara. Magi var något som levde i sagor, det var vad människorna utan magiska förmågor fått lära sig, men Anice och alla de andra ungdomarna i lägret visste bättre. De tränades av ett antal mästare, var och en fick sin egen personliga tränare, en som kunde lära dem kontrollera sina egna krafter. Anledningen till varför de var samlade i en grupp, anledningen till varför de tränade, gav sig ut på övningar, var för att de skulle kunna utföra viktiga saker. Saker som vanliga människor inte skulle förstå. Saker som de skulle kalla onaturligt eller rent av övermänskligt. Det var övermänskliga saker det handlade om. Det kunde vara minsta lilla sak till största och farligaste. Anice var sexton år, precis som Rejina och Henit, och hade därför en stor erfarenhet när det gällde att utnyttja sina magiska egenskaper. Man hade olika svårt att lära sig. Henit hade kommit till lägret för två år sedan. Han hade lärt sig snabbt. Han hade inte ens vetat att han var en magiker förrän han anlände. Rejina var inte den bästa när det kom till förmågorna, och Anice funderade ibland hur hon lyckades ta sig igenom det viktigaste, men det verkade räcka för deras mästare. Det verkade räcka för deras mästare som hade skickat ut dem på det här uppdraget. En rätt meningslös övning, tyckte Anice ändå. Den var pressande och gick henne nästan på nerverna, men ändå var det viktigt för henne. Hon skulle klara det här.
"En kvar", sa Henit plötsligt och petade lite med en pinne i elden för att hålla den vid liv.
"En kvar", upprepade Anice med en suck.
De hade fått i uppgift att leta efter fem "klot av ljus", som deras mästare hade kallat det. De var gömda på olika ställen i den djupaste delen av skogen, där de befann sig i nu. De hade hittat fyra stycken. De hade en kvar. Det skulle bli lika svårt att hitta den som det var att hitta dem andra. De hade fått en vecka på sig. Nu hade de bara en dag kvar tillgodo, ett klot kvar att hitta.
"Det börjar bli sent", sa Anice efter en ny, tunn tystnad. "Vi måste upp tidigt i gryningen om vi ska hinna leta upp den."
Hon kunde se hur Rejina rynkade lätt på näsan.
"Är det inte smartare att leta nu på natten, då klotet lyser som bäst?" frågade hon med en ton av hopplöshet.
"Nej", sa Henit lugnt utan att se upp från eldens milda sprakande. "Det är bättre om vi sover oss utvilade. Där är mycket lättare då. Och klotet lyser ju ändå inte. Den är osynlig för blotta ögat."
Rejina fnös kort, men sa inget mer. De hade fått lära sig att sova på bar mark. Anice lade sig ner på det mjuka gräset och blundade. Det mjuka skenet från eldens lågor syntes tydligt innanför ögonlocken. Det skulle hon inte störas av. Eld betydde trygghet för henne. Det var något hon hade fått lära sig under alla sina år som beskyddare.
-------------------------
Det var alltså första delen, eller introt, till den här novellen. Jag själv tycker att den här delen kan verka lite förvirrande så om ni har frågor om novellen - om det var något ni inte förstod - så svarar jag på dem så fort jag kan. :)
|
| Kommentarer | | AnMel - 21 dec 11 - 17:01 | | Tack, vad kul att du gillade det. :D Ja, nästa del har jag tänkt lägga upp nu direkt. ^^ | | Safir - 20 dec 11 - 22:50 | | Förvillande, nej. Snarare extremt interessant. I mina ögon blev historien bara bättre när magin kom in i bilden, så tack för det:D Sen skriver du på ett bra sätt så att man lätt hänger med i det som händer(även om det inte var så mycket som hände) och dina beskrivningar gör mig en aning avundsjuk. Men jag har en fråga dock: när kommer nästa del? ;D |
|
|
|
